Två sidor av hyresboende i Huddinge
– Hyresvärdarna har olika intressen, säger hyresgästen Joseph Saleme. Huge tar hand om hyresgästerna, min värd tar hand om våra pengar.
Vi går en promenad i området och Joseph visar vad han menar. Åke Ekfeldt bor hos Huge och Jonas Pettersson, Anne-May Sundin och Mona Olsson bor precis som Joseph Saleme hos Graflunds. På Josephs gård ligger plankor med spikar kvar på gräskullen sedan flera månader. När snön lägger sig gör de pulkabacken riktigt farlig. Sandlådorna är gropar. Gungor saknas och vipp-gungorna är rostiga och skadade.
Anne-May stoppar ner sin test-kedja i jackfickan igen. Den används för att hitta farliga vinklar på klätterställningen. Fastnar kedjan kan också snoddar och huvor fastna. Här behövs inget test. Flera brädor är borta i plattformen högst upp, man kan se med blotta ögat att den är riskabel att använda.
Vi går över gångbron och kommer in på en gård som Huge rustat för ett år sedan. Här lyser klätterställningarna och den mjuka asfalten i olika gröna och blå nyanser. Runt lekplatsen finns grupper av bänkar och planteringar och de som har uteplats har enhetliga staket. Det är inbjudande och en pojke som går förbi kommer efter sin pappa och bror eftersom han inte kan låta bli att pröva balansbrädan.
– Jag blev nästan gråtfärdig av lycka när jag gick på ett möte om lekplatsen och hörde hur de resonerade, säger Jonas Pettersson. De under fyra år skulle få en egen hörna. Huge vill verkligen skapa dialog.
Hans lägenhet var en av de cirka 700 hyresrätter i området som Huge sålde till privata hyresvärdar för sex år sedan. Hyresgästerna protesterade med demonstrationer och namninsamlingar. Förra årsskiftet sålde Markarydsbostäder området vidare till Graflunds som nu är hyresvärd. De har stängt expeditionen och hänvisar till sitt kontor i Fittja.
– Vi har fått brev hem om att vi ska lösa små reparationer själva, lufta elementen eller byta lysrör i köket. Det klarar jag, säger Joseph, men hur går det för dem som är äldre?
Mona Olsson och Anne-May Sundin visar en trasig lampa som de tjatat om i flera månader.
– Vi behöver inte ha allt nytt, men vi vill att det lagas, säger Mona Olsson. Vi vill ha helt och rent och att det sköts.
– Nej, vi kräver inte lyx, fyller Jonas Petterson i. Vi begär inga guldräcken. Men funktionalitet och säkra lekställningar för barnen.
– Det var det här vi befarade, säger Tomas Henriksson på Hyresgästföreningen. Inte blir man gladare av att se vad som hänt med hyrorna efter försäljningen. Hyresgästerna får inte service men betalar högre hyror.
Trots allt trivs de i området och de vill gärna bo kvar.
– Vi har väldigt vackra omgivningar, med Mälaren och båt till Birka vid bryggan. Vårbergsskogen ligger bakom knuten, berättar Anne-May.
– Ett sånt här läge är svårt att hitta, säger Jonas Pettersson. Man kan gå ner till bryggan och fiska och har samtidigt nära till tunnelbanan.
Vi avslutar promenaden i garaget. Ena porten är utbytt till en smalare. Joseph kommer inte längre ut med sin bil utan att fälla in backspeglarna. Men den porten är ändå trasig så just nu är det inte ett problem. De två tvätt-platserna har spärrats av med kedjor och vattnet har stängts av. På skåpet till brandslangen har någon klottrat ”Biltvätt?” men så är det inte. Slangen är avklippt.
– Vad ska vi göra om det börjar brinna här? undrar Josef och håller upp slangstumpen.
Bara en tunnelbanestation bort, i Vårberg, planerar Stockholms stad nu att göra samma sak som Huddinge gjorde för sex år sedan – sälja hela bostadsområden till privata hyresvärdar. På måndag demonstrerar hyresgäster utanför stadshuset. Alla är överens om att protester är nödvändiga:
– Ja, det här måste stoppas, säger Åke Ekfeldt med eftertryck.
