Snart flyttar Sara in i sitt nya hus

Den 11 december 2009 var en stor dag i mamman, mormodern och gatuförsäljaren Sara Gonzalez liv. Det var då hon och de andra i bostadskooperativet fick beskedet – att pengarna från den statliga bostadsfonden hade betalats ut – och nu var det äntligen dags att sätta spaden i marken och börja bygga de efterlängtade bostäderna.

 

Det är maj 2010 när jag gör mitt tredje besök hos Sara i byn Paraiso, tre timmar sydost om Honduras huvudstad Tegucigalpa.

 

Ett febrilt arbete pågår på det som sist jag var här bara var ett stort fält. Överallt ser jag kvinnor och män med dukar och kepsar på huvuden, tappra försök att skydda sig från de brännheta solstrålarna.

 

De kör skottkärror med cementblock, gräver gropar, bär sand, några murar och andra tar mått. Mitt besök sammanfaller med ett lokalt teveteams besök, som åkt ut hit för att de hört så mycket om det spännande projektet där 120 bostadslösa familjer fått utbildning och stöd av den svenska kooperationen att bilda ett kooperativ och bygga sina egna bostäder.

 

Sara och jag flyr solen och tevekameran och sätter oss en stund på några cementsäckar inne i materialförrådet.

 

― Jag grät av glädje den dagen, minns Sara när hon tänker på den där decemberdagen.

 

Kooperativet hade fått utstå många motgångar, och när det äntligen stod klart att de kunde börja bygga hade det gått mer än två år sedan kooperativet bildades, och flera av medlemmarna hade givit upp och hoppat av projektet.

 

2007 hade de jobbat hårt, de gick i utbildningar hos Kooperation Utan Gränser och förberedde området för byggnation. Men när översvämningar 2008 drabbade landet till följd av de värsta skyfallen på tio år stannade arbetet upp. 

 

De lån som kooperativet lovats av staten behövdes nu till katastrofhjälp. När Honduras i juni 2009 utsattes för en statskupp och en kuppregering tog över makten i landet, var det få av medlemmarna i kooperativet som vågade tro på att projektet skulle gå att ro i hamn.

 

― Men jag lämnade aldrig kooperativet. Jag hade hela tiden min starka tro, att vi skulle klara det här. Och jag ville inte överge den chans som är mina barns framtid – möjligheten till en värdig bostad , säger Sara.

 

Och hon gjorde rätt som stannade kvar. Tack vare den honduranska bostadsrörelsens lobbyarbete mot staten, som bland annat fått stöd från svenska Kooperation Utan Gränser, finns numera en statlig fond för lån till bostäder för dem som inte är kreditvärdiga på banken.

 

Idag är Saras bostadskooperativ ”Vecinos Paraiseños”, Paradisets Grannar, ett avancerat kooperativ med drygt 120 medlemmar som planerar, administrerar och genomför byggandet av sitt nya bostadsområde.

 

― Min dröm är att öppna en liten affär utanför mitt nya hus, avslutar Sara, drar på sig kepsen och går ut i solen och dammet för att blanda cement.

 

Läs mer om insamlingen.

 

Läs tidigare artikel om Sara och bostadskooperativet.