Byborna som gav familjen ett nytt hem
Salloum Abd Airsak tar fram sin mobiltelefon och bläddrar fram bilderna. På skärmen syns en liten orange gummibåt, helt överfylld med människor.
– Tre gånger försökte vi ta oss över till Grekland från Turkiet. Polisen i Grekland stoppade oss och havet, det var mycket svårt, säger han.
Han kliver ut på golvet och måttar för att visa flyktbåtens storlek, cirka sju meter lång. Blicken är allvarlig.
– 55 personer. Det var jättesvårt.
Det var förra året som Salloum, hans fru Amina och deras fyra barn tvingades fly från hemstaden Morik när den drogs in i striderna i Syrien. Efter flykten över Medelhavet kom de till Sverige i mitten av november förra året och hamnade på pensionatet Björklunda på södra Gotland.
Här i Burgsvik, en ort med drygt 300 invånare, skulle det nyöppnade asylboendet husera 98 personer från Syrien, Afghanistan, Iran och Kuwait. Reaktionerna på orten var till en början blandade, men efter bara några dagar bestämde sig Eva Hållsten och några andra ortsbor för att fixa en välkomstfest för de nyanlända.
– Jag tyckte stämningen här var att det var något positivt som hände, och att det var naturligt att göra något, annars kunde ju alla som kommit inte veta att man var välkommen, säger hon.
Välkomstfesten blev sedan startskottet för ett omfattande engagemang på orten för Salloums och de nyanländas situation. Ett nätverk av volontärer startade på egen hand svenskakurser, språkkafé och olika aktiviteter som fotboll, innebandy och textilträffar.
– En del tycker att det här är Migrationsverkets ansvar. Men det de ålägger boenden är mat och tak över huvudet, punkt. Först om man får asyl sätts olika aktiviteter igång, men innan dess är det bara förvaring. Under den tiden dem är här vill vi ge dem ett så bra liv som möjligt, säger Eva Hållsten.
I våras kom beskedet att Björklunda skulle stängas och de boende flyttas till en förläggning på fastlandet.
– Det kändes som allt engagemang vi byggt upp raserades och skulle kastas bort, säger Eva Hållsten.
Nätverket bestämde sig för att försöka erbjuda egna bostäder till dem som ville stanna kvar. En förening bildades och en insamling drogs igång för att få ihop pengar till hyreskostnaderna. Hittills har de fått över 150 bidragsgivare som ger 300 kronor i månaden till projektet och ett 50-tal asylsökande kan nu bo kvar. Bostäderna är allt från egna lägenheter, villor och fritidshus.
– Det känns som en rikedom att få vara med om det här. Det är många som man lärt känna som vänner och jag hoppas många ska få stanna. Vi behöver ett tillskott av fler människor här på landsbygden, säger Eva Hållsten.
En av dem som valde att stanna är Salloums familj, som nu bor i en radhuslägenhet i Burgsvik.
– Mina barn har fått svenska vänner här, de har kompisar som bor här. Jag är jätteglad för det, säger Salloum Abd Airsak.
Familjen har fått uppehållstillstånd och hoppas kunna starta om på nytt. Salloum har genom nätverkets hjälp fått jobb på ett trädgårdsföretag och hans fru Amina studerar på folkhögskola. Samtidigt läser de svenska och här i sin nya hemort kan språket vara en särskild utmaning.
– När vi lärt oss svenska så ska vi lära oss gotländska, säger han.
