Lars prisas för sitt fiolarbete
I somras turnerade Lars med sin fiol och sin mandolin tillsammans med Anders Wendin, mer känd som Moneybrother. Under hösten byttes festivaler med tusentals åhörare och kändisar i logen mot vardagstystnaden hemma på Gamla bruket i Sandviken. Där bor Lars med sambo, två barn, hund och katt och det är alltså också där han jobbar.
Men viss uppståndelse har det ändå varit. Lars har hyllats av Sandvikens kommun för sina insatser inom musik och hantverk och tack vare ett stipendium kan han i år göra en drömresa och studera det han gillar allra mest; fioler och fiolbyggeri.
På vinden till fyrarummaren har han inrett sin verkstad. Här taglar han stråkar, byter stall på fioler, filar och filar igen så att alla detaljer blir som de ska så att instrumenten kan ge ifrån sig sitt allra bästa.
Lars har spelat sedan han var pojke, precis som pappa och farfar före honom. Folkmusiken från Gästrikland kom först men sedan blev influenserna allt fler både geografiskt och musikaliskt.
I bandet Madame Neruda spelar han irländsk och skotsk musik. Han lyssnar gärna på de rumänska musikerna Taraf de Haidouks som han länge söker ord att beskriva tills han bestämmer sig för att det räcker med att säga att de är helt makalösa!
Och så tillägger han att han trots allt inte lämnat länets låtskatt, Jon-Erik Öst och Jon-Erik Hall är fortfarande favoriter. Och Joel Rådberg såklart som ju dessutom bodde på Bruket.
Men tillbaka till fiolbyggaren och instrumentreparatören Lars Eriksson där på sin vind. Hemma, men ändå på jobbet:
– Fördelarna och nackdelarna är de samma när man jobbar hemma. Man kan jobba jämt och det blir lätt så. Jag går gärna upp och jobbar när barnen somnat, säger Lars.
Lars utbildade sig hos andra fiolbyggare i fyra år innan han fick sitt gesällbrev och målet är kunna syssla med fiolerna på heltid, reparera och bygga egna. I dag vikarierar han också som slöjdlärare ibland.
– Jag trivs jättebra med eleverna men jag älskar att jobba med instrumenten och hade jag fler timmar skulle jag använda dem också till att jobba, säger Lars.
Fioler har sett lika ut och byggts på samma sätt sedan de italienska mästarnas tid på 1600-talet. Locket är av gran, botten och stall av lönn. Hakskål och greppbräda görs av ebenholts. Det som hänt genom århundradena är just ingenting vad konstruktionen anbelangar. Lars dröm, som stipendiet han fått nu kan göra verklig, är att resa till Cremona i Italien där man fortfarande tillverkar fioler för att se och lära mer.
– Jag hinner inte vara ute och spela så mycket numera så det är jättebra att musikerna kommer hem till mig med sina trasiga instrument, säger Lars!
