Roger Akelius: ”Jag skäms för att jag inte gjort mer”
Bostadsbolaget Akelius har ibland hamnat i blåsväder efter kritik från sina hyresgäster. Men en annan sida av bolaget och dess grundare Roger Akelius är att de skänker stora summor till behövande. I december 2016 uppmanade Roger Akelius Dagens Industris läsare att skänka pengar till Läkare utan gränser under december månad. Själv lovade han att skänka lika mycket som hjälporganisationen fick in. Resultatet blev att stiftelsen Akelius Foundation skänkte 130,5 miljoner. För det belönades han nyligen med ett pris som årets insamlare av Frivilligorganisationernas insamlingsråd, FRII.
Hem & Hyra gjorde en mejlintervju med Roger Akelius, bosatt på Bahamas, och ordförande i Stiftelsen Akelius Foundation som skänker pengar, om hur det känns att vinna, varför han skänker och vad han har på lut härnäst.
Varför skänker du pengar, generellt men även varför du beslutade att skänka pengarna till läkare utan gränser och uppmanade andra att följa efter?
– Stiftelsen Akelius Foundation tog över ägandet av Akelius fastighetsbolag 2007. Jag har gett bort 99 procent av vad jag tjänat ihop till stiftelser för välgörande ändamål. Jag har inte fått någon lön eller något arvode de senaste tjugo åren, men jag arbetar fortfarande. Alla vinster som fastighetsbolaget kan få i värdestegring kommer att gå till barn och till utbildning
Hur mycket skänker du varje år?
– Under 2016 fick SOS barnbyar 340 miljoner och Läkare utan gränser 130,5 miljoner. Hundra miljoner går till ett nytt barnhem i Kambodja, som är utfattigt. Hundra miljoner går till undernärda bebisar i Kambodja, en bebis kan få allvarliga problem med utveckling av hjärnan om bebisen svälter. Jag tycker att Europas politiker ska skämmas som hystade iväg flyktingar till flyktingläger i Turkiet. Jag gav hundra miljoner till SOS barnbyar för att hjälpa flyktingar. Det är mestadels skadade barn från Syrien. SOS har också fått fyrtio miljoner till vuxna barn i Ukraina. Året dessförinnan fick SOS bland annat hundra miljoner till palestinska barn i Gaza. Jag är arg och frustrerad att Israels regering behandlar barn i Gaza väldigt dåligt. Självklart lider jag med barnen.
Varför läkare utan gränser?
– Vi européer ser flyktingar som att de stör vår välfärd och tar våra arbeten. Jag förstår inte hur vi struntar i skadade människor. Hur kan vi se att folk håller på att drunkna, utan att hjälpa till? Självklart får flyktingar betydligt fler skador och allvarligare sjukdomar än öldrickande, pösande tv-tittare. Det är skamligt att samhället inte ens bjuder barnen på en blindtarmsoperation. Jag ville ge en rejäl slant till läkarna. Jag har inga aspekter på om andra människor hjälper sjuka flyktingar. Var och en gör som han vill. Men jag ville väcka opinion för solidaritet. Det var därför jag talade med Dagens Industri och erbjöd tidningen att jag betalar lika mycket som alla andra tillsammans om tidningen gör en omfattande kampanj. Det blev insamlingsrekord för kampanjen; 261 miljoner, tidigare rekord var radiohjälpen vid tsunamin.
Vad kommer du att stödja under 2017?
– Det blir en donation på över hundra miljoner kronor för att framför allt flyktingar ska lära sig ett andraspråk. Jag började med en språkkurs i svenska för att hjälpa våra nya skattebetalare med språket. Nu ska vi bygga upp språkkurser online på tyska, franska, engelska, spanska, italienska, portugisiska, grekiska och ryska. Det är under uppbyggnad ibland annat Tyskland och Frankrike. Kursen är i första hand avsedd för flyktingar, men alla får delta gratis.
Hur kändes det när du fick priset som årets insamlare?
– Lite lustigt; jag var inte insamlare. Det enda jag gjorde var att betala pengar. DI och läkarna gjorde jobbet. Jag skäms för att ta emot pris för den välgörenhet Akelius utför. Jag tänker att jag kunde ha gjort mer. Då du ser en bilkrock med fyra skadade, så hjälper du bara en. De andra tre då? De som får pris är en förebild, som i sport. Jag är ingen förebild. Min vd fick ersätta mig för att emot priset.
Varför skäms du över priset?
– Jag har varit inbjuden till flera ceremonier för att bli hyllad med ett tack. Bland annat till Frälsningsarmens stora möte med femtusen personer efter att Akelius stiftelse gav arton miljoner till föräldralösa barn, mest i Riga. Till invigningar av barnhem jag finansierat i Indien och Haiti, till flyktinghjälp på Lesbos och i Palestina. Jag avstod att komma. Jag är en oerhört vanlig människa fastän de som inte känner mig, trycker upp mig en våning. Den rätta bilden av mig får du nog genom att fråga mina barns mammor. Jag står gärna på scen om jag kan göra nytta, men inte för att hyllas.
