Köttätande växter – så funkar det
Till vardags kallar vi dem köttätande växter, men mer korrekt är insektsätande växter eftersom plantorna knappast gillar att du matar dem med biff eller korv. Korrekt är däremot att dessa växter livnär sig på levande föda i form av små flugor, vattendjur eller andra insekter som kommer i deras väg.
Dessa arter producerar ett proteinlösande enzym som smälter ner de fångade insekterna till näring som växten sedan kan ta upp bland annat kväve ifrån. Vanliga insektsätande växter tillhör familjerna flugtrumpet, sileshår, tätört och kannväxter. Några av dessa arter förekommer vilt i vår natur där de lever i fuktiga miljöer vid vattendrag eller mossar. Växtplatserna är ofta kvävefattiga och för att kompensera brist på näring i jorden, så fångar de alltså sin mat från luften! Men eftersom plantor inte kan springa omkring och jaga sitt byte får de sitta fast och vänta på att bytet ska hitta till dem. Fångstmetoderna är lite olika. Tätörtens blad är så slemmiga att insekterna som landar på dem fastnar och kvävs, för att sedan bli nedsmälta av enzymer.
Sileshår har långskaftade blad försedda med ett klibbigt sekret som rullar ihop sig kring bytet – sen är det adjöss med dem. Kannväxternas bägarformade kannor är inte bara vackra utan också effektiva fångstredskap. De insekter som ger sig till att landa på toppen av kannan halkar ner och kan inte ta sig upp igen utan blir till mat i den enzymrika miljön på botten. De allra största kannrankorna, med ursprung i Borneos regnskog, kan faktiskt svälja möss, ödlor och andra små däggdjur! Men de hör verkligen till undantagen och säljs inte som krukväxter. Tyvärr är de också utrotningshotade.
Mest spektakulär av de vanliga insektsätande krukväxterna är nog ändå venusflugfällans fångsttentakler som ser ut som små tandförsedda käftar som slår ihop så snart den känner att ett byte är fast. ”Taggarna” är ett slags hårstrån som känner av beröring. Du kan testa att försiktigt föra in fingret i dess ”gap”, det gör inte ont och är inte farligt! Lockas däremot inte att reta flugfällan alltför många gånger för efter fem, sex gånger orkar den inte smälla ihop mer. Testa istället att fånga en fluga och lägga den i fångstfällan med hjälp av en pincett. Då kan du upprepade gånger följa hur snabbt den absorberar sitt byte och så småningom öppnar sig igen för att få mer mat.
Eftersom de köttätande växterna ursprungligen kommer från fuktiga miljöer gäller det att hålla jorden ständigt blöt. Enklast gör du detta genom att lägga en kub stickmassa (oasis) i botten på en ytterkruka, fylla på med vatten så att det precis täcker oasis-kuben och ställa innerkrukan med växten ovanpå. Fyll på vatten så ofta det behövs så att växten aldrig torkar ut. Skulle bladen vissna under vintern, håll jorden något torrare, bara lätt fuktig, och invänta nya blad till våren.
Helst bör man använda vatten med lågt pH-värde som regnvatten eller kondensvatten från torktumlaren. I brist på det, låt vattnet stå ett par dagar innan du vattnar med det. Växterna behöver sällan någon extra näring, men det skadar inte att ge dem en svag dos (1/4 av normal dos) en gång i månaden under vår och sommar. Jorden kan med fördel täckas med mossa.
I blomsterhandeln kan du periodvis hitta insektsätande växter, vanligast är flugtrumpeter av olika slag, tätört och sileshår följt av kannranka. Vill du ha mer udda arter sök på nätet. Brutala blommor är en svensk webshop med stort utbud. Utomlands söker du på Carnivorous plants.
