HemHyra.se använder sig, precis som flertalet andra webbplatser, av cookies för att förbättra servicen för er besökare. Läs mer om Cookies

Delad stad: ”Ett jämlikare samhälle minskar segregationen”

Dalarna Grundorsakerna till segregationen handlar om vilka bostäder vi bygger – och om klyftorna i samhället. Det säger bostadsforskaren Eva Andersson.
Foto: Clément Morin/Kontinent samt Stockholms universitet
Eva Andersson är professor i kulturgeografi vid Stockholms universitet och expert på bostadsfrågor.

Jämfört med det tidiga 90-talet är det i dag en större geografisk uppdelning mellan olika boendeformer. Till de stora områden med enbart villor eller enbart hyresrätter som fanns sedan tidigare har vi numera även fått stora sammanhängande områden med endast bostadsrätter.

Förklaringen är att det mellan det tidiga 90-talet och fram till 2012 byggdes en mängd bostadsrätter i Sverige. Till en viss del handlar det också om att hyresrätter omvandlades till bostadsrätter.

Läs också"Omvandlingarna kan förstärka segregationen"

Även om det har planat ut sedan 2012 har byggandet av bostadsrätter inneburit en stor förändring i hur vi bor. Segregationen har ökat jämfört med hur det såg ut för cirka 30 år sedan. Det berättar Eva Andersson som är professor i kulturgeografi vid Stockholms universitet och expert på bostadsfrågor.

– Ja, kontaktytorna minskar när bostadsrättsområdena blir större. Barnen behöver inte söka sig utanför det egna området för att få kompisar och man behöver inte ta in barn från andra områden för att fylla en skola, säger hon.

Eva Andersson tycker att dagens debatt handlar för lite om vilken sorts bostäder vi bygger. Bostaden är nämligen den grundläggande faktorn för segregationen, enligt henne. Enkelt kan man uttrycka det så här: I hyresrätter bor människor som generellt har mindre pengar och svagare ställning i samhället, medan personer som äger sin egen bostad oftast är mer resursstarka, både i form av pengar, utbildning och makt.

Läs också"Beslutet riskerar leda till ökad segregation"

Segregation i den här bemärkelsen handlar alltså inte bara om man har svensk eller utländsk bakgrund, vilket ofta avses när detta ämne diskuteras.

Ända sedan 70-talet har det funnits en ambition att bygga bostadsområden med blandad bebyggelse – villor, hyres- och bostadsrätter – just för att människor i olika åldrar, med olika inkomst, utbildningsgrad, etnicitet med mera ska kunna mötas.

Det finns i och för sig forskning som visar att en blandad bebyggelse inte med säkerhet leder till en socialt blandad befolkning. Eva Andersson tror ändå att det är vägen att gå.

Läs ocksåBostadsforskning får stipendier från Hyresgästföreningen

– Att blanda upplåtelseformer (olika former av boenden) är helt avgörande för att öka blandningen av människor i ett område, säger hon.

Till saken hör också att det i dag är större inkomstskillnader mellan rika och fattiga områden jämfört med 90-talet. Att inkomstgapet ökat gör att det numera finns färre områden där folk med olika bakgrund bor sida vid sida.

– Om inkomstskillnaderna i samhället ökar så sorteras även folk geografiskt – vilket i sin tur leder till att de negativa effekterna av de ökade inkomstklyftorna blir än starkare.

Segregationen skulle alltså minska med ett mer jämlikt samhälle?

– Absolut.

Eva Andersson ser hellre att vi diskuterar grunderna till segregationen och inte fokuserar för mycket på att mildra effekterna av den. Det senare har lett till otaliga projekt under flera decennier i landets utanförskapsområden.

Frågan är bara till vilken nytta.

– Jag tror att folk som bor där är ganska projekttrötta. Att alla ska ut och plantera penséer på våren är kanske inget man ska ge upp, det blir ju fint. Men det krävs mycket mer än så. Ska vi kompensera de här områdena så handlar det om att ge bra samhällsservice och framför allt – erbjuda en riktigt, riktigt bra skola.

Hon fortsätter:

– För vi vet att de som bor där har kortare utbildning än andra och då är det självklart att de ska kompenseras med de allra bästa skolorna. Ingen ska kunna säga att ”bara för att du bor i det där och det där området kommer du inte att fortsätta på universitetet”.

Fröslunda i Eskilstuna.

Regeringen har förslagit ändringar i ebo-lagen som har gett asylsökande rätt att bosätta sig på valfri ort. Efter årsskiftet kommer de att, som huvudregel, gå miste om sin ersättning om de flyttar till socioekonomiskt utsatta områden. Syftet är att få fler asylsökande att bo i områden där det finns förutsättningar för ett socialt hållbart mottagande.

Men redan för tre år sedan bestämde kommunala Örebrobostäder att tre av fyra lediga lägenheter i områdena Oxhagen och Vivalla inte får gå till bidragstagare. Och i Eskilstuna kommer kommunägda Kfast att från den 1 januari förbjuda bidragstagare att flytta till bolagets lägenheter i Fröslunda, Lagersberg och Brunnsbacken. Syftet är i båda fallen att minska segregationen och öka antalet personer som kan försörja sig själva i dessa områden.

Bra eller dåliga åtgärder? En mycket svår fråga som Eva Andersson inte har något svar på.

– Att hindra någon från att få sitt bidrag bara för att man vill bo nära sina kusiner är ju fruktansvärt. Samtidigt vet vi att människor får sämre förutsättningar för att skaffa sig en bra utbildning och inkomst om de kommer från ett område där det bor många bidragstagare. Det är ju också hemskt. Så vad ska man göra egentligen?

Hon tillägger:

– Samtidigt kan det faktiskt vara så att människor tycker det är viktigare att bo nära sina släktingar än att skaffa sig en lång utbildning. De kanske får ett lyckligare liv då. Det vet vi inget om eftersom vi inte har tittat på det.

Områdets betydelse för hur länge en person studerar och om hen börjar läsa på universitetsnivå uppskattas till endast 5–10 procent.

Om man räknar bort alla andra faktorer, hur mycket påverkas då en människa av enbart området som hen växer upp i? Inte så mycket visar den forskning som gjorts på boendet kopplat till framför allt utbildningsnivån. Områdets betydelse för hur länge en person studerar och om hen börjar läsa på universitetsnivå uppskattas till endast 5–10 procent.

– Sedan finns det en mängd andra faktorer som spelar roll, till exempel hur gammal du var när du flyttade till området. Och killar blir mer märkta av att bo i utsatta områden än tjejer. De är också mycket sämre än tjejer på att flytta därifrån.

Konsekvenserna av att växa upp i ett fattigt kvarter jämfört med ett rikt är större idag än på 90-talet. Det finns det också forskning om.

Men ändå – du påverkas marginellt av området du växer upp i. Då spelar din familj, släkt och övriga sociala nätverk en betydligt större roll.

– Inkomst, vilket jobb och vilken utbildning dina föräldrar har – de faktorerna är de allra viktigaste.

Så för att sammanfatta den här delen: Ett barn som växer upp i ett rikt område men har lågutbildade och arbetslösa föräldrar har betydligt sämre utgångsläge än en ett barn bosatt i ett utsatt område men med högutbildade föräldrar och välbetalda jobb.

Forskningen om segregation riktar i första hand in sig på de svaga grupperna, vad som kan göras för att de ska integreras i det övriga samhället. Det handlar sällan om ett perspektiv där man tittar på vad de välbeställda skulle kunna göra för att minska klyftorna.

– Nej, vi sysslar mycket med ”eländesforskning”. Vi har fokus på dem som inte har så stort val, så stor makt och möjlighet att påverka den segregation de ofta blir beskyllda för att själva skapa. Och det är oerhört tråkigt med tanke på att de som bygger och planerar – och vi som har råd att välja var vi vill bo – orsakar segregationen, säger Eva Andersson.

Samhällets insatser för att minska segregationen fokuserar också på de svaga grupperna. Skulle man kunna ändra perspektivet och få folk från utsatta områden att flytta till lite ”finare” områden?

Eva Andersson är tveksam.

– Det verkar finnas få sådana försök och jag vet inte riktigt hur man skulle göra. Det går inte att tvångsförflytta folk samtidigt som det i vissa områden finns ett motstånd mot att bygga hyresrätter. Att fixa blandning är svårt.

Men segregation kan vara självvald och behöver inte vara ett problem, så länge det inte påverkar de boendes chanser till ett bra liv. Till exempel kan det vara en styrka och en trygghet för personer med samma nationalitet att bo i samma område. De får ett socialt nätverk och det kan exempelvis vara enklare att lära sig av en landsman hur det svenska samhället fungerar än via en kommunal tjänsteman.

Det kan också handla om sådana saker som att det finns en moské i området och affärer med den mat man är van vid.

Segregation kan också göra det lättare för samhället att planera. Eva Andersson hänvisar till en ny studie om ett bostadsområde i Belgien, där man har stor vana vid att ta emot nyanlända. Tolkar finns redan på plats, det finns starka drivkrafter för att få ut folk i arbete, för att nämna några exempel.

– Studien visar att det går bättre för invandrade personer som kommer till det här området eftersom allt är förberett för att ta emot dem, säger hon.

I stort ses ändå segregationen som ett problem.

– Ja, eftersom fattigdom ofta är koncentrerad till människor från andra länder som inte har fått jobb och kanske saknar rätt utbildning. Det här rumsliga mönstret av människor skulle möjligen vara ok om inte de negativa konsekvenserna för ungas framtidsutsikter skilde sig så mycket åt mellan olika områden, men vi kan konstatera negativa effekter på utbildning och inkomst för dem som vuxna. Förutom sådana negativa konsekvenser så skadas hela samhällets sociala sammanhållning och konflikter och upplopp kan bli följderna.

Fakta: Segregation kan vara frivillig

Segregation är när olika befolkningsgrupper lever åtskilda rent geografiskt. Segregation kan ske utifrån socioekonomisk status, hudfärg, religion, etnisk tillhörighet, ålder med mera.

Typexemplet är en stad där det i några områden bor många med hög utbildning, bra inkomst och i huvudsak svenskt ursprung medan det i andra områden främst bor människor med invandrarbakgrund, låg utbildningsgrad och där många är bidragstagare.

Segregationen kan vara ofrivillig, exempelvis genom att många inte har råd att köpa sin egen bostad. Det kan också handla om direkt diskriminering, att vissa grupper hindras från att flytta till ett område eller köpa en bostad. Ett annat exempel är när personer med svenskt ursprung medvetet undviker att flytta till ett område där många invandrare bor.

Den frivilliga segregationen kan handla om att människor av en viss etnicitet väljer att bo i samma område för att de trivs och känner sig trygga med det. Frivillig segregation kan även vara att individer väljer bostadsområden utifrån hur man vill leva, till exempel bra tillgång till kollektivtrafik, krogar och grönområden.

Läs också Budget klubbad i Göteborg – siffermål för ombildning struket Fortsatta protester trots ändrat budgetförslag i Göteborg

Copyright © Hem & Hyra. Citera oss gärna men glöm inte ange källan.