Fiskmåsar flockades i hundratal – så gick det för mannen som kastade ut sopor på gatan
Maten levererades till hans ytterdörr eftersom ingen tordes gå in till Lasse. Missbruk och sjukdom hade gjort honom aggressiv och ibland våldsam mot sin omgivning.
Han hade erbjudits hjälp av samhället men vägrat ta emot den.
Och så var det det här som hela den lilla mellansvenska orten talade om: att han kastade ut mat, flaskor, porslin, plast – ja, allt möjligt – från sitt fönster. Fiskmåsar flockades i hundratal för att äta matresterna.
Glasflaska i huvudet
Beteendet hade pågått i ett par år och det kommunala bostadsbolaget Lasse hyrde av fick städa varje dag utanför huset.
– Vi har varit rädda för att någon ska få en glasflaska i huvudet, sa bostads-vd:n till Hem & Hyra förra året.
Senare togs städningen över av en förening som Lasse fick betala via sin förvaltare.
Till slut fick hyresvärden nog och sade upp Lasse. Men det var motvilligt som bolaget tog ärendet till hyresnämnden hösten 2021.
– Någonstans ska ju den här mannen ändå bo. Men trycket från de boende i närheten och från folk i samhället har varit stort. Till slut fick vi dra det här till sin spets, förklarade vd:n.
Ingen skräll
Utgången i hyresnämnden var ingen skräll. Lasse blev av med lägenheten eftersom han inte ”iakttagit ordning, sundhet och skick” som det heter när en hyresgäst missköter sitt boende.
Senast den 1 december 2022 skulle han vara ute ur sin lägenhet. Så blev det inte – men nästan.
Men först en kort tillbakablick.
Lasse fick en förvaltare 2017. Tingsrätten ansåg att han inte klarade sig själv och i beslutet beskrevs han som aggressiv och förvirrad. Han var märkt av långvarigt missbruk, sjukdom liksom av en nära anhörigs bortgång.
Sjukdomen gjorde att Lasse slutade dricka. Därmed var det uteslutet att tvångsomhänderta honom enligt LVM (Lagen om vård av missbrukare i vissa fall). Och eftersom sociallagstiftningen bygger på frivillighet var det svårt att hjälpa Lasse, även fast han var märkt av sjukdom och missbruk.
Fortsatte kasta ut skräp
Han ville som sagt inte ha någon hjälp och fick därför bo kvar ensam i sin lägenhet.
Även efter hyresnämndens vräkningsbeslut fortsatte Lasse med sitt beteende. Skräp for ut från fönstret och på våren var måsarna tillbaka.
– Periodvis kunde det vara lugnt men att säga att det löste sig är en stark överdrift. Föreningen fick fortsätta att städa utanför hans hus, berättar vd:n för bostadsbolaget.
Socialkontoret, förvaltaren och till viss del bostadsbolaget var alla inblandade i försöken att hitta ett nytt boende till Lasse. Exakt vad socialkontoret gjorde får vi inte veta på grund av sekretess, men bostads-vd:n säger så här:
– Samarbetet med socialen har fungerat bra men jag tycker ändå det är märkligt att man måste kasta ut en människa innan något händer. Samhället klarar inte av att ge de här människorna skydd utan de hamnar mellan stolarna.
Vd:n får medhåll av Emmeli Wulfstrand som är ideell ordförande för Verdandi, en förening som arbetar för ett samhälle fritt från alkohol och narkotika.
Speciellt fall
Hon står fast vid det hon förklarat tidigare: Myndigheterna saknar helhetssyn när det gäller missbrukare med både psykiska och fysiska problem. Missbruket och sjukdomen behandlas var för sig istället för tillsammans.
Och det är närmast omöjligt att få beslut om tvångsvård, fast det egentligen skulle behövas.
Men det här fallet är ändå lite speciellt, menar hon.
– Ja, i och med att det finns en hyresvärd som egentligen inte vill vräka honom. Det vanligaste är annars att fastighetsägarna vill bli av med sådana här personer så fort det bara går, säger Emmeli Wulfstrand som jobbar som strateg på Hyresgästföreningen.
I grevens tid
Det var den förre förvaltaren (han sade ifrån sig sitt uppdrag vid nyår) som till slut lyckades hitta en annan bostad åt Lasse – på ett äldreboende i kommunen.
– Det var i grevens tid, säger förvaltaren till Hem & Hyra.
Faktum var att Lasse flyttade först några veckor in i december, trots att han egentligen skulle ha lämnat lägenheten senast den 1:a.
– Men det var inget vi gjorde någon sak av. Vi hade även kunnat hävda tre månaders uppsägningstid, men det brydde vi oss inte heller om. Vi ville bara att det här skulle lösa sig, säger bostads-vd:n.
Men det var syskonen som fick Lasse att inse att han faktiskt var tvungen att flytta. De mer eller mindre konfronterade honom.
– Han ville ju inte det men det gick väl bra till slut. Vi sa till honom att de skulle renovera lägenheten och att han därför var tvungen att flytta. Vi ljög för honom helt enkelt, säger ett syskon till Lasse.
Stort ansvar för anhöriga
Att anhöriga griper in är något som Emmeli Wulfstrand känner igen.
– De tar ofta på sig ett stort ansvar och spelar en avgörande roll för att hitta lösningar, säger hon och tillägger:
– Det är väldigt viktigt för de här personerna att ha fungerande nätverk. Det kan vara släktingar eller en engagerad förvaltare eller en god man.
Syskonet är inte imponerad av den hjälp socialen erbjöd.
– Det är ju ingen som vill ta på sig något ansvar. Vi ville till exempel att en läkare skulle göra en utredning av Lasse men det bara bollades fram och tillbaka. Socialen skyllde på läkaren – läkaren skyllde på socialen, säger personen till Hem & Hyra.
”Har tappat gnistan”
Efter flytten till äldreboendet har han slutat att kasta ut skräp från fönstret.
Men om det nya boendet funkar bra eller inte beror på vem man frågar.
– Han har tappat gnistan alldeles efter flytten. Han röker inte ens och då är det illa. Jag vet inte ens om han har förstått att han flyttat, säger syskonet.
Både den förre och den nye förvaltaren har en annan bild. De anser att även om Lasse fortfarande har det svårt så blev det här en bra lösning.
”Superbra!”
Så här säger den nye förvaltaren:
– Här får han mat tre gånger om dagen. Han behöver inte hålla på med något själv utan får den serverad. Det är superbra!
– Och det kanske blev tråkigt för honom att sitta ensam i lägenheten. På det nya stället har han folk runtomkring sig, lite mer att titta på.
Fotnot: Lasse heter egentligen något annat.
