Kommunen satsar långsiktigt –tar bort värmestuga för hemlösa
Mitt på gågatan i Sundsvall stod ett soppkök uppställt. En gul barack där man höll grytan kokande. Och ett mycket uppskattat krypin för frusna och hungriga.
Men fristaden visade sig vara högst tillfällig. När julhelgen var slut plockades värmestugan bort. Givmildhetens tid var förbi. Eller?
– Tillståndet gäller bara december och halva januari, säger Marika Ejleström, en av handläggarna på Slink In, kommunens verksamhet för socialt utsatta. Jag tror att den ställs upp igen till sommaren.
Men är det inte nu under vintern den behövs som mest?
– Ja, det kan man ju tycka. Jag vet inte varför faktiskt, men de kanske tycker att det räcker med oss och så finns det ju kyrkorna att gå till också.
Om ”de” som Marika talar om syftar till politikerna så står de lika svarslösa när det gäller anledningen till att värmestugan tas bort mitt i smällkalla vintern.
– Jag vet inte varför den är borta nu, men det var nog i samband med att det nya härbärget på Fläsian camping öppnade dagen före julafton. Kommunen hyr två stugor där för att kunna möta upp behovet av akuta bostäder, säger kommunalråd Peder Björk.
Fläsian ligger mer än fyra kilometer bort. De första tre veckorna var det ingen som nyttjade stugorna. Möjligen på grund av otillgängligheten.
Kommer ni att ordna fler härbärgen, närmare stan?
– Just nu är inte det aktuellt.
Varför är det så svårt att smälla upp några varmbonade baracker?
– Nej, det är inte så enkelt. Man måste ha mark att ställa upp dem på och bemanning. Vi behöver jobba mer långsiktigt, säger Björk.
Läs mer om politikernas långsiktighet gällande den akuta hemlösheten här.
En av soppkökets stamgäster var Lasse, 50 år. Han har precis fått sig ett varmt mål mat när Hem & Hyra träffar honom strax före jul.
– Jag sitter här och väntar på våren, säger han och tittar ut genom fönstret där snöflingorna finner ro på marken.
För honom skulle en bostad ge en värdighet, men han inser samtidigt att det ändå inte skulle vara lösningen på det egentliga problemet – drogerna.
– Det enda riktiga är ju att ta sig i kragen helt enkelt!
Vilket Lasses vän Georg Lindqvist, 44, mer än håller med om.
Georg har varit drogfri i sex år och har gjort flera försök att få Lasse att följa hans exempel och ”bryta med det gamla”.
– Jag träffade Lasse många gånger i somras i stan och fyra gånger försökte jag få in honom på ett behandlingshem, berättar han.
Frustrerat gör Georg ännu ett desperat försök utanför soppköket.
– För i helvete Lasse! Du kommer inte att leva till du är 53 om du fortsätter så här. Jag kan hjälpa dig att skriva papper och allt sånt! Det är bara mental fuck up att inbilla sig själv att man är obehandlingsbar, säger han till Lasse, som suttit barnvakt åt honom när han var liten treåring.
Nu är rollerna det omvända.
Lasse blickar upp mot den molnfria himlen och tycks fundera en stund. Men sen slår han ner blicken i marken.
– Tack för omtanken. Men jag känner mig så jävla sönderhackad. Jag är inte typen som fixar det där.
Georg inser att viljan saknas.
– Han har fel inställning, förklarar han för mig. Det enda som fungerar är att man själv vill lägga av. Skärper man sig ett tag hinner man bygga upp ett liv och hem som man är rädd om, då är det lättare att sluta helt, säger Georg, av egen erfarenhet.
– Det där att ”Får jag bara en lägenhet så ordnar sig allt” är bara bullshit.
