Åt den som har ska varda givet

Finns det någon rättvisa här i världen eller är det månne omodernt med rättvisa? Om det vore modernt så skulle väl tillvaron bli allt mer rättvis för varje dag som går. Men icke, det blir allt fler och större skillnader mellan dem som har och dem som inte har.
Hur vi bor, var vi bor, med vilka förutsättningar vi bor och om vi alls bor, är resultatet av hur resten av samhället fungerar. Det avgörs genom den ekonomiska politiken, familjepolitiken, sjukvårdspolitiken, skolpolitiken och alla andra politikområden.

Bostadspolitiken är en genuin och genomgripande välfärdsfråga. Bostaden är ju självaste utgångspunkten i våra liv.
Våra hem är därför inte som vilken ost som helst, kan man tycka. Den som inte kan se skillnad på en ost och en bostad borde vara illa ute. Men det är ostanhängarna som verkar ha medvind. Det är väl ingen skillnad på en bostad och en liter mjölk, hävdar de nyliberala ungdomarna. Finns det inget tak för ost- och mjölkpriset behövs inget tak för hyrorna heller, menar de.

Filosofin är enkel: marknaden vet bäst. Vi får det vi vill ha om vi privatiserar, avskaffar alla regleringar, minskar bidrag och skatter med mera, heter det. Marknaden förmodas fixa det mesta till allmän belåtenhet och lycka. Politikerna ska betrakta det hela lite på avstånd.

På elmarknaden, bostadsmarknaden, finansmarknaden, försäkringsmarknaden och alla andra marknader är uppfinningsrikedomen stor när det gäller att maximera vinsten. Konsten att sko sig på andras bekostnad är en välutvecklad kunskap på alla marknader.
För inte är det konsumenterna som agerat för ­högre priser och privata monopol.
Det är helt och hållet ett politiskt påfund.
Politikerna spelar den helt avgörande rollen för hur förutsättningarna ser ut på den så kallade marknaden. De är de som sitter på styr- och reglersystemen, vilket de ogärna vill medge.

Om exempelvis de som makten haver tycker att ägandet är ett överordnat intresse så kommer de att gynna ägandet genom att införa förmånliga skattevillkor. Då kommer folk omedelbart att se om sina hus, överge sina hyresrätter och satsa på det ägda. De som kan, alltså. Nu när allmännyttan ska ersättas av egennyttan så blir det pengar i vissa fickor och tomt i andra fickor.
När regeringen tar bort räntebidrag och investeringsstöd som möjliggör byggandet av hyresrätter, blir det dyrare att bo i hyresrätt.

När man sänker fastighetsskatten med flera miljarder på egna hem genom att begränsa skatten på tomtvärdet, blir det billigare att bo i villa.
När regeringen slopar utredningen om hyresgästinflytande vid ombyggnader, kan fastighetsägarna tvinga fram hyreshöjningar och hyresgästerna får lätta på plånboken.
Marknaden efterfrågar villor och bostadsrätter, kommer det att heta. Ja, tacka sjutton för det.
​