Hemmamatch för Trevligt folk
Alla var där som det brukar heta; spelarna, deras kompisar, kommunala tjänstemän, sponsorer, lokala mediamänniskor och Filip och Fredrik. (Och jovisst, de är lika trevliga som de ser ut att vara.)
Alla talade de också om att detta med visningen i Borlänge varit extra pirrigt. Jublet på filmfestivalen i Göteborg i förra veckan kanske var en tillfällighet?
Filip Hammar talade om sin ångest och företagaren Patrik Andersson, som vid ett restaurangbord för drygt två år sedan fick idén till att starta det somaliska landslag som på fredag åker till bandy-VM i Ryssland för andra gången, undrade hur den Jante som bor i Borlänge skulle reagera.
Spelarna Hassan Farah och Mohammed Ahmed Abdullahi var glatt förväntasfulla. De hade redan sett filmen men var nyfikna på vad kompisarna skulle tycka.
I övermorgon åker de alltså med resten av det somaliska bandylandslaget till Ryssland för att spela sitt andra VM. De har tränat mycket och hoppas på bättre resultat i år. Målet är att försöka vinna åtminstone en match.
Både Hassan och Mohammed går på gymnasiet och har mycket bandy på skolschemat och de tränar på is tre gånger i veckan med laget som även nu tränas av legendariske PelleFosshaug.
De bor med sina familjer hos kommunala Tunabyggen i bostadsområdet Tjärna Ängar och på frågan om de skulle vilja återvända till Somalia svarar Hassan:
– Det är en bra fråga, jag vet inte. Kanske vill jag åka tillbaka men jag har bott här i sex år nu.
– Jag älskar Borlänge, jag vill stanna här. Jag vill få ut det bästa och göra mitt bästa här, säger Mohammed.
Vad har varit roligaste hittills med att spela bandy?
– Det bästa är känslan att spela i ett VM och att få spela för sitt land, säger spelarna i munnen på varandra.
Och favoritscenen i filmen är de också ense om:
– Det är när Patrik kommer till restaurangen och ber Billy sponsra laget!
Både i verkligheten och på vita duken har Patrik Andersson den självklara huvudrollen.
Han tvekade aldrig när det förutom VM-träning av 17 spelare som aldrig åkt skridskor förut, blev tal om filminspelning. Han kommer en kvart innan pressvisningen och ler när han säger:
– Det gäller att komma hit tidigt för att få maximal press, sedan kommer det bara att handla om Filip och Fredrik!
Nytt leende och sedan beskriver han duon som nyfikna, ödmjuka och otroligt proffsiga. I filmen bjuder Patrik på sig själv i stort och smått och han lockar till många skratt. Att bli skrattad åt har han inga problem med.
– Nej, absolut inte, det här är fantastiskt kul och väldigt känslosamt, säger Patrik som förutom herrlandslaget i bandy även jobbar med att försöka få invandrade flickor ut i skidspåret och ut på isen.
Men att lyfta fram flickorna går trögare både i verkligheten och i filmens värld.
Trevligt folk visar fram två kvinnor, skridskotränaren Cia Embretsen och Patriks flickvän Damayanthi. De är förutom de somaliska mammor som hörs via telefon de enda som inte är killar, män eller farbröder.
En av filmens regissörer, Karin af Klintberg, menar att detta är en film om integration och att det inte går att alltid täcka allt:
– Men kvinnorna finns där trots allt. Nästan varje låt i filmen sjungs av kvinnor t ex.
På väg ut från biografen möter vi en jublande glad Jan-Olof Lundberg som både inleder och avslutar filmen i rollen som sig själv, integrationsstrategen på Borlänge kommun.
– Filip och Fredriks film ger skratt, eftertanke och en och annan tår och den visar att precis allt är möjligt! Och den har satt Borlänge på den nationella kartan. Förre integrationsministern Erik Ullenhag vet vad vi jobbar med här och han vet tack vare allt som skrivits om kommunen numera också vad jag heter i förnamn.
