Chips inte nog för att ge hemkänsla?

Hur är det nu med det där att ha rätt till en bostad?

Har man det och står det skrivet någonstans? Det är ingenting som märks i alla fall, viskade den tröttkörda och ledsna andrahandshyresgästen tillika ensamstående småbarnsmamman i luren. Hon såg ingen ände på flyttandet.

Det borde förresten inte heta andrahandshyresgäst. Jag tycker att det ska heta något i stil med åttondehyresgäst. Då hörs det hur många gånger vederbörande kommit i andrahand och tvingats sova i någon annans säng i någon annans lägenhet.

Det skulle tydliggöra den flyttkarusell som framförallt ungdomar lever i. Nu låter det så oskyldigt och besvärsfritt på något sätt.

”Vi måste utnyttja beståndet bättre” är motivet för denna flyttkarusell. Fast det är inte beståndet som utnyttjas. Det är de som ska bo där som utnyttjas när den som äger eller hyr lägenheten är på annat håll.

Var de håller till vet man inte säkert. Men en del studerar på annat håll, provbor med en tilltänkt sambo eller något annat som verkar helt rimligt. Inget att säga om det.

Själv bodde jag för några år sedan i andrahand hos en yngre dam som sågat upp en kattingång i balkongdörren under tiden hon och katten befann sig på sydligare bredder. De hade varmt och jag hade kallt. Det ingick i hyran liksom hennes möbler. Fast något fredagsmys blev det inte direkt. Det räcker inte med att ha egna chips för att skapa hemkänsla.

Eftersom vi människor förmodas styras av möjligheten att göra oss en hacka, även om det sker på någon annans bekostnad, ville regeringen hotta upp incitamentstrukturen, det vill säga få oss att välja det de vill att vi ska välja. Om bostadsrättsinnehavaren som betalar 4 000 kronor i månaden i stället kan få ut 11 500 kronor i månaden kan det öka på lusten att provbo eller dra med katten till varmare breddgrader, var regeringens tanke.

Så nu kostar det att hyra en bostadsrätt i andrahand. 11 500 kronor för 30 kvadratmeter är till och med mer än vad det kostar att bo i en alldeles nybyggd hyresrätt på 70 kvadratmeter. Så den lägenheten svischar nog förbi den bostadslöse och hamnar sannolikt hos något företag som spanat efter övernattningslägenheter till sina anställda. Det blir billigare för dem än att ha folk boende på hotell.

I grundlagen finns det också en massa incitament. Fast de är av ett annat slag och riktade till riksdag och regering. All makt ska utgå från folket står det och försök inte med något annat. Skulle ni komma på idén att flytta makten ska folket rösta om det inte en utan två gånger med ett val emellan.

Demokratin sitter säkert som ett kassaskåp med kodlås.

Det står också i grundlagen att ”det åligger det allmänna att trygga rätten till bostad”. Om den formuleringen ska bort måste vi också rösta två gånger med mellanliggande val. Vi har inte röstat en enda gång! Ändå har den kommit bort eller fallit i glömska på något sätt. Den står där men den betyder inget. Det allmänna har helt enkelt skakat av sig detta grundlagsskyddade åliggande.

Så nej, inte kan vi väl säga att det är en social rättighet att ha tak över huvudet, eller så kan vi säga det men inte mena det.