Det kanske skulle bli en söderböna av mig till slut
Efter att ha hyrt ett tiotal olika andrahandslägenheter runt om i Stockholm under åtta år blev jag till slut med bostadsrätt. Äntligen!
Flytten gick med min dåvarande sambo från en fin och stor lägenhet på Strindbergsgatan på Östermalm till Kocksgatan på Söder. Det enda området i Stockholm jag ännu inte hade bott på var just Södermalm så det kändes extra spännande att få utforska och bo i en helt ny stadsdel. Trots att jag aldrig riktigt känt mig hemma på Söder ville jag ändå ge det en chans. Vem vet, det kanske skulle bli en söderböna av mig till slut?
Lägenheten var en gullig liten sak från sekelskiftet på 40 kvadratmeter. Högt i tak, stora fönster i kök och vardagsrum/sovrum, gammalt och knarrigt parkettgolv med breda skåror mellan plankorna i hela lägenheten.
Trots att badrummet var pyttelitet hade förra ägaren lyckats trycka in ett sittbadkar som kanske var mer otympligt än behaglig att använda när man skulle ta sig en dusch. Det hade även byggts ett sovloft i vardagsrummet som gjorde att man kunde ha sin soffa under loftet.
På den tiden (slutet på 90-talet) var det inget snack om platt-tv så vi hade vår tjock-tv ståendes på en klumpig bänk som tog alldeles för mycket plats av vardagsrummet. Ett halvsprucket glasbord och en skabbig bamsefåtölj från min sambos gamla morfar gjorde att det inte fick plats mycket mer.
Efter att vi bott där i två månader upptäckte vi mystiska små hål på alla våra kläder … pälsängrar i klädkammaren! Jag skyllde krypen på Södermalm som stadsdel medan min sambo skyllde på att jag aldrig vek mina kläder utan lät dem ligga i en fuktig hög på golvet.
Det coolaste i hela lägenheten var ändå kylskåpet. Minns inte märket men det var gigantiskt, snyggt och av kromat stål.
Tyvärr separerade vi efter ett år tillsammans på Kocksgatan. Vi sålde lägenheten ett snäpp dyrare än vad vi hade köpt den för och delade vinsten på hälften. Jag flyttade till Kungsholmen och där har jag stannat.
Visst, ibland gör jag små resor till Södermalm och det händer att jag promenerar förbi Kocksgatan och min gamla lägenhet. Jag brukar tänka på vem som bor där i dag. Om sittbadkaret fortfarande står kvar, om det balla kylskåpet fortfarande är i bruk och om pälsängrarna fortfarande dansar runt i klädkammaren.
