Män i villa bestämmer över ditt boende

Hem & Hyra har granskat hur de bor själva, politikerna som blivit valda av partierna till att leda de största kommunägda bostadsföretagen i region Mitt och Aros-Gävle.

Den genomsnittlige styrelseledamoten är en 56-årig man med ursvenskt efternamn som bor i ett hus som han köpt för drygt 2 miljoner kronor. Mer än varannan beslutsfattare bor i villa, radhus eller på gård.

Läs ocksåKenths el stängdes av i april – nu är han desperat: "Jag har betalat det jag kan men skulden bara växer"

Två av tre är män. Nästan 30 procent bor i bostadsrätt. Bara 20 procent hyr lägenhet. Ännu färre – inte ens var tionde – bor hos de värdar där de själva sitter i styrelsen.

Hos Öbo i Örebro och Kopparstaden i Falun finns det inte en enda styrelseledamot som själv hyr sin bostad.
– Men det innebär inte att vi saknar erfarenhet av hur det är att bo i hyreslägenhet. De flesta har ju gjort ”bostadskarriär”, säger förra kommunalrådet Lena Beime (S), nu i styrelsen för Öbo.

Själv äger Lena Beime huset där hon och maken bor genom parets gemensamma företag.

Läs ocksåSå ska den kommunala värden kartlägga sina hyresgäster: ”Lätt att missbruka”

Kompetens och erfarenhet inom ekonomi, bygg, bank och fastighet är viktigare än det egna valet av bostad, menar också Gustav Kyrk (M), i Kopparstadens styrelse. Han bor själv i Grycksbo herrgård, inköpt för 8 miljoner 2006.

Pontus Rahm (S) hos KBAB i Karlstad är en av fem ledamöter i de sju styrelserna som själva bor hos det ”egna” företaget.
– Det borde ge mig ett annat perspektiv i alla fall. Mina erfarenheter i både rollerna är positiva, säger han.

Så här reagerar Helena Frisk, ordförande i region Mitt:
– Män som bor i villor…Blir jag förvånad? Nej! Det behövs mycket kompetens i en bolagsstyrelse
och hur man själv bor är inte allt. Men det bör vara en blandning. Egen erfarenhet av att bo i hyresrätt är en tillgång både i det stora och i det lilla om man är med och leder ett sådant här företag.

Läs ocksåKvarteret som satte Jönköping på världskartan - hyresgästerna minns gemenskap som försvann