Bassam: ”Vi var nära döden flera gånger”
Vad fick er att fly?
– Det var skottlossningar och öppet krig mellan regeringen och de oppositionella. När striderna bröt ut jobbade jag på Shell Petrol Company, där jag varit anställd i 19 år. Men när läget blev allt värre valde bolaget att dra sig därifrån och säga upp all personal. Till slut blev det ohållbart för oss att stanna kvar, situationen blev allt mer våldsam, säger Bassam Hourani på engelska.
Hur tog ni er till Sverige?
– Vi lyckades först ta oss till Egypten och sedan med båt därifrån till Italien och vidare med buss till Sverige. Båtresan var fruktansvärd och vi trodde inte att vi skulle ta oss över. Vi var nära döden flera gånger. Men när vi kom i land fick vi ett mycket brutalt bemötande. Den italienska polisen misshandlade de som inte gav ifrån sig sina fingeravtryck. De slog ned flera personer inför ögonen på min tioårige son. Den händelsen har satt sig kvar, gjort honom tystlåten och rädd.
Hur trivs ni i Gusum?
– Vi har fått ett sånt varmt välkomnande, folk är väldigt gästvänliga. Min son har precis börjat skolan här i Gusum och gått med i fotbollsklubben.Det verkar vara ett litet och lugnt samhälle.
För några år sedan uppmärksammades brister i de hyreshus som Migrationsverket hyr som asylboende här. Det var bland annat trasiga balkonger och mögelskador. Är det något som ni märkt av?
– Nej, bostaden har varit över alla våra förväntningar. Vi är nöjda och tycker att det fungerar bra. Om det har varit några bekymmer så har vi kontaktat Migrationsverket. Deras personal finns på plats här i området en-två gånger i veckan och de har varit väldigt lyhörda och hjälpsamma. Dessvärre verkar de ha en stor arbetsbörda och vara för få anställda för att hinna med allt.
Vad gör ni på dagarna?
– Vi går kurser och försöker lära oss svenska. Sedan har vi gruppsamtal med personal från Röda korset där vi diskuterar och försöker bearbeta det vi har varit med om.
Vad hoppas ni ska hända nu?
– Vi är verkligen nervösa för vad som ska hända. Men vi hoppas få ett tillstånd för att kunna få stanna här i Sverige. Men vi vet inte när ett sånt beslut kommer. Så just nu tar vi en dag i taget, säger Bassam Hourani.
