Varför är vi inte alla mer arga och upprörda?
Så var hösten här igen. Skolorna har startat och i bostadsbristens Sverige börjar många unga sitt desperata sökande efter ett eget hem. Bara för ett par år sedan kunde många högskoleorter utlova bostadsgaranti. Men det är få orter som erbjuder det i dag.
Ett längre andrahandskontrakt betraktas i stället av många som ett säkert boende. Jag är förvånad över hur snabbt vi anpassar oss. Det har blivit norm att vara inneboende. Att dela lägenhet. Samsas om kök och badrum. En egen hyresrätt är plötsligt något ouppnåeligt.
Hur blev det så? Och varför är vi inte alla mer arga och upprörda? Varför protesterar vi inte mer högljutt?
När jag skulle flytta hemifrån i mitten av åttiotalet var det också bostadsbrist. Den var inte lika gigantisk som nu men det var ändå brist. Då var alla arga på att samhället och politikerna inte tog sitt ansvar.
I dag hör jag många föräldrar med vuxna barn säga att de måste ordna någonstans att bo för sina barn. Som om det inte längre är ett gemensamt samhällsansvar.
Att ha ett tryggt boende är en del av vår välfärd. Lika viktig som andra välfärdsfrågor som till exempel rätten att få utbilda sig.
Att tillgången på bostäder är viktig konstaterar även FN. De har beslutat att år 2030 ska alla i hela världen ha rätt till fullgoda, säkra och ekonomiskt överkomliga bostäder. Vi har 14 år på oss att nå det målet.
Då måste vi alla hjälpas åt. Störst ansvar har våra politiker. De både kan och behöver skapa förutsättningar för att det byggs mer och att människor har råd med det som byggs.
Politiken måste också lova att aldrig mer överge bostadsfrågan. För de senaste årens bristande politiska ansvarstagande förskräcker.
Vi som redan har en egen bostad har också ett ansvar. Det ansvaret handlar om att vara med och påverka.
Hyresgästföreningen har bestämt sig. Vi tänker vara med och bilda opinion för en bättre bostadsmarknad i framtiden. Vi kommer inte att sitta still i båten. Vi tänker ta fajten för fler bostäder och hyresrätter till rimliga hyror. Vi vill också sätta frågan om att bo i ett större sammanhang, göra det till en fråga för hela samhället igen. Det handlar inte enbart om det egna hemmet, utan även om närområdet, grannskapet och kommundelen där vi bor.
Välkommen att ta fajten tillsammans med oss!
