Ulf fann vitsen med livet
Första natten i lägenheten sov han på golvet, med Aftonbladet och en tom systemkasse över sig. Utan ägodelar kom han direkt från livet som uteliggare. Ulf Buller har bott i ettan i Nacka i snart 40 år och under tiden blivit både nykter och proffsig historieskrivare.
Han var illa ute. Som 19-åring ramlade han på fyllan framför en tunnelbanevagn och fick dras fram under tåget. Sedan dess haltar han. En annan gång fick han blodstörtning i hallen och räddades av sin langare. Hjärtat stannade på Skurubron på väg till sjukhuset.
– Jag åkte upp till intensiven med en chokladask för att tacka och möttes av en läkare som sa: ”Dig känner jag igen, du var färdig för frysfacket.”
Ulf var 36 år när han fick förtidspension som obotlig alkoholist. Det blev vändningen. Nu skulle han visa att han klarade att sluta dricka. De första roliga historierna skickade han till Året Runt och fick en publicerad. Det var lyckan!
– Något måste jag ju göra. Man kan inte sitta hemma och bara tycka synd om sig själv. Favorithistorien är av typen gubben kommer hem till frun som står med brödkaveln i handen.
Som evig ungkarl slipper han uppleva det själv. Livskamraten var i stället katten Cattis.
– Du ser urnan uppe på hyllan, där ligger hon. När jag fick den var den liten som en råtta, jag trodde det var en hona.
Cattis Buller var också en flitig vitsmakare.
– Det var få kvinnor som skickade in fräckisar till herrtidningarna, säger Ulf och berättar att när det kom utbetalningsavier i Cattis namn skrev han sig själv som bud.
Annars får Ulf oftast Triss-lotter som tack.
– Jag har aldrig vunnit mer än småpengar. Det är skandal! Men två gånger har jag stått bredvid när första-gångs-skrapare kapat hem storvinster. Tänk, jag som har skrapat tusentals lotter.
Efter trägen uppvaktning har han fått en historia publicerad i Hem & Hyra. Arvodet blev två biobiljetter.
– Dem sparar jag till juldagen. Då ska jag ta ett bad och ta med tjejen på biograf. Det är tradition.
