Asta, 83, kastade sig ut på 4000 meters höjd
Iskyla. När hon tog steget ut i luften tillsammans med en professionell fallskärmshoppare på 4000 meters höjd tänkte Asta Lundgren först att hon skulle frysa ihjäl. Men rädd var hon inte, och hon hann se hela Västerås innan hon landade mjukt på fötterna på fallskärmsklubbens mark.
– Jag var ju fastspänd så det var ingen risk för att jag skulle ramla ner inte, säger Asta Lundgren hemma vid köksbordet i tvåan i centrala Köping.
Lägenheten, som hon numera delar med en av sina vuxna söner, är egentligen en bostadsrätt som hon hyr via S:t Olofs stiftelse.
Hon är pensionerad kokerska och lever nu ett aktivt liv som pensionär.
– Jag tycker inte om att sitta hemma och glo och har inte så mycket dötid. Jag är en positiv person, jag tycker man ska vara det, säger hon.
Den starka norrländska dialekten lever kvar efter mer än 50 år i västra Mälardalen.
– 1966 sökte de folk på Strängbetong i Kungsör. Vi var sex sju familjer som flyttade ner från Malå. Min man jobbade på Strängbetong och jag städade kommunens skolor. Sedan lagade jag mat åt gamla på ålderdomshemmet, och sedan blev det skolkök.
Asta Lundgren gillar äventyr och räknar upp en del av allt hon gjort genom åren: ridit kamel, elefant, tältat i öknen, varit på kinesiska muren, på lyxkryssning och uppe i ”den där restaurangen i det höga tornet i Dubai”. Men en sak hade hon ogjord.
–När jag skulle fylla 80 ville jag göra något jag inte gjort förut – hoppa fallskärm.
Den gången, för tre år sedan, satte hennes söner stopp för planerna.
–Pojkarna ville inte att jag skulle hoppa. Men nu när jag fyllde 83 sa de inget! Man skulle ha läkarintyg och jag fick godkänt av doktorn. Nu skulle jag vilja hoppa en gång till, för då skulle jag ha mer utbyte av det. Nu visste jag inte riktigt vad jag gav mig in på.
Har du någon mer utmaning du vill förverkliga?
– En sak är jag nyfiken på, och det är Ishotellet i Jukkasjärvi. Men det är enklare att göra, det är bara att ta tåget dit upp.
Du har under många år engagerat dig inom Hyresgästföreningen, hur kommer det sig?
– Det var när jag bodde på Nygård som någon klok människa lockade in mig. Jag har alltid varit lite nyfiken av mig och ville hänga med och se vad det var för något. Nu är jag bara vanlig medlem, men länge var jag ordförande för den lokala hyresgästföreningen Lingonet-Hallonet, när jag bodde på Furuvägen. Alla fester vi hade och resor vi gjorde … Vi hade det bra, det kom så mycket folk. Det var andra tider då.
Ålder: 83.
Gör: Pensionerad kokerska. Aktiv inom Socialdemokraterna i Köping och inom Unga Örnar. Lokal ordförande inom SKPF, Svenska Kommunalpensionärernas förbund. Promenerar när vädret tillåter, och umgås med barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
Bor: I hyrestvåa i centrala Köping med sin son.
Familj: Fyra söner, åtta barnbarn och fem barnbarnsbarn, i Norrland och Köping. Har även bonusbarnbarn.
