Rädslan har fått fäste på Kronogården
Det är fuktigt och rått, kallt och stilla. Det är förmiddag på Kronogården i Trollhättan och solen har nyss fått morgonens dimma att lätta. Några bilar passerar, löv faller sakta. Två kvinnor i färgstarka slöjor lämnar butiken på torget, en pappa tittar noga innan han går över vägen med sin sons hand i sin.
Snart har det gått en vecka sedan en maskerad man gick in med svärd och dödade två personer på skolan Kronan och skadade flera. Men livet i området går på, så som det måste göra. Utan alla de hundratals ljus som brinner utanför skulle man med blotta ögat inte kunna se förändringen i området. Men den hörs. Så fort man pratar med någon, gammal som ung, så vittnar rösterna om att något är annorlunda.
– Jag är rädd. Min pappa är rädd. Jag tror alla är rädda. Vi vet inte om det kommer kunna hända något sådant här igen, säger Blerim Bajrami, 18 år.
De har kommit till Sverige från Kosovo, för att finna trygghet. Händelsen vid skolan har skakat om hela familjen.
– Min pappa är så stressad, allt som vi varit med om kommer tillbaka till honom. Han undrar om vi inte längre är säkra här, översätter Blerim.
Han går på gymnasiet nu. Där går även hans syster. Sen attacken tar de alltid följe hem, även om det betyder att de måste vänta i timmar på varandra.
Blejrim berättar att den elevassistent som dödades i attacken tidigare har jobbat på deras gymnasium.
– Han var en jättebra person. Och pojken, han som dog, han har ofta spelat fotboll här på fotbollsplanen. Det är hemskt.
Familjen kan inte släppa tanken på det som hänt. Varje kväll går Blerim ner till Kronan. Där samlas fortfarande många, kväll efter kväll, för att finna kraft och sörja tillsammans.
En av de poliser som fortfarande finns på plats, Carina Ohlsson, berättar att ljusen som brinner idag bara är en bråkdel av de som tänts.
– I början av veckan hade de slängt 15 säckar med ljus som brunnit ut, säger hon.
Vid sorgeplatsen går Margharit Kassis med sin dotter Lamita som är 4 år. Hon är på besök i Trollhättan för att hälsa på sin mamma som bor på Lantmannavägen.
– Jag kände att jag ville vara nära henne direkt när jag läste vad som hänt på internet, säger hon.
Hon har inte bott så många år i Sverige. Familjen flydde från kriget i Syrien.
– Vi kom för att få vara trygga. Nu vet jag inte om det är säkert, säger hon och lägger armen om sin dotter.
