Snårig jakt på nätets bedragare
Det är en tvåa på Renstiernas gata på Söder. Låg hyra, sekelskiftescharm, bra förvaring och fönster mot gata och gård. På grund av flytt till hus vill hyresgästen överlåta sitt förstahandskontrakt. Den trevlige värden är med på det hela.
Lite för lockande, eller hur?
Jag har följt hittarum.nu och några andra sajter på nätet några månader nu. Börjat känna igen formuleringarna i de där annonserna som är för bra för att vara sanna.
Ofta är det en personlig historia om att “jag och gubben ska flytta till sydligare breddgrader” eller “Jag ska flytta till min hemort i Dalarna”.
Sedan står det att hyresvärden går med på att stryka uppsägningstiden om annonsören hittar någon som snabbt vill ta över förstahandskontraktet.
Andra gånger är det en andrahandsannons med lång uthyrningstid och extremt låg hyra, jämfört med de vanliga ockerhyrorna överallt annars.
Allt signalerar att det är falska lockbeten. Ändå går vi på det.
Annonserna kommer titt som tätt i mitt Facebook-flöde eftersom några bekanta – liksom 28 000 andra – har gillat sidan och jag nyfiket har kollat.
Vid varje lockande erbjudande är det flera som delar inlägget eller taggar vänner så att de också ska se annonsen.
Med skammens rodnad på kinderna minns jag att jag själv tipsade min dotter om en etta med gratis hyra för den som kunde byta glödlampor i fastigheten när det behövdes …
Även om det är uppenbart lurendrejeri vill man ju så gärna tro på mirakel. Och de som är desperat bostadssökande måste gripa varje halmstrå.
Det kostar bara 119 kronor för två månader att få möjlighet att kontakta uthyraren. För de flesta är det en överkomlig summa, kanske värd att satsa även om det verkar rätt skumt.
Anna, 21 år, får bli mitt alias, som anmäler sig på flera sajter. Syftet är att avslöja dem. Ändå stiger pulsen när jag låter henne söka de där lockande lägenheterna.
Tänk om jag har fel och det inte är påhitt. Tänk om Anna får napp!
Det lilla, lilla hoppet har fått mig att skriva bättre och bättre ansökningsbrev varje gång.
Naturligtvis får jag inga svar.
Med tanke på hur många som söker bostad är det dock knappast något bevis för att lägenheterna inte finns, så hur ska jag kunna påstå det? Annonserna är så vagt formulerade att de är svåra att kolla upp.
Den fina sekelskiftestvåan på Renstiernas gata är ett undantag. Där bifogas en planritning över lägenheten.
Det är snöglopp på Fleminggatan i Stockholm när jag går mot redaktionen efter en presskonferens.
Intill den ständigt växande Bostadsförmedlingen ligger stadsbyggnadskontoret och jag smiter in. En vänlig kvinna visar hur man får fram ritningar på vartenda hus i staden på datorn.
Renstiernas gata har bara ett fåtal hyresfastigheter. Jag letar upp ritningarna för dem och kan konstatera: ingen har en fasad med breda burspråk med två fönster, såsom på ritningen i annonsen.
Hemma på redaktionen igen läser jag om annonstexten och ser en sak till som inte stämmer. Det står i texten att lägenheten har ett rum mot gatan och ett mot gården, men på planritningen finns bara fönster åt ett håll.
Men inte heller det är väl ett vattentätt bevis. Kanske någon har råkat lägga in fel bild i annonsen?
Till slut googlar jag på annonstexten. Bingo! Långa stycken återfinns ordagrant på en helt annan sajt. Då i en annons om lägenhetsbyte.
Jag får tag i kvinnan som vill byta sin lägenhet. Hon har inget intresse av att överlåta sitt kontrakt utan byte och hade inte en aning om att hennes målande beskrivning av tvåan på Söder hade använts som lockbete på hittarum.nu.
Nu är jag säker. Den här annonsen är rena påhittet, liksom flera andra annonser jag kollar upp via utdrag från lägenhetsregistret, samtal med hyresvärdar och – inte minst – genom att googla. Både bilder och delar av annonstexter är ibland hämtade från gamla lägenhetsannonser i helt andra delar av Sverige.
Det är dags att fråga ansvariga vad de håller på med.
På hittarum.nu står varken telefonnummer eller mejladress, bara en anonym postboxadress. Först genom att låtsas vilja göra en betalning kan jag hitta villkoren och en mejladress till kundtjänst.
Mitt 21-åriga alias mejlar en fråga om de kollar att annonserna inte är fejkade. Efter en vecka och en påminnelse kommer ett mejl:
Hej Anna. Ursäkta sent svar. Vi gör givetvis vad vi kan för att säkerställa vår kvalitet. Tex kontroller av annonsörer, namn etc stämmer överens osv.
Med vänliga hälsningar,
Björn
Sedan händer något oväntat.
Just som jag ska presentera mig som journalist på Hem & Hyra och låta hittarum.nu bemöta mina anklagelser om bluff försvinner sajten.
”Webbplatsen kan inte nås” står det. Facebooksidan är också spårlöst borta.
Det visar sig att SVT:s konsumentprogram Plus också har jagat hittarum.nu. Det började antagligen osa för hett, så de försvann. Men bli inte förvånad om konceptet snart dyker upp igen, under något helt annat namn.
