Svartlistad hyresvärd lider av psykisk sjukdom
Det är juni 2016. I den varma och fuktiga lägenheten på S:t Olovsgatan i Landskrona står Thameena Hameed Jerris och hör hur det forsar vatten från kranen i badrummet. Vattnet har sprutat ur kranen i flera månader nu, dag som natt med oförändrad styrka. Hur hon än bankar och vrider kan hon inte få stopp på det heta vattnet. I lägenheten bredvid möter Hem & Hyra Hazem Khader. I hans, liksom i Thameenas lägenhet regnar det in. När det regnar rinner det brunt vatten längs väggarna i de två äldsta barnens sovrum. Ibland kommer de in till honom på natten eftersom det luktar så starkt av mögel så att de inte kan sova. Turerna kring fastighet har varit många. Trots åtgärdsföreläggaden, domstolsprocesser och, sedan två år tillbaks, en tvångsförvaltning lever hyresgästerna i misär.
Efter Hem & Hyras reportage från skandalfastigheten i Landskrona evakuerades de boende. Ungefär samtidigt som de lättade hyresgästerna fick nya hem fick Annika Sonander, dotter till ägaren av fastigheten på S:t Olovsgatan, beskedet att hennes far hade blivit tvångsomhändertagen. Då kände även hon en stor lättnad.
Hem & Hyra möter Annika Sonander på ett café i Malmö. Som barn tillbringade hon många sommarlov med att måla, tapetsera och fixa dörrar i fastigheten på Bangatan i Göteborg, som är en annan av Lars-Erik Perssons fyra skandalomsusade fastigheter. I höstas utsågs hon, tillsammans med sin mamma, till god man för sin pappa.
– Vi har ingenting att förlora på att vara öppna. Vår pappa är svårt sjuk och vi vill ge folk en förklaring. Det känns även viktigt att berätta att vi inte står för något han har gjort. Vi vill att hyresgästerna ska känna förtroende för oss och är beredda att kämpa för att hyresgästerna ska känna sig trygga och trivas i sina hem, säger hon.
Tre år innan Annika Sonander föddes hade hennes pappa köpt fyra hyresfastigheter, tre i Landskrona och en i hemstaden Göteborg. Från början var planerna stora och högtflygande. Fastigheterna i Landskrona totalrenoverades och även huset i Göteborg uppdaterades. Tanken var att beståndet sedan skulle utökas med fler hus, både i Sverige och utomlands.
Historien blev dock en annan. Fastigheten på S:t Olovsgatan i Landskrona är idag tvångsförvaltad och samtliga hyresgäster är evakuerade. Ett beslut om en eventuell tvångsförsäljning väntas komma från Högsta domstolen inom kort. De två fastigheterna på Timmermansgatan och Murargatan i Landskrona dras med åtgärdsförelägganden och den misskötta fastigheten på Bangatan i centrala Göteborg har fram tills nyligen även den varit tvångsförvaltad. Lars-Erik Persson själv återfinns både på Svarta listan och har blivit flerfaldigt nominerad till värsta värden.
Hur kunde det gå så fel?
– Jag har alltid upplevt att pappa är speciell och jag insåg tidigt att allt inte stod rätt till. Trots att jag bara var några år förstod jag att han betedde sig på ett sätt som var helt fel, säger Annika Sonander och berättar att det under lång tid enbart var den närmsta familjen som kände till pappans psykiska sjukdom.
Utåt sett var hennes far Lars-Erik Persson omtyckt och social. Han hade många vänner och var, som ung, ledare för Chalmers studentorkester. Han är utbildad civilingenjör och arbetade bland annat på Vägverket och byggnadsstyrelsen innan han valde att satsa heltid på sina fastigheter. Någon expansion blev det däremot aldrig tal om. Fokus flyttades och enbart några år efter köpet hamnade fastigheterna i skymundan under devisen ”nyrenoverade hus sköter sig själva”.
Året när Annika Sonander fyllde 20 år upplevde familjen en kraftig försämring av Lars-Erik Perssons hälsa. Sex år senare gick det inte längre. Annikas mamma, Birgitta Gillesén Persson, som skött allt det administrativa när det gällde fastigheterna såg ingen annan utväg än att på heltid flytta från sin man som led av svår förföljelsemani och kunde få irrationella raseriutbrott.
– När jag var liten skämdes jag för min pappas beteende, det var först efter att jag gått ut ur gymnasiet som jag berättade för mina vänner att pappa var psykiskt sjuk, säger Annika Sonander som idag arbetar som läkare.
Fastigheternas förfall fortsatte i takt med att sjukdomens grepp hårdnade.
– Pappa gjorde endast sporadiskt underhåll, säger Annika Sonander och berättade att det blev allt svårare för hyresgästerna att få kontakt med sin värd.
Tack vare ett högt intellekt lyckades Lars-Erik Persson upprätthålla en fasad mot verkligheten men 2009 rämnade även den muren.
– Från att ha varit en socialt omtyckt person började han skrika på sina vänner som bröt kontakten med honom, säger Annika Sonander och berättar att hennes far redan vid den här tidpunkten var så sjuk att han med största sannolikhet hade blivit tvångsomhändertagen om han hade kommit in till en psykiatrisk klinik.
Problemet var att han motsatte sig all form av vård och trots många försök så kunde inte familjen få hjälp med att få honom till sjukhuset. Annika Sonander själv hade under den här perioden ytterst lite kontakt med sin far. De pratade max någon gång per år. Varje samtal slutade med tårar.
Var det jobbigt att läsa tidningsartiklar om din pappa och om hur illa han skötte sina fastigheter?
– Eftersom min pappa är den enda ägaren fanns det inget vi kunde göra. Fastigheterna var helt och hållet hans projekt. Det som var jobbigt var att ha en pappa som var sjuk och att se hur hela situationen påverkade mamma.
Trots att de personer som kom i kontakt med Lars-Erik Persson under den här tiden förstod att allt inte stod rätt till var det ingen som ryckte in och hjälpte familjen. I långa och utdragna domstolsprocesser transkriberades sida upp och sida ner av osammanhängande textmassor som skulle föreställa yttranden eller överklaganden. Med sin bakgrund inom vården har Annika Sonander förståelse för att det tog tid innan det blev möjligt med tvångsvård och ett god man-skap.
– Det är oerhört viktigt att den personliga integriteten skyddas så att vi inte får ett storebrorsamhälle. Men visst hade jag önskat att min pappa hade fått vård långt tidigare. Det är möjligt att det kanske hade gått snabbare om fler hade larmat om att situationen var ohållbar.
I somras fick familjen äntligen hjälp. Hennes far fick vård för sin psykiska sjukdom. Tack vare de många pågående domstolsprocesserna och påtryckningar från ytterligare en släkting fick det mobila fältteamet i Göteborg upp ögonen för den skandalomsusade fastighetsägaren. När hennes far äntligen blev tvångsomhändertagen lyftes en stor sten från Annika Sonanders bröst.
– Jag kände förhoppning. Drömmen var så klart att få tillbaka den pappa som jag hade förlorat för så länge sedan.
Lars-Erik Persson diagnostiserades med bipolärsjukdom med vanföreställningar och även en början till Alzheimers sjukdom. I höstas utsågs Annika Sonander till god man med uppgiften att sörja för sin fars rätt och egendom. Birgitta Gillesén Persson fick ansvaret att sörja för honom som person. Men i verkligheten är det idag mamman och alla tre systrar som tillsammans delar på ansvaret för fastigheterna.
– Mina systrar Åsa och Cecilia som är jurist respektive ekonom jobbar i stort sett heltid båda två med att få det hela att gå runt, säger Annika Sonander.
Med tanke på fastigheternas dåliga skick, alla pågående domstolsprocesser och det faktum att samtliga systrar är småbarnsföräldrar och dessutom bor på olika platser i världen är det ett tufft jobb de har framför sig.
Varje måndagkväll, efter att barnen i Malmö, München och Houston har gått och lagt sig/kommit iväg till skolan har de en gemensam telefonkonferens där de går igenom den kommande veckan. De har även en elektronisk att-göra-lista som de skickar mellan sig så att inget ska falla mellan stolarna.
Det låter som väldigt mycket jobb. Varför gör ni er inte bara av med fastigheterna?
– Vi insåg ganska snart att ingen god man skulle vara villig att lägga ner det arbete som vi gör nu. Vi vill inte bara stå bredvid och se hur den psykiska sjukdomen raserar något som min far har byggt upp. Vi vill försöka rädda det sjunkande skeppet. Dessutom får vi ny energi när vi ser att det går åt rätt håll, säger Annika Sonander.
För familjen blandas kämparglöd med både sorg och kärlek. Fastigheterna som de i barndomen hjälpte till att renovera är idag både en samlingspunkt och ett minne av en pappa som troligtvis aldrig kommer komma tillbaka.
– Nu pratar jag med mina systrar minst en gång i veckan. Eftersom vi bor så långt ifrån varandra var det länge sedan vi hade så mycket kontakt. Vad gäller vår pappa så ser det tyvärr inte så ljust ut. På grund av sjukdomsbilden har vi inte så stora förhoppningar om att han blir återställd men om han visste hur vi kämpar nu hade han nog varit stolt.
Ett axplock av tidigare artiklar om Lars-Erik Persson och hans fastigheter:
Begär tvångsförvaltning av nedgånget hyreshus i Majorna
Värsta värden som är dubbelt nominerad
Skandalvärdens rasande svar till domstolen
Här är landets 25 värsta värdar
Tvångsinlösning av fastighet – unik dom i Sverige
Systrar vill ta över Bangatan 10
Upphävd tvångsförvaltning välkomnas av hyresgäster
Bangatan, Göteborg
Ett unikt sekelskifteshus i centrum som fram till nyligen har varit tvångsförvaltat. Fastigheten rymmer 21 lägenheter och ett antal lokaler. Systrarnas planer för fastigheten är att skapa en god dialog med sina hyresgäster samt att fortsätta att renovera huset.
S:t Olovsgatan/Rönnebergsgatan, Landskrona
Fastigheten, som består av 13 lägenheter, är tvångsförvaltad. I juni förra året bedömde miljöförvaltningen i Landskrona att huset var i så dåligt skick att de hyresgäster som bodde i fastigheten skulle evakueras. Just nu pågår en domstolsprocess om tvångsförsäljning. Ett beslut om Landskrona stad ska få köpa fastigheten för drygt två miljoner kronor väntas inom kort komma från Högsta domstolen. I en parallell domstolsprocess vill Landskronahem få tillstånd att belåna fastigheten med nästan fem miljoner kronor. Systrarna uppger att de är villiga att sälja fastigheten till ett marknadsmässigt pris. De har överklagat beslutet om köpeskillingen med motiveringen att priset inte har räknats ut på ett korrekt sätt.
Timmermansgatan, Murargatan, Landskrona
De två andra fastigheterna i Landskrona, som tillsammans rymmer 29 lägenheter, är i bättre skick än huset på S:t Olovsgatan men dras även de med stora brister och flera åtgärdsförelägganden. I juli 2016 ansökte Hyresgästföreningen om tvångsförvaltning av fastigheterna. I samband med att systrarna tog över ansvaret för husen och påbörjade en renovering drog Hyresgästföreningen till baka sin ansökan. Systrarnas ambition är att skapa en god kontakt med hyresgästerna. De har börjat renovera fastigheten och därmed även åtgärda åtgärdsförelägganden.
