Adrian hoppas politikerna öppnar ögonen för verkligheten
Innan jag kom till Gävle ifjol försökte jag allt, men jag fick ingen bostad. Jag räddades av min morbror! Han bor hos sin tjej rätt ofta så det fungerade bra men sedan berättade en av mina arbetskamrater att hennes dotter skulle flytta för att studera och jag fick hyra lägenheten i andrahand.
Jag trivs och det är nära till allt men jag vill ha något eget, helst en tvåa och inte gärna dyrare än 4 000 kronor. Jag köar hos det kommunala bostadsföretaget, det tar upp till två år att få en lägenhet, och på en förmedlingssite och jag kollar på Blocket också. Jag har en projektanställning men jag hoppas få vara kvar och då behöver jag en egen lägenhet för jag har bara kontrakt där jag bor nu till årsskiftet. Och ett år går fort!
Det jag önskar av politikerna är att de ska öppna ögonen litet mer och att de ska se att nästan 300 000 unga bor hos sina föräldrar, det gjorde jag också hemma i Norrköping. De måste också se att det här är ett problem som finns överallt, inte bara i storstäderna.
Berättat för Lena Mattsson.
Namn: Adrian Stenström, 27 år.
Bor: Hyr en etta i andrahand av en arbetskamrats dotter.
Gör: Projektanställd på Hyresgästföreningen.
I dag fattas upp till 150 000 lägenheter. Räknar man även de kommande fem årens behov blir det nära 300 000. Fram till valet 2014 skriver vi varje vecka om dem som drabbas av bostadsbristen. Unga som gamla, från norr till söder. Det här är deras berättelser och deras uppmaning till politikerna.
Se alla berättelser här.
