Åker ut efter 34 år i pappas lägenhet
Redan 1979 fick en man kontrakt på en etta på Södermalm i Stockholm.
Efter ett par åt behövde han inte lägenheten utan lät en son flytta in. Enligt mannen fick han ett muntligt löfte från hyresvärden att sonen skulle få ta över förstahandskontraktet.
Åren gick, huset fick ny ägare och sonen bodde kvar. Han hade flera kontakter med hyresvärden och fick bland annat flytta till en evakueringslägenhet under en renovering, men något nytt kontrakt blev aldrig skrivet och hyresavierna stod hela tiden i pappans namn.
I fjol blev pappan plötsligt uppsagd.
Hyresvärden hävdade att han hade ägnat sig åt olovlig andrahandsuthyrning och inte hade behov av lägenheten.
I hyrenämnden hävdade pappan och sonen att de aldrig har försökt dölja att sonen bor där. De trodde allt var i sin ordning eftersom de hade en överenskommelse med den gamla hyresvärden.
Nu har såväl hyresnämnden som Svea hovrätt har kommit fram till att den muntliga överenskommelsen inte gäller. En fastighetsköpare kan inte förväntas kolla med alla hyresgäster om eventuella muntliga löften före köpet och ska därför inte vara bunden av sådana.
Hyresvärden kan inte heller ha blivit bunden av att inte ha agerat på så många år, enligt hovrättsdomen, efter man inte hade förstått att sonen inte var samma person som den som stod på kontraktet.
Pappan sägs alltså upp och i det läget har sonen ingen rätt att bo kvar; det är i så fall helt upp till hyresvärden, som i det här fallet inte ville överlåta kontraktet på sonen. Efter 34 år måste han nu flytta.
