Alice favoritträd sågades ner – trots löfte om flytt
När Alice såg hur motorsågarna närmade sig hennes favoritträd utanför fönstret agerade hon snabbt. Hon tog trappen i ett par språng och med pappa Eriks hjälp klättrade hon upp i oxelträdets krona. Och där blev hon sittande. I sju timmar. Till trädfällarnas förtret.
– En lät rätt sur och sa: ”Klättra ner därifrån. Det kan va farligt”. Men det brydde jag mig inte om, berättade Alice för Hem & Hyra efter aktionen.
– Jag ville hindra dem från att såga ner trädet. Jag ville ha det kvar.
Till slut gav arbetarna upp, packade ihop och åkte därifrån. Inte förrän då vågade sig Alice ner.
– Men kommer de tillbaka så tvekar jag inte att klättra upp igen, bedyrade hon.
Det här var i oktober 2024 och Alice trädkramning fick uppmärksamhet både i lokal- och riksmedia.
Hennes agerande tycktes också få effekt.
Fastighetsbolaget Övikshem som ville ha bort trädet menade att det hade blivit för stort och växte för nära ett cykelförråd. De hade haft ett möte med hyresgästerna innan och enligt bostadsbolaget höll många i området med om att trädet behövdes tas bort från gården.
Dåvarande vd Lars Österlund uttryckte ändå sin beundran över Alice tilltag och han var beredd att tänka om efter hennes protest. Han lovade Alice att de skulle se om det gick att rädda trädet genom att flytta det istället.
Men så blev det inte. Eller… på sätt och vis blev det ju så.
För när Hem & Hyra hälsar på hos Alice Nordgren igen, i mitten av april 2026, så är trädet utanför huset borta.
Trädet hade flyttat. Hem till Alice!
I alla fall stora delar av det.
En del av stammen står nere i hallen. En annan del står uppe på balkongen. Och de tjockaste delarna av stammen har förvandlats till ett slags tavlor som satts upp på väggen i vardagsrummet och i övre hallen. På en av bitarna är ett hjärta ditsatt.
– De kapade upp trädet åt oss efter att det fälldes, berättar Alice.
Jaha. Och hur känns det då?
– Det är ju fint att få behålla delar av det som minne, men jag ville ju att det skulle få leva vidare. Helst utanför vårt köksfönster. Men så blev det inte, säger Alice.
Hon ser inte så glad ut.
– De har planterat ett nytt träd där ute. Men det är ju litet och går inte att klättra i.
Har du slutat klättra i träd nu då?
– Nej nej, det finns en stor lönn och en bok längre bort som jag klättrar i. Men jag saknar vårt träd här ändå.
Sågades ner av misstag
Så vad var det som hände egentligen? Vi ringer upp Lars Österlund, vd:n för Övikshem som lovade Alice att se över möjligheterna att flytta trädet.
Det visar sig att Lars gör sina sista timmar på vd-stolen. På måndag är han heltidspensionär.
Vad var det som hände med trädet, Lars?
– Ja du. Det vart nåt missförstånd mellan oss och entreprenören så trädet försvann mitt under semestern förra året. Det var inte så det var menat men nu blev det så, säger Lars Österlund.
– Vi har pratat om att tjejen (Alice, reds. anm.) ska få en plakett vid det nyplanterade trädet, att det ska stå ”Alice träd” eller nåt liknande. Så om hon vill ha det så ska hon få det. Vi ska bygga ut förrådet där det gamla trädet stod och ny lekutrustning är på plats.
Den nya lekutrustningen som Lars Österlund talar om är de snedställda stockarna på bilden ovanför.
Men de kanske inte är mycket att klättra i?
– Men vi har aldrig sagt att man ska klättra i träd. Det kan vi inte uppmana barnen att göra eftersom det innebär en fara. Vi har ett ansvar och skulle behöva vidta säkerhetsåtgärder om vi uppmanade till lek i träden. Så det gör vi inte.
Lars påpekar också att det är många boende som är nöjda med förändringen.
– Det var ju faktiskt så att det var flera grannar som ville ha bort trädet och det tog vi till oss, innan Alice klättrade upp i det. Men jag uppskattade tilltaget, även om det var lite i senaste laget. Det är en härlig tjej som vet vad hon vill! Det är bra.
Erbjudandet om en plakett vid det nya trädet verkar inte väcka några särskilt starka känslor hos Alice.
– Nja, jag vet inte. Det spelar inte så stor roll. Det var trädet som betydde mycket för mig. Inte en plakett.
