Björnarna som bor tillsammans
Det var för tre sedan som Åke Olofsson fick nys om att den förra hyresgästen skulle flytta. Nu hyr han och de andra grabbarna i bandet byggnaden av Norrköpings kommun, som köpte fastigheten på 1970-talet i hopp om att kunna dra järnväg över markerna.
– Alla i bandet har möjlighet att bo här – det finns sängar så det räcker, säger han.
Vilka mer är ni som bor här?
– Våra vänner: större delen av gruppen Slagsmålsklubben och delar av bandet Maj Monet – folk som vill bo på landet och hålla på med skapande, säger Klas Ivarsson.
Varför har ni valt att bo så här?
– Det fungerar bäst så. Det här med grannar och att göra musik är alltid komplicerat, säger Klas.
– Bor man i stan så måste man ju både ha en lägenhet och en studio och då blir det dubbla hyror.
På gården har de både och. De bor i själva herrgården och har sina studiorum i en tjänstebostad precis intill. Intervjun görs i Kim Dahlbergs studio där det är varmt och gott tack vare brasan i kakelugnen och två element som står på golvet. Väggarna är pistagegröna och intill soffan har någon skrivit med tjock, svart penna.
– Det är arbetsnamn på låtar innan de fick sina ”riktiga” titlar, säger Kim.
Finns det några nackdelar med att bo så här?
– Elen. Propparna går precis hela tiden, säger Åke.
– Det är ju grymt bekvämt att bo i stan om man har en bra hyresvärd. Men jag har också bott på ställen där hyresvärden inte har varit något att ha.
Är det svårt att komma överens i kollektivet?
– Nej, det tycker jag inte, säger Klas. När man umgås så mycket som vi så kan man lösa konflikter väldigt tidigt.
Han tycker att det fungerar bäst när alla är hemma samtidigt eftersom sättet de kompletterar varandra på får arbetet att flyta smidigt.
– Något som underlättar är det här stället, säger Kim. Det är första gången vi har möjlighet att bo på så här pass stor yta.
– På ett ställe var vi tre som bodde i samma rum och då fungerade det rummet även som studio, säger Klas.
Varför valde ni att bo så trångt?
– Ett sätt att leva på musiken är ju att inte använda några pengar. I början får man göra sina prioriteringar.
För tillfället är köket välstädat. Ingen disk står framme.
– Allt går i perioder. En nackdel är att vi periodvis jobbar väldigt mycket. Då brukar disk och städning haverera rätt snabbt. Men jag tror att det finns en rätt stor acceptans för det, säger Klas.
Förutom musikerna bor även Robello och Rabarbro på gården – två bondkatter som håller herrgården någorlunda musfri och som gärna sover hos den som har varmast på rummet. Varje månad betalar alla i kollektivet 2 ooo kronor till en gemensam pott som ska räcka till hyra, uppvärmning och inköp som kattmat, toalettpapper och nu senast – en kompost.
– Vi odlar mycket, säger Klas.
– Främst ätbara saker som gurka, zucchini, örter, jordgubbar och potatis, säger Åke.
– Vi har funderingar på att skaffa höns till sommaren, säger Klas.
Är ni självförsörjande på grönt sommartid?
– Nej, men jag är sugen på att försöka, säger Klas.
Hur länge kommer ni att vilja bo i kollektiv?
– Så länge det är roligt. En tydlig gräns är nog när man bildar familj och skaffar barn, säger Åke.
– Jag är på väg att bo själv en period, säger Klas. Det är skönt att fånga upp sina egna rutiner. När man bor så här är det lätt att man anammar alla andras.
När flyttar du?
– Efter den här intervjun. Jag har bara sängen och några smågrejer kvar.
