Skönt att komma hem igen efter branden

Solen skiner över Hjortakroken i Sölvesborg. Det är lugnt och bara den som är riktigt uppmärksam kan se att huset på Hjorta­kroksvägen 3 skiljer sig en aning från de andra i området.

Sent den 16 augusti 2013 utbröt branden som skulle göra sexton familjer bostadslösa.

Läs ocksåGrillade lammtestiklar i lägenheten – orsakade brandskador för 1,2 miljoner

– Det var konstigt. Jag var bara precis på väg hem när en kompis ringde och sa att ”det brinner”, berättar Sanna Kress.

Hon hade bara bott några månader i sin lägenhet och nu stod huset i brand. När hon kom hem sprang hon in i panik, som hon säger, och slet åt sig en del saker. Sedan stod hon och de andra hyresgästerna utanför och tittade på branden. Det gick snabbt för elden att sprida sig över hela taket. De byggregler som gällde när huset byggdes krävde inte att det skulle finnas brandceller där uppe.

– Jag kunde inte sova. Jag gick vid fyra på natten. Då brann det fortfarande jättekraftigt. Det var jättejobbigt att gå härifrån. Jag visste inte hur det skulle gå med min läg­enhet.

Läs ocksåCykelbatteri övertände Monicas lägenhet – värden vägrade ge henne ny bostad

Nu sitter hon på uteplatsen som vätter mot ett skogsparti. Gräset är precis nylagt och hon måste hindra hunden som hon passar att gå ut på den eftersom den ännu är känslig.

– Precis när jag flyttat tillbaka som jag ångrade mig. Men inte nu. Det var bra att jag stod ut det där halvåret.

Ett knappt halvår av hemlängtan fick hyresgästerna stå ut innan de äntligen kunde flytta hem igen. Och det var bra att hon gjorde det, tycker Sanna Kress. Hon tror på att få ett positivt avslut.

Läs ocksåVädjan till värden att laga elfel var förgäves – huset brann ner

Ganska snabbt fick alla hyres­gäster någonstans att bo, flera av dem hos hyresvärden Sölves­borgshem. De ordnade också möten för hyresgäst­erna där de fick information och omtanke.

– De har varit väldigt vänliga och engagerade. När man träffar dem på stan hälsar vi. Det är stort. Det är fint.

Och hyresvärden får mycket beröm av hyresgästerna för hur de hanterat branden och allt det som följt på den.

Sanna Kress bodde hos sina föräldrar under renoveringstiden, men hon var flera gånger och tittade till sin lägenhet.

– Den var rök- och vattenskadad. Om man kände på väggarna kunde man känna det.

Hon beskriver hur ”det kändes nästan som en vatten­ansamling” bakom tapeterna. Och det var det som fick henne att inse att renoveringsarbetet kunde dra ut på tiden.

I november blev det till slut för mycket och då reste hon till sin moster i New York en månad.

– Jag bodde bara i påsar hos mamma och pappa, men hos min moster hade jag eget rum där jag kunde slappna av. Det var skönt.

Medan hon var bortrest skickade grannarna bilder på hennes lägenhet så att hon visste hur allt framskred. Deras erfaren­heter har gjort att de blivit mer sammansvetsade.

Hela processen har varit påfrestande för dem alla. Sanna Kress tyckte att det kändes hemskt att främmande människor varit inne i hennes lägenhet och tagit i hennes personliga saker.

– Jag grät för det var så jobbigt. Det känns som om man var på ett slags off-läge under det här halvåret. Och när jag kom hit igen kom allt tillbaka.

Hon säger att hon lagt ett lock på alla känslor för att det praktiska tog så mycket kraft. Men hon tvekade aldrig att återvända. Hon till och med längtade, och nu har hon inga planer på att flytta.

– Jag känner mig verkligen hemma. Man börjar bygga upp sin borg igen – den som revs.