De bor som på landet – mitt i stan
– Det bästa med lägenheten är trädgården, uteplatsen och sandlådan, säger
Fotini Katriou. Det känns som på landet, fast det ligger mitt i stan.
På Malmgårdsvägen 57 på Söder leder en grön träport in till en prunkande
trädgård. En grusgång längs huset leder fram till entréerna. Här bor Fotini
tillsammans med sin familj sedan i våras. Lägenheten blev deras efter 17 år i
bostadskön.
– Vi ville ha något stort och fint. Nu blev det litet och fint i stället,
säger Fotini Katriou.
I backen upp mot Sofia kyrka och Vitabergsparken står trädgårdsmöbler under
äppelträden. Huslängan är låg men stänger effektivt ute stadens ljud.
– En fotograf brukar komma med olika bröllopspar och ta bilder – precis
utanför vårt fönster, säger Fotini Katriou.
Det är lätt att se bilden framför sig: ett valv överväxt med murgröna bildar
en romantisk inramning.
Huset ägs av bostadsbolaget Stadsholmen, som förvaltar kulturhus i Stockholm.
I slutet av 90-talet började man inventera trädgårdarna för att se till att även
de bevaras. 164 gårdar har fått skötselplaner och beskrivningar av vad som är
värdefullt att bevara.
Ofta finns inte så mycket dokumenterat sedan tidigare. De foton som finns är
sällan så detaljerade att man kan se vilka växter som odlades.
Trädgårdshistoriken Maria Flinck har lett arbetet och har tillsammans med
Stadsholmen fått kulturpris för sitt arbete.
– Det är hela skalan från rekonstruktion till att räta gångar och åtgärda
eftersatt underhåll, berättar Maria Flinck.
Gårdarna förr var fulla av soptunnor, vedbodar, verkstäder, dass och
tvättstugor. Ofta fanns gårdshus av olika slag. Gårdsplanen var arbetsplats, om
inte annat högg man ved där. Fanns det planteringar var det ofta hyresvärdens
egen odling, omgärdad av staket eller plank.
När staden växte blev det vanligt med naturmark mellan husen, sparad eller
anlagd. Årstafältet, Gärdet och Järvafältet är exempel på det, men också de
gröna strängarna i Alvik och Hässelby.
– Så kallade naturmiljöer ser man inte som värdefulla, trots att de är
sparade så att husen ligger inbäddade bland lummiga tallar, säger Maria Flinck
och minns hur hon själv lekte mellan husen och plockade både smultron och
kantareller.
Klimatet förändras, men det påverkar inte så mycket.
– Våren kommer senare till de flesta gårdar, säger Maria Flinck. Det kan vara
stora skillnader mellan solsidan och skuggsidan på gården.
Tittar man på en satellitbild över Stockholms innerstad ser man mycket
grönska mellan husen. Men det är inte säkert att det alltid har sett ut så. Det
var först på 1930-talet man började odla blommor i fattigkvarteren.
Odlingslotter blev också vanligare.
– Det varierar hur gröna gårdarna var, säger Maria Flinck. Nu vill många ha
en rabatt längs väggen, men det ger problem med dräneringen. Det är bättre att
hålla trädgården överdådig, så som den var förr. De var fulla med växter, både
blommor och grönsaker.
I kvarteret Cepheus vid Stortorget i Gamla stan startades förnyelsen av
gårdarna.
Här revs på 1930-talet gårdshus och träskjul för att få in ljus och luft. På
så sätt kunde gatunät och hus behållas, och ändå ge plats åt träd och grönska.
I kvarteret bildades också bostadsbolaget Stadsholmen som fortfarande
förvaltar kulturhus i Stockholm. Nu kan alla njuta av den lummiga gården från
terrassen på Stadsmissionens café.
