Jakten på bostadsområdets gömda skatter
Då och då ser JoQe, eller Joakim som han heter i verkligheten, hur en eller flera personer närmar sig hans uteplats, som är inramad av en låg häck.
– Ibland är folk jättediskreta, ibland beter de sig verkligen misstänkt, säger han.
JoQe vet vad de är ute efter. De vill titta närmare på fågelbordet som står på uteplatsen. I stället för solrosfrön innehåller det block och penna. Fågelbordet är en så kallad geocache, en skatt som JoQe själv valt att placera där för att andra personer ska komma och leta efter den.
– Om jag får syn på några som smyger utanför fönstret så kan det hända att jag bjuder in dem på kaffe, säger han.
Geocaching kan beskrivas som skattjakt med gps. Via en hemsida på internet får skattletarna koordinaterna till platser där andra geocachare har gömt skatter. Oftast är dessa enklare än JoQes fågelbord. Vanligast är någon form av plastburk, en filmburk eller en vanlig matlåda. Den måste alltid innehålla en loggbok, som man ska skriva sitt geocachingnamn i för att få räkna gömman som hittad.
Större burkar kan innehålla mer än så, kanske leksaker eller souvenirer. Enligt reglerna måste man lämna något som är lika fint för att få ta någonting ur lådan.
I Skäggetorp finns flera skatter. Bland annat en som JoQe fick i födelsedagspresent av en god vän; Erik alias Eisandar.
– Den sitter vid en parkeringsplats där väldigt många passerar. När man gömmer geocacher i bostadsområden eller andra ställen där det brukar vara mycket folk så är utmaningen att utforma den så att en van geocachare, som vet vad han eller hon ska titta efter, ser den medan den är osynlig för alla andra, säger Eisandar.
Annars är risken stor att den förstörs, med flit eller av oförstånd, av en oinvigd, en så kallad mugglare.
Geocacharen joakimrydell är inte lika aktiv som sina vänner.
– För en del är det viktigt att hitta många gömmor. Men jag tycker att det bästa med geocaching är att man kommer till platser som man aldrig hade fått uppleva annars, säger han.
För JoQe betyder geocachingen mer än att bara vara en spännande fritidssysselsättning. När han flyttade till Linköping från Piteå för snart ett år sedan kände han ingen här. Nu har han flera goda vänner och de ger sig ofta ut på skattjakt tillsammans.
– Det fina är att man inte behöver mer än en mobiltelefon med gps och en penna för att sätta i gång, säger Eisandar.
Det finns utmaningar som passar de flesta, från gömmor som man kan logga från rullstol till sådana där det behövs klätter- eller dykutrustning, eller där man måste lösa en invecklad matematisk uppgift.
JoQe bjuder på kaffe och hembakad chokladkaka med vaniljglass. Sommarkvällen är kylig och vi sitter i köket, men har full uppsikt över uteplatsen och omgivningarna. Men vi ser ingen som verkar vara på skattjakt. Däremot är många grannar ute. Åtminstone en del av dem känner till att de bor intill en skatt.
– Jag har pratat med dem och förklarat att det kan vara lite lustigt folk som smyger omkring härute. Jag vill inte att de ska behöva bli oroliga.
Han tycker att det är viktigt att tala med grannarna, och kanske även med värden, om man vill gömma en skatt nära där människor bor.
– Och om någon frågar vad man håller på med så ska man säga som det är. Även om vi är lite hemliga av oss annars.
Geocaching startade i USA i början av 2000-talet. I dag finns gömda skatter i nästan alla världens länder.
Skatterna kan finnas i stort sett var som helst, såväl i skogen som i tätbebyggt område.
För att en skatt ska räknas som hittad ska loggboken signeras med användarnamn och datum. Sedan loggar man besöket även på internet, vanligast är www.geocaching.com. Där finns också information om hur man som nybörjade kommer i gång.
