Centralt boende mitt i smeten – om pippin själv får välja
Det är många som fått span på pippin som fixat sig ett litet näste i en skreva i asfalten. Centralt läge med goda kommunikationer precis framför näbben.
I lugnets trygga bo ligger den där och tittar på trafiken som dundrar förbi runtomkring, bara någon meter ifrån. Ibland skriker och skränar den lite. Men annars stör den ingen och inget tycks störa den.
Folk som passerar slänger en förundrad blick över axeln, någon stannar till och tar en bild och lägger upp på sociala medier. Ibland står det en skål med vatten intill, och idag finns det en påse med bröd på refugen. I sopkorgen vid thairestaurangen på hörnet finns nog också ett och annat att picka i sig om det skulle knipa.
Så visst finns det fördelar med stadslivet när man har nära till allt. Men väljer man att sätta bo mitt i en korsning så får man räkna med kraftiga störningar och viss uppmärksamhet.
Marianne Staaf Gälldin formulerar frågan som alla förbipasserande ställer sig:
– Man undrar ju varför? Varför bosätter den sig mitt i vägen när det finns fina buskage och natur runtomkring?
Marianne bor i närheten. En fågel viskade i hennes öra om måsen, men hon har inte haft vägarna förbi förrän idag.
– Hon (måsen) har blivit lite av en lokalkändis som man absolut vill följa. Hur kommer det gå när äggen kläcks?
Jag tar med mig Mariannes frågor till ornitologen Bengt Allberg som levt fågelliv i 40 år och som även kan titulera sig som ordförande i BirdLife Medelpad sedan 17 år tillbaka.
Bengt bor naturligtvis på Alnö, en populär fågelskådeplats med klippor och stränder. Det vore ju nåt för måsen det!
Så varför väljer fiskmåsen betong och stadstrafik hellre än havets våg och vindar?
– Det går ju inte att fråga vederbörande om sitt tycke och smak så vi får väl gissa. Jag tror att det är så att vi människor lämnar mycket mat och skräp omkring oss. Halvätna korvar i en sopkorg på stan eller på gatan till exempel. Måsarna har också blivit vana vid biltrafik, stadsmiljön skrämmer dem inte så lätt. Ute i skärgården finns det sämre med mat, havet är utfiskat och andra fåglar stör, förklarar Bengt.
– Häckningsdriften är stark och utifrån ett fågelperspektiv är kanske en refug inte så dum.
Men det kan väl inte vara en bra miljö för ungarna att växa upp i?
– Nej absolut inte. När de kläcks så får de mat i två veckor, men sen kommer de nog springa iväg rakt ut i trafiken. Förmodligen blir de överkörda av bilarna, om de inte lyckas pipa iväg nattetid eller har en väldig tur.
Kan man göra nåt för dem då? Flytta boet till en mer säker plats?
– Nej det går inte, det fattar de inte. Då kommer de överge det. Det är bara låta naturen ha sin gång, fast i stadsmiljö nu då.
– Om häckningen mot förmodan skulle lyckas så kan de återkomma nästa år.
Har du hört om andra fåglar som byggt bo på märkliga platser?
– Faktiskt så låg det en gräsand på en annan refug häromåret, vid sporthallen nära Selångersån. Och det var ju lite smartare eftersom det låg nära vattnet så de kunde vagga dit tillsammans sen. De klarade sig.
Men årets pippi på refug tycks inte ha tänkt längre än vad näbben räcker. Läget är ingen barnlek. Vägen till närmaste vattendrag hundra meter bort är en riskfylld färd för de små.
Även om det är rätt kaxigt att trotsa dödsfaran i korsningen, så var det nog inte så bra drag när det drar ihop sig till kläckning.
Men vem vet? Den tuffa fågeln kanske hittar en smart lösning på problemet. Med sitt IQ fiskmås till trots.
