Att hyra är att ligga på topp

Jag minns inte att jag en enda gång tänkte på att vi bodde i ett hyreshus när jag växte upp. Det var väl inget särskilt med det. Att andra bodde på ett annat sätt funderade jag aldrig på. Ingen annan heller vad jag minns.
Men någon gång förändrades det. Jag vet inte riktigt när, men nu lever vi i alla fall i en tid där det sägs spela stor roll hur vi bor och var vi bor. Inte hur vi bor kanske, för det kan se likadant ut oavsett om vi bor i en hyresrätt eller bostadsrätt, utan det som verkar spela roll är om vi äger vår bostad eller inte.

Mats Odell som basade över bostadspolitiken förra mandatperioden sa att det var en del i familjegemenskapen att äga. Hur han fick ihop det vet inte jag, men äga ville han att vi skulle göra, det var en del av hans politik. Men gemenskap byggs väl av annat virke än egendom och pengar?
Vi betalade hyran till Kopparstaden i Falun och mig veterligt påverkade det aldrig gemenskapen i familjen Engman negativt. Vi bodde bra och det är det som räknades.
Alla som vill ska få köpa loss sin hyresrätt, lovade alliansen i Stockholm. I stället för att betala hyra och få service från hyresvärden ansågs lyckan ligga i att låna pengar av banken och stå för servicen själv. Det är väldigt märkligt med tanke på att det annars är högsta mode att köpa service. Rot och rut blir allt populärare.
Så modernare boendeform än hyresrätt går inte att hitta, den ligger helt rätt i tiden. Ändå förmodas vi vilja välja bort den till förmån för ett ägt boende.
Hyresrätten har olyckligtvis kommit att förknippas med allehanda elände. Kackerlackor, stora renoveringsbehov och misskötta miljonprogramsområden drar ned bilden av hyresgästen och hyresrätten.
Nu tror jag inte att vi som bor i hyresrätt känner igen oss i alla dessa eländesbeskrivningar. Visst finns det mycket att göra på sina håll, men det har inget med hyresrätten som boendeform att göra.

Det är först nu när jag övergett Borlänge för Stockholm som detta med boendeform ständigt kommer på tal liksom behovet av ett eget varumärke. Min grannfru Gerd i Borlänge och jag pratade aldrig om våra respektive varumärken.
I vissa kretsar, dock icke på Hushagen i Borlänge, anses det vara helt nödvändigt att jobba på sitt eget varumärke. Varumärken är inte bara sådant som Ikea håller sig med. Det är en livsnödvändighet för en del som anser att de måste bo i en nyrenoverad bostadsrätt i Stockholms innerstad, ha öppet kök och spis med tappanyakihäll för att ligga på topp.

Men bättre kan man väl inte ha det än att bo i en hyresrätt, i ett område med bra kollektivtrafik, bra skolor, mataffär och välskötta omgivningar?
Det är värt att slåss för.