Notan efter flyktingkrisen: Kommuner tvingas köpa och riva hus som ingen vill ta ansvar för
Läs den första delen om Migrationsmiljonärerna här
En höstdag kör tre fullpackade bussar in utanför Michaela Schmidts hus i det lilla samhället Kärrgruvan, några kilometer från Norberg i Västmanland. Ut väller människor som flytt från krig och förföljelse. Michaelas värd har tecknat kontrakt med Migrationsverket som hyrt de flesta av de knappt 90 lägenheterna i området Bolagshagen. Trevåningshus som byggdes i slutet av 50-talet för att härbärgera gruvarbetare.
Det är september 2015 och Stefan Löfven har hållit sitt tal på Medborgarplatsen i Stockholm om att ”mitt Europa bygger inga murar”. När året är slut har över 160 000 människor sökt asyl i Sverige.
Snabbt fylls hyreshus på mindre orter till bristningsgränsen. Kåkar som stått halvtomma i decennier sedan bruket eller gruvan lade ner och alla jobb försvann. Siffror som Hem & Hyra tagit fram visar att mellan åren 2016 och 2024 har Migrationsverket betalat 9,2 miljarder i hyra till hundratals olika aktörer – alltifrån privatpersoner till stora bolag som hyst in flyktingar.
Flyktingboende eller konkurs
I dag, tio år senare, står runt om i landet tomma hyreshus som ingen vill ta hand om. Bolagshagen har länge dragits med tomma lägenheter. Långt före flyktingkrisen försökte en tidigare fastighetsägare locka med tre fria månadshyror och en Finlandskryssning till hyresgäster som lovade att stanna ett år.
Michaela Schmidt är förberedd när bussarna rullar in. De senaste åren har allt fler fönster börjat gapa tomma.
– Värden sade åt oss hyresgäster att antingen skulle de börja hyra ut till Migrationsverket, eller så skulle det bli konkurs, säger Michaela Schmidt.
Plötsligt är Bolagshagen livligt och högljutt och det är fullt i varenda lägenhet. Lekande barn och vuxna som grillar ute på gårdarna sent på kvällarna. Ibland är det stökigt. Men det Michaela Schmidt minns främst från alla år när Migrationsverket hyrde lägenheter är gemenskapen. Man hjälptes åt med allt från att översätta byråkratsvenska till att skotta snö, och om bilen hade gått sönder nere i Norberg var det alltid någon som erbjöd skjuts upp till Kärrgruvan.
Under 2015 kommer drygt 900 flyktingar till kommunen med 5 800 invånare. Den lilla kommunen i Västmanland är en av dem som tar emot flest antal asylsökande per invånare under året. I vanliga lägenheter har Norbergs kommun 275 platser, de allra flesta i Bolagshagen.
Men vindarna blåser snabbt åt ett annat håll. Invandringen minskar kraftigt under de kommande åren. Många asylboenden stängs. På en del platser blir det bråk om skadestånd för slitage, men i Bolagshagen hyrde Migrationsverket lägenheter ända fram till i fjol, om än i mindre omfattning. Återigen gapar allt fler fönster tomma. Det är som att asylvågen gav hyreshusområdet konstgjord andning.
Studentboende blev en flopp
För att kompensera för den sjunkande inkomsten försöker värden bland annat hyra ut till studenter vid Mälardalens högskola, som ligger knappt åtta mil från Bolagshagen. Det går inte alls. Fastigheterna ägs av en konstellation med uppemot 20 privatpersoner. Gemensamt för dem är att de gått en fastighetsskola, ledd av Annika Backlund, ägare till AB-hem med omkring 700 lägenheter på mindre orter. Hon är också med som största enskilda ägare i Bolagshagen AB fram till år 2020.
Siffror som Hem & Hyra begärt ut visar att Bolagshagen mellan 2016 och 2024 fakturerat Migrationsverket knappt 19 miljoner kronor. Efter att Migrationsverket slutat hyra lägenheter finns knappt 30 hyresgäster till 89 lägenheter. Redan innan dess har fastighetsägaren velat sälja. Under våren 2024 får ledande politiker ett mejl från Bolagshagens ägare. Där står bland annat:
”Om fastigheterna inte köps av kommunen kommer en kommersiell aktör behöva fylla lägenheterna med hyresgäster för att klara ekonomin och sköta om sin investering. Det kan leda till hög andel hushåll med försörjningsstöd, vilket kan påverka kommunens ekonomi negativt.”
Bolagshagens ägare refererar också till grannkommunen Fagersta, som har fått kraftigt ökande kostnader för bland annat socialbidrag, efter att ADR fastigheter köpt ett stort område med 400 lägenheter och samarbetat med andra kommuner om att låta hjälpbehövande hyresgäster få lägenhet i Fagersta. Det som kallas för social dumpning.
Mejlet skapar irritation hos Norbergs politiker, somliga uppfattar det som ett förtäckt hot. Mia Ingelström, som var en av delägarna, har en annan uppfattning.
– Det var en ärlig återkoppling. Företagare kan inte gå back, man vill göra vinst. Finns det inte ett överskott av hyresgäster får man vara beredd att ta in dem som hör av sig, säger Mia Ingelström.
Köper hus för nästan 15 miljoner – för att riva
Efter långa diskussioner beslutar sig kommunen för att köpa de fyra husen. En tidigare värdering från en mäklarfirma visar att marknadsvärdet ligger på 0 kronor. Norbergs kommun betalade 14,6 miljoner kronor. Det kan jämföras med kommunens hela kultur- och fritidsbudget som ligger på knappt 19 miljoner för 2025, även om kostnaden för Bolagshagen inte belastar ett enskilt års budget.
Duvorna har byggt bo under taket och för liv så det går att tro att det bor någon här. Men allt är öde. I lokalen på bottenplanet där värden hade kontor är pärmar och datorer lämnade kvar. Som att fastighetsskötaren bara gått hem för dagen. Kommunalrådet Johanna Odö (S) visar runt i några av de tomma lägenheterna där madrasser och brev från polisen ligger kvar på golven. I ett av kylskåpen står stinkande mat kvar.
– Vi vill inte chansa. Det finns ingen seriös privat aktör som vill köpa det här, säger Johanna Odö bestämt.
”Bussats runt som boskap”
Några månader har Michaela Schmidt fått uppleva en påfrestande flyttkarusell. Först får hon lämna tvårummaren hon bott i sedan 2011 för att flyttas ihop i ett hus tillsammans med de hyresgäster som blev kvar när Migrationsverket lämnade området. När pelletspannan går sönder beslutar kommunen att stänga hela Bolagshagen. Under våren lämnar de sista hyresgästerna. De erbjuds nya lägenheter i kommunala NVK:s bestånd. Michaela Schmidt ordnar en ny lägenhet hos en annan privatvärd i Kärrgruvan. Hon är kritisk och anser att kommunen haft alldeles för bråttom.
– Om man väntat ett tag hade Bolagshagen gått i konkurs. Då skulle kommunen ha kunnat köpa området för en krona, rivit de flesta hus och låtit oss som vill bo här stanna kvar. I stället har vi bussats runt som boskap!
Johanna Odö menar att med kommunen som ägare måste bostäderna hålla högre standard. Då måste hyrorna höjas så mycket att ingen vill bo i Bolagshagen. Det är trevåningshus utan hiss och dåligt anpassade för äldre. Hade kommunen väntat med köpet fanns en risk att den tidigare värden gjort verklighet av det som man skrivit i mejlet till Norbergs politiker. Det vill säga tagit in hyresgäster som inneburit ökade kostnader för bland annat socialbidrag. Eller sålt till en oseriös värd som gjort samma sak.
– Vi tog ett väldigt stort ansvar 2015. Nu är det dags att stå upp för oss själva här i Norberg. Vi kan inte ta hand om alla som inte andra kommuner klarar av, säger Johanna Odö.
Nu väntar rivning
Nu pågår inventering och utredning inför en stundande rivning. Hur mycket den slutliga prislappen landar på vet ingen i dagsläget. Men det handlar med stor sannolikhet om mer än de dryga 14 miljonerna som fastigheterna köptes för. När allt är jämnat med marken och de sista betongbitarna är borta väntar ett arbete med att göra något vettigt av marken. Vad är ännu inte bestämt. Kanske en allaktivitetsplan för sportaktiviteter.
Kan vi tro att problem med tomma lägenheter, skadegörelse och social dumpning är borta från Kärrgruvan när kommunen investerat över 30 miljoner för att riva? Nej, sannolikt inte. Borta vid skogsbrynet finns ytterligare ett hus som hör till området, men som inte ingår i kommunens köp. Huset har stått öde i många år. Fönster är sönderslagna och det är klotter på fasaden. Ägare: Dabeski fastigheter. En värd som placerar sig på fjärde plats på Hem & Hyras senaste Värsta värden-lista. Kommunen har kontaktat företaget som svarat att fastigheten är till salu för rätt pris. Enligt kommunen han muntligen nämnt en prislapp: 21 miljoner kronor. Det har inte gått att den uppgiften bekräftad av fastighetsägaren.
– Absolut inte! Det tänker vi inte betala, säger Johanna Odö.
Skamfläck för kommunen
Det är inte bara naturen som tagit över. Människan är i allra högsta grad medskyldig till förfallet. Centrumhusen och Ritas hotell i Ställdalen är sönderfrusna, plundrade och vandaliserade. Plåtar lossnar från taket. Kylskåp hänger ut genom fönster. Här syns glaskross och trasiga vindrutor.
Husen är belagda med uthyrningsförbud och står tomma sedan flera år. För tio år sedan var situationen helt annorlunda. Ljusnarsbergs kommun med knappt 5 000 personer tog emot flest asylsökande per invånare.
Förvaltningsbolaget Åtorps herrgård drev asylboende i bland annat Ställdalen och fakturerade Migrationsverket närmare 25 miljoner kronor under 2016. Men den dåvarande ägaren tog sig vatten över huvudet, köpte på sig skid- och badanläggning, drev golfbana och bensinstation – bland annat.
Ägs av familjen Bessou
Fastigheterna i Ställdalen togs över av familjen Bessou, som är ständigt återkommande på Hem & Hyras Värsta värden-lista. År 2021 utsåg vi Bessou till Sveriges värsta. Husen har bytt ägare mellan pappans och sonens bolag – samtidigt som de blivit en allt större skamfläck för kommunen.
Nuvarande ägare, bolaget Kichisaga, som ägs av Jonathan Bessou, har nästan 1,2 miljoner i skuld hos Kronofogden. Tidigare ägare, Hilldex, med fadern Tino Bessou som huvudman, gick tidigare i år i konkurs. Under 2016–2019 fakturerade Hilldex Migrationsverket drygt 25 miljoner kronor. Dessa pengar har inte gått till underhåll och skötsel av företagets fastigheter.
Natalie Hart, kommunstyrelsens ordförande i Ljusnarsberg (S), är förbannad och trött på situationen. De juridiska kvarnarna mal långsamt och tålamodet är slut.
– Det är ganska vidrigt att privata aktörer kunde sko sig på flyktingkrisen. I samma sekund som det inte gick att tjäna pengar försvann fastighetsägarna från orten.
I tidigare artiklar har nämnts att Jonathan Bessou kan tänka sig att sälja fastigheterna i Ställdalen för 15 miljoner. Ett hån mot kommunens skattebetalare, menar Natalie Hart. Det pågår inga förhandlingar om att få köpa fastigheterna till ett lägre pris.
Finns det något annat realistiskt slut än att kommunen får ta kostnaden för att riva dessa hus?
– Nej.
Vad tycker du om det?
– Det är inte rimligt att små kommuner som vi ska behöva göra det. Staten behöver hjälpa till. Det är sjukt frustrerande som det är nu.
Hem & Hyra har utan framgång sökt Jonathan Bessou för en kommentar.
Köper hus i Ställberg för att riva
Ett litet steg i kampen för att städa upp bland övergivna hyreshus togs emellertid nyligen: Kronofogden bedömde att Hilldex fastigheter i Ställberg, fem kilometer från Ställdalen, var i så dåligt skick att de var ”icke utmätbara”. Kommunen beslutade att köpa de två fallfärdiga radhuslängorna med flagnande gul färg via konkursförvaltaren. Prislappen är inte offentlig när detta skrivs, men syftet med köpet är ingen hemlighet: Kåkarna ska rivas. På kommunens bekostnad.
Gräsplätt kan bli hundrastgård
I september 2015 hamnar Fredriksberg i riksmedierna. En grupp asylsökande vägrar kliva av bussen. De säger sig ha blivit lovade att få komma till Hedemora och är besvikna. Så småningom berättar flera av de asylsökande att de trivs i bygden på Finnmarken med omkring 600 invånare, sex mil från centralorten Ludvika.
En del av flyktingarna bor i tre mycket slitna hus, byggda 1950, med sammanlagt tolv lägenheter. Under 2017 stänger asylboendet, men under 2016 och 2017 hann Annefors förvaltnings AB, som hyr ut bostäderna till Migrationsverket, fakturera drygt nio miljoner kronor.
Husen säljs. Hyresgäster med missbruksproblem, kraschad ekonomi och små möjligheter på bostadsmarknaden flyttar in. Situationen i de förfallna kåkarna blir allt värre. Fastighetsägaren visar inget intresse att renovera upp husen. I mitten av februari är det omkring fem grader varmt inomhus och den enda kvarvarande hyresgästen tvingas sova med ytterkläderna på. Kommunen hotar med vite.
Billigare än budgeterat
Fastigheterna kommer ut till försäljning på Hemnet. Men ingen vill köpa de tre funkishusen med mycket eftersatt underhåll för 1,5 miljoner. Priset sänks till 800 000 kronor och kommunen kan så småningom förhandla ner köpesumman till 550 000 kronor. Tidigare i år revs husen. Slutsumman för kommunen för köp och rivning landade på drygt två miljoner kronor – billigare än budgeterat.
Moderat vill inskränka äganderätten
Till skillnad mot i Norberg och Ljusnarsberg tycks Ludvika kommun ha kunnat göra en tämligen smidig affär för att få bort de fallfärdiga kåkarna.
– Vi såg att husen var till salu. Jag skulle vilja ha ett regelverk som inskränker äganderätten när man missköter en fastighet å det grövsta. Det handlar inte bara om pengar. Folk bor under förfärliga förhållanden. Värdet på grannarnas fastigheter minskar, säger Håge Persson (M), ordförande för Ludvikahem och kommunens fastighetsbolag.
Nu är där en gräsplätt i stället som kommunen som bäst funderar på vad man ska göra med. Hetaste idén just nu: En hundrastgård.
