Så lyckas du med pelargonerna

Många av pelargonerna bär på en alldeles egen historia. Kanske är det därför de får så många hjärtan att klappa
lite extra. Skaran av pelargonentusiaster växer ständigt.
Det finns ungefär 300 pelargonarter, och tusentals sorter går att få tag på i butiker, hos specialodlare och från samlande entusiaster.

Variationen i form, färg och mönstring är enorm och
fascinerande. Sorterna delas in i grupper beroende på ursprung och utseende.

Den största gruppen är zonalpelargoner. De stammar från Pelargonium zonale, med en mörk, hästskoformad zon på bladen.
Till de mest kända och älskade sorterna hör den ljust rosa Mårbacka, som lär ha funnits både hos Selma Lagerlöf och hos Karin och Carl Larsson på Sundborn.
Var den ursprungligen kommer ifrån är det däremot ingen som vet. Andra stora grupper är hängpelargoner, engelska pelargoner och doftpelargoner.

De senare odlas främst för sina väldoftande blad. Ofta doftar de av citrus, mint, ros eller kryddor. En vanlig doftpelargon är rosengeranium, Dr Westerlunds blomma. Den har fått
sitt namn efter läkaren i Enköping som lät växten friska upp luften i sitt väntrum.

Så lyckas du med din pelargon

Ha gärna pelargonerna utomhus på sommaren, men vänj dem vid solen successivt.
Vattna rejält och låt jorden torka upp innan du vattnar igen. Blanda ett kryddmått flytande krukväxtnäring per liter vatten när du vattnar, eller ha långtidsverkande gödsel i jorden.
Övervintra pelargoner ljust och svalt men frostfritt. 5–10°C är idealtemperatur.
Vattna försiktigt på vintern, bara så att jorden inte torkar ut alldeles.

 

Lite historia
Pelargonen kom från Sydafrika till Europa på 1600-talet.
I slutet av 1700-talet kom den till adelns växthus i Sverige. I början av 1800-talet flyttade pelargonerna in i högreståndshemmen.
I slutet av 1800-talet hade de med hjälp av sticklingar spridit sig till allmogen. Något som fick deras glans att falna i herrgårdarna, som degraderade finrumsblomman till en växt för kök och verandor.