Vi ses på barrikaderna

​Hyresrätten är illa ute. Den duger inte längre som den är och vi som gillar att bo i hyresrätt bör tänka om. Äga är ordet för dagen.
Allmännyttan ska säljas ut eller göras om till bostadsrätter eller äganderätter.
Så lyder de politiska signaler som skickas ut från Rosenbad och kommunhus runt om i landet.

Det gäller inte överallt. Många kommuner gillar fortfarande sin allmännytta mer än egennyttan och många privata fastighetsägare gillar sina hyresfastigheter.
Men utan tvekan pågår en extrem politisk ”home makeover” som helt kommer att förändra förutsättningarna för vårt boende.

Vaffö gör di på detta viset? Varför ska vi plötsligt försvara oss, starta kampanjer för att rädda hyresrätten och fara till Bryssel för att inte få marknadshyra?
Det handlar förstås om politiska värderingar.
”Min politiska gärning kommer att bestå i att göra det möjligt att låta folk äga sin bostad.” Så sa nyligen Kristina Alvendal, moderat borgarråd i Stockholm, i en intervju.
Mats Odell, regeringens ansvarige minister för bostadsfrågorna, går längre. På kristdemokraternas riksting sa han, apropå beslutet att låta kommunerna sälja ut allmännyttan, följande: ”Den (stopplagen) har hindrat alla hushåll som önskar äga sitt boende – en grundläggande del i en familjegemenskaps tillvaro.”
Vad ska man säga? Att äga är enligt Mats Odell en grundläggande del i familjegemenskapen!
”Den enskilt viktigaste åtgärden är att införa så kallade ägarlägenheter”, tillägger han för tydlighetens skull.
Så fort det går ska vi äga, är den enkla filosofi som driver Odell och utgör grunden för hans politik.
Jag växte upp i en hyreslägenhet på Lustigknopp i Falun. Pappa Karlerik bodde kvar i samma lägenhet i över 50 år, granne med Hilma och Elna och de andra som bott där lika länge.

Jag kan försäkra Mats Odell att gemenskapen i familjen Engman och livet i de gula trevåningslimporna på Lustigknopp hade betydligt viktigare grundläggande inslag än om vi som bodde där betalade hyran till Kopparstaden eller till banken.
”Många önskar att kunna känna tryggheten med att äga sin bostad”, säger Kristina Alvendal. För säkerhets skull lägger hon till att man inte är svensk på riktigt så länge man hyr. ”Många har förmedlat känslan att de inte känner sig stationerade på riktigt i Sverige så länge de hyr sin bostad.”

Vi är många som önskar att vi kunde känna oss trygga med att hyra vår bostad, säger jag. Men vi som gillar hyresrätt och valfrihet har uppenbarligen inte mycket politisk uppbackning att vänta.
Så upp på barrikaderna, för nu krävs det kamp om det ska bli några vettiga villkor för hyresrätten!