Åses stadsvandring blottlägger gränserna i Gränby
Solen steker och deltagarna tränger ihop sig på en fläck av skugga intill en husvägg vid Råbyvägen medan Åse Richard pekar ut en av de gränser i stadslandskapet som man kanske inte tänker på till vardags.
– På den här sidan av vägen ägde kommunen marken, och här har en mängd höghus byggts de senaste fem till tio åren. På andra sidan gatan ägs marken privat, av bostadsrättsföreningar, och de ville inte sälja sin mark. De ville behålla sina parkeringsplatser, så där blev det ingen förtätning, säger hon på engelska.
Åse är doktorand i kulturgeografi vid Institutet för bostads- och urbanforskning (IBF) vid Uppsala universitet och bostadsaktivist. Sen några år tillbaka har hon hållit i stadsvandringar i Gränby, för studenter, forskare, politiker och andra intresserade. Vid ett tillfälle deltog FN:s tidigare särskilda rapportör för bostadsfrågor, Raquel Rolnik. Den här eftermiddagen är gästforskare från Brasilien och Storbritannien, och en aktivist från vänsterorganisationen Allt åt alla på plats. En doktorand från Italien ansluter också.
Ny lägenheter marknadsförs som ”Råbyleden”
– Det här kanske ser ut som lyxbostäder jämfört med hur det kan se ut på vissa andra platser i världen, men även här i Uppsala kan man se att klassklyftorna växer, säger Åse Richard och gestikulerar mot de laxrosa 1960-talshusen på Bruno Liljeforsgatan och Albert Engströmsgatan.
Ett tecken på att stadsdelen länge har stigmatiserats är att de nybyggda husen marknadsförs som ”Råbyleden” och inte som ”Gränby”, berättar hon.
I nybyggda hus är hyran ofta betydligt högre, vilket gör att efterfrågan på de bostäderna blir mindre.
– Det är inte egentligen bostadsbrist, för om man har pengar går det att hitta en bostad. Det är brist på bostäder som folk har råd med, säger Åse.
På en innergård på Albert Engströmsgatan har hyresvärden Rikshem dragit igång ett jätteprojekt med borrning av en mängd hål för bergvärme, vilket Hem & Hyra tidigare har berättat om. Bullret är bitvis svårt att överrösta på gångvägen mellan hyresgästernas uteplatser och byggarbetsplatsen alldeles intill.
Flytt från ”slummen” till Gränby på 1960-talet
Åse Richard bor själv i närheten av borrområdet och har varit Gränbybo i ett par decennier. Hon började tidigt göra intervjuer med andra boende i området, material hon idag har användning för i sin forskning.
Stadsvandringsgänget slår sig ner vid ett bord under ett träd på en lugnare innergård och Åse Richard berättar mer om Gränbys historia och om miljonprogrammet – åren från mitten 1960-talet till mitten av 1970-talet då en miljon nya bostäder byggdes i Sverige.
– Nästan alla kommuner i Sverige har den här typen av bostäder. När de byggdes fanns en tanke om att människor skulle ha välplanerade platser för återhämtning och fritid i sina bostadsområden. Jag har pratat med äldre kvinnor som flyttade från dåtidens slum i centrala Uppsala hit, säger hon.
De med lägst inkomst stannade
Arbetarklass flyttade ut från centrum när den nya stadsdelen byggdes, landsbygdsbor flyttade in och en del kom till Uppsala för att jobba inom militären. Efterhand har allt fler med utländsk bakgrund flyttat till Gränby.
– Den trenden har förstärkts i och med renovräkningarna, att människor tvingas flytta på grund av hyreshöjningarna i samband med renovering. Det forskningen har visat är att de 20 procent som har lägst inkomst stannar. De med något högre inkomst flyttar till andra områden med lägre hyra och de som flyttar in har samma inkomstnivå. Men medan vita personer flyttar härifrån har de som flyttar hit i större utsträckning rötter i Det globala syd, säger Åse Richard.
Hon berättar att internationella investmentbolag som Blackstone visat intresse just för svenska miljonprogramsområden, eftersom det går att tjäna mycket pengar på att renovera upp husen och höja hyran.
Rikshem har tagit bort träd och buskar
Vid cykel- och gångvägen längs med Gränbyparken går en annan skiljelinje i stadsdelen. På ena sidan är det kommunens mark, med grönska, lekplatser, kolonilotter och betande djur. På andra sidan Rikshems bostadsområde, där mycket av grönskan togs bort i samband med och efter de stora renoveringarna. ”Nollställningen” som Hem & Hyra tidigare har skrivit om har inneburit att Rikshem tagit bort en mängd buskar, träd och lekplatser.
– En kvinna hade ett träd utanför sitt fönster. Plötsligt var det borta. Det var en sorg för henne. En annan kvinna hade en trädgård på sin uteplats innan renoveringen. Hon berättade att det tog grävmaskinen några sekunder att ta bort det hon byggt upp under många, många år, säger Åse Richard.
Hyresgäster kampanjade för träden
Gränbybon Görel Forsling stannar till på cykelvägen och pratar med deltagarna i stadsvandringen. Hon säger att en återkommande känsla som hyresgäst hos Rikshem är maktlöshet.
– Det är ångestfyllt att vara i oljudet från borrandet hela dagarna. Hela sommarsäsongen är förstörd. Jag har varit i kontakt med Rikshem och jag ska begära ersättning för störningarna, men det är många som inte känner till sina rättigheter eller inte kan svenska tillräckligt bra för försöka göra något, säger hon.
Två små barn badar i en babypool på en uteplats och några färgglada fåglar som har fått komma ut i friskluften kvittrar från sina burar. Betydelsen av träd blir extra tydlig i sommarhettan.
Och ibland har hyresgäster i området trots allt lyckats påverka sin närmiljö. Åse Richard berättar att en kampanj för att spara några av träden fick gehör hos Rikshem. En annan hyresgäst hade ett litet träd på sin uteplats som han tyckte mycket om. Han flyttade det i smyg till andra sidan gångbanan före renoveringarna, och flyttade tillbaka det efteråt, välbehållet.
Fotnot: Rikshem har besvarat kritiken mot borrprojektet och tidigare kritik i samband med renoveringarna och ”nollställningen” i de här artiklarna:
Om borrningarna: Jättelikt borrprojekt skapar kaos för hyresgäster
Om renoveringen och ”nollställningen”: Rikshems svar på kritiken: ”Vi har inte alltid levererat”
Om renoveringen: Rikshems vd svarar på kritiken
