Drömmen om Hollywood sprack

Jag var 19, bodde hemma och hade en dröm i livet. Jag ville bli korrespondent i Hollywood! Jag såg framför mig hur jag satt i linnekostym på fint hotell, skålade med Jim Carrey och ringde hem mina nyheter till Svenska Dagbladets kulturdel. Jag planerade min resa noga. Arbetade ihop pengar genom att trippelarbeta, på en veckotidning, i en videobutik och som cykelbud. Till slut hade jag fått ihop ofattbara 18 000 kronor. Jag sade upp mig på alla jobb och åkte iväg.

 

Vad visste jag om Hollywood och LA? Ingenting! Jag hade väl samma bild som de flesta andra – Hollywood är den finaste delen av LA. Där bor Dustin Hoffman! Där kan man varje morgon se Brad Pitt rasta sin fula hund. Det var jag och en resväska. Jag startade på kusten, vid Santa Monica. Jag gick La Brea Avenue rakt västerut. Jag minns att det var hett och att resväskan var tung. Jag såg skyltar på hus där det stod ”FOR RENT” och då ringde jag på dörren och möttes av en ledsam blick och ett ”sorry, we have no available rooms”. Jag gick vidare västerut, jag hamnade i Melrose! Som jag sett i teve!

 

Här vill jag bo! ”FOR RENT” skrek en skylt och mycket riktigt hade kvinnan en lägenhet som hon hyrde ut. Med jacuzzi i badrummet! Jag vandrade runt i lägenheten som i en dröm. Jag frågade vad den kostade och hon svarade liksom mitt i en harkling, som om hon själv skämdes: ”3 000 dollar i månaden”.

 

Jag vandrade slokörat ut igen. Jag gick vidare västerut. Det blev på något sätt mörkare. De fina skyltfönstren försvann. Puts byttes ut mot betong. Fler polissirener nu än förut. Neonskyltar som surrade trasigt. Solen gick ned, men min färd fortsatte. Jag hade gått i sju timmar. Till slut – ”FOR RENT”. Byggnaden påminde om ett sämre motell. The Landlord såg ut som man tänker sig att Oprah Winfreys sargade mamma skulle kunna se ut. Hon visade mig lägenheten. Heltäckningsmattor överallt, också i badrummet. En doft av mögel och cigarettrök. Sprickor i taken och i kaklet. Oprahs mamma ville ha 500 dollar i månaden och jag skrek: ”Jag tar den!” Jag har aldrig varit lyckligare.

 

Jag bodde i centrala Hollywood. Det visste jag inte då, att jag befann mig i en stadsdel där de kriminella höll till om dagarna och de utstötta sov om nätterna. Jag lärde mig snart att inte gå ut om kvällarna. Jag VILLE inte gå ut om kvällarna. Jag ville bara vara i min första, älskade lägenhet.

 

Sen gick det som det gick, både med lägenheten och utlandskorrandet. Det kom mögel i badrummet och jag flyttade ut. Jag skrev en artikel för DN Kultur, än i dag utgör det mitt livs triumf. Sen flyttade jag hem. Jag var ledsen, men mamma var glad.