Föreningens frontfigur på Herrgården går i pension
Det har gått tio år sedan Seddighe Sahra Baghi knackade på den första dörren på Herrgården på Rosengård i Malmö. Hon var nyanställd på Hyresgästföreningen och hennes uppdrag var att få hyresgäster att engagera sig i föreningen. Hon insåg snabbt att hon stod inför en omöjlig uppgift. Var hon än ringde på träffade hon trötta och sjuka hyresgäster som visade upp mögelskadade lägenheter. Det var dålig ventilation, fukt, kackerlackor, trångboddhet.
– Jag glömmer aldrig när jag ringde på hos den första hyresgästen. Hon tog mig i handen och ledde in mig i badrummet. Hela taket och väggarna var täckta med mögel. Jag har aldrig sett något liknande. Hon visade mig medicinskåpet med astmamediciner. Alla hennes tre barn var sjuka och all hennes tid och energi gick åt till att ta hand om dem och ta dem till läkare. Hur skulle hon orka engagera sig i Hyresgästföreningen?
Nu visar hon runt i lokalerna på Herrgården där Hyresgästföreningens kvinnogrupp huserar. Kaffet puttrar i bryggaren och syläraren är på plats som hon alltid är på tisdagar. Det har gått många år sedan skandalen kring förvaltningen av hyreshusen på Herrgården briserade i media. Då blev Seddighe nedringd och inte bara av svenska journalister. Reportrar från Norge, Italien och Spanien hörde av sig och ville veta mer om misären i miljonprogramsområdet. För sju år sedan köpt Victoria Park nära 900 lägenheter i området av de tidigare ägarna Acta. Omfattande renoveringar har gjorts efter hot om vite från stadens miljöförvaltning: 200 badrum har renoverats, 4 000 fönster har bytts ut och ventilationen har fått godkänt. Hyresgästföreningen har dragit igång både Hälsans hus – ett gym för kvinnor – och kvinnogruppen, som ska ge meningsfull sysselsättning till de kvinnor i området som annars inte har några andra sociala sammanhang än den egna familjen. Genom åren har 200 kvinnor deltagit i kvinnogruppens verksamhet. Bakom Hyresgästföreningens initiativ står Seddighe Sahra Baghi. Hon har hunnit fylla 65 år och det är dags att gå i pension. Nästan i alla fall. Det är svårt att ersätta henne och hon har blivit erbjuden timanställning.
– Jag går i pension. Jag kommer att vara fri men stannar kvar och jobbar ett par timmar om dagen. Men det finnas annat för mig att göra. Jag vill finnas där för mina barnbarn.
Tanken på att göra något på Rosengård fanns redan innan hon fick jobbet på Hyresgästföreningen. Hon var nyutbildad hälsokonsult. Att hon utbildade sig till det som 52-åring brukar hon använda när hon peppar deltagarna i kvinnogruppen. ”Kan jag, kan ni”.
– Jag visste att det fanns en ledig lokal på Rosengård och funderade på hur man skulle kunna använda den. Samtidigt hörde jag att Hyresgästföreningen sökte personal. Jag sökte och fick jobbet och på den vägen är det. I den lediga lokalen startade vi Hälsans hus, säger Seddighe.
För att över huvud taget få kontakt med hyresgästerna i området knackade hon dörr. Trappa upp och trappa ner. Alla lägenheter ringde hon på. Ensam.
– Jag hade inget larm och jag jobbade själv. Det var slitigt. Ett tufft år, men jag är stark. Jag var både vaktmästare, psykolog och mamma i området under den tiden. Samtidigt var alla så trevliga och hjälpsamma.
Seddighe gråter flera gånger under intervjun. När hon tänker på det där första året på Herrgården. När hon tänker på alla kvinnor som hon träffar varje dag och deras kamp för en dräglig tillvaro för sig själva men kanske framför allt för sina barn. Hon kom från Iran med två små barn i mitten av åttiotalet. I Sverige kunde hon så småningom återförenas med sin man. Efter en period i Hofors gick flyttlasset till Malmö. Det var SFI, komvux, gymnasiekompetens och praktik. Efter en tid på en förskola fick hon möjlighet att utbilda sig till barnskötare.
– Jag älskade att jobba på dagis men när mina egna barn blev större och deras utbildning var klar kände jag att det var min tur. Jag fick jobb som hälsoinformatör och sedan såg jag en annons i tidningen: en två-årig utbildning till hälsokonsult i Halmstad. Jag var den enda invandraren och alla var yngre än jag. Det var tufft.
Utbildningen har hon fått nytta av hos kvinnogruppen. De pratar om hälsa, sex och samlevnad, kostvanor och rättigheter och skyldigheter i boendet. På en vägg sitter utskrifter om e-ämnen och tillsatt socker, på en annan vägg hänger stickade koftor som deltagarna har gjort.
– Det är min hjärtefråga. Att finnas här för kvinnorna. För dem och ungdomarna i området. Jag blir så otroligt ledsen när jag tänker på hur en del av mammorna har det. Det är tufft att ha barn i det här området. Det finns fortfarande mycket problem här även om det är stor skillnad jämfört med hur det var för tio år sedan.
Gör: Nybliven pensionär. Har bland annat startat och drivit Hyresgästföreningens kvinnogrupp på Herrgården på Rosengård i Malmö.
Familj: Två vuxna barn och två barnbarn.
Drömmer om: Om det under min livstid blir demokrati i Iran vill jag återvända och starta en Hyresgästförening där. Det behövs. Det finns ingen hyreslagstiftning som skyddar hyresgästerna och många saknar tak över huvudet.
