Socialtjänsten – en av landets största värdar
Magnus och Viktoria Törnblom bor med fyra barn i en tvåa. Den är fuktig, barnen har astma och familjen har fått flytta ofta, men de är i en sits där de inte själva kan välja var de bor.
Sjukdom, skulder och en stökig bakgrund gör att föräldrarna bara få bostad via socialen.
De hör till en växande grupp. Antalet sociala kontrakt i Sverige har ökat med 250 procent sedan 2008. Det visar Boverkets årliga bostadsmarknadsenkät som besvaras av nästan alla kommuner och sedan har kompletterats av Hem & Hyra.
Totalt hyr de ut över 24 000 lägenheter i andra hand, till personer som inte kan skaffa sig bostad själva. Därmed kan socialförvaltningarna nu mäta sig med de allra största kommunala och privata hyresvärdarna i landet.
Lägenheterna finns i de flesta fall i kommunens bostadsbolag eller hos privata hyresvärdar, men minst elva procent ägs av kommunerna själva, visar Hem & Hyras sammanställning. Kommunerna har då köpt exempelvis bostadsrätter eller småhus och hyr ut dem med särskilda villkor och utan besittningsrätt till socialtjänstens klienter.
För tiotusentals människor är ett socialt kontrakt den enda chansen att få en bostad, men det är egentligen ingen som vill ha det så:
För hyresgästerna är kontrakten osäkra, villkorade och svåra att få.
För socialtjänsten innebär de mycket merarbete och stora utgifter. Om man utgår från Boverkets beräkning från 2015 – 140 000 kronor per person – så skulle den sammanlagda kostnaden nu ligga på 3,4 miljarder kronor per år.
Hårda uthyrningskrav från hyresvärdarna, utbredd bostadsbrist och ett tillskott på nyanlända som varken har kötid eller egna inkomster i början – allt samverkar så att många människor hamnar utanför den vanliga bostadsmarknaden, även om de inte har några sociala problem.
– Bostadsbristen skapar deras sociala problem. Får de bara en lägenhet så ordnar sig resten. Men vi måste sålla hårt bland dem som kommer hit, det krävs att man har andra behov också för att kunna få en bostadssocial lägenhet, säger Elenor Dahlström, bostadssamordnare i Östersund.
Där har kommunen tidigare köpt 60 bostadsrätter som används som genomgångsbostäder för socialförvaltningens klienter. De mest stabila hushållen kan få sociala kontrakt i vanliga hyresrätter, men möjlighet att få förstahandskontrakt efter ett till två år.
Men på många håll är det svårt att få fram tillräckligt många lägenheter och några kommuner planerar nu att bygga särskilda bostäder för dem som har svårt att komma in på bostadsmarknaden. Läs mer om det här. Men få kommunpolitiker verkar engagera sig för att säkra tillgången till bostäder för alla. En statlig utredning från i våras visar att mindre än var fjärde kommun har gett direktiv till sina bostadsbolag att se till att svaga grupper kan få bostad.
Det är också få kommuner som använder de andra verktyg som finns, till exempel hyresgarantier, kommunala bostadsbidrag eller möjligheten att ställa krav på hyresnivåer och kommunala förturer när de säljer mark för bostadsbyggande.
Utredningen föreslog en ny bostadsförsörjningslag, men förslaget har mött kritik och inget är ännu klart.
Under tiden fortsätter socialtjänsten att lösa de mest akuta problemen.
Här är kommunernas svar på hur många kontrakt de har för personer som inte blir godkända på den ordinarie bostadsmarknaden och hur många av dem som finns i bostadsrätter eller hus som kommunen själv har köpt och alltså inte hyrs av kommunala eller privata hyresvärdar.
Källa: Boverkets bostadsmarknadsenkät 2018, kompletterad och bearbetad av Hem & Hyra.
*bostäderna ägs av kommunen direkt (inte det kommunala bostadsbolaget)
