Många tvingas flytta efter renovering
Renoveringen av de hundratusentals miljonprogramslägenheter som är i sämst skick beräknas kosta närmare 300 miljarder kronor.
Och det är inte bara för fastighetsbolagen som kostnaden kan bli hög.
Den dagsfärska studien ”… men vart ska ni då ta vägen?” visar att de boende har väldigt liten möjlighet att påverka renoveringen, och sluteffekten på hyran.
I tre av de fyra undersökta fallen har hyresgästerna krävts på höjningar från 50 procent och uppåt.
– Väldigt många får inte råd att flytta in igen. Ett av företagen räknade med att hälften av hyresgästerna i ett område inte skulle komma tillbaka, säger Sara Westin, kulturgeograf vid Institutet för bostads- och urbanforskning vid Uppsala universitet.
Studien ger en dyster bild av hur renoveringsprocessen går till. Ofta börjar det med att de boende får en fin broschyr i brevinkastet, som försäkrar att ombyggnationen kommer att ske på hyresgästernas villkor. Men i slutändan sträcker sig den faktiska makten att påverka sin egen lägenhet inte mycket längre än till kosmetiska åtgärder.
Det finns ett glapp mellan teori och retorik samt praktik, menar Sara Westin.
Hon ger som exempel att man får vänta sig tunga påtryckningar från bostadsbolaget om man inte genast skriver under godkännandebrevet för renoveringen.
– Man får upprepade samtal och nya brev. Det kan upplevas som rena trakasserier. Dessutom står det att man försenar för alla om man inte skriver på och att bolaget då tar ärendet till hyresnämnden, där de oftast får rätt.
Ett annat stort problem är att bostadsbolagen ofta vägrar ge en slutnota för hyran i förväg, berättar hon.
– Det finns ingen lag på att man måste redovisa vad det kostar. Och när väl Hyresgästföreningen kopplas in är det för sent. Då har redan åtgärdslistan, där man accepterar renoveringen, skrivits på.
