Barnfamilj tvingas bo med råttor: ”Jag vågar inte vara ensam i källaren”
I källaren finns det två inredda sovrum, dusch och tvättstuga. Men här springer fler råttor än familjemedlemmar.
– Jag vill inte sova där nere längre, säger Abodi, 12, som har ett av rummen i källaren.
Han stänger alltid dörren om sig så att inte råttorna ska kunna komma in. Han öppnar heller aldrig fönstret efter att ha sett råttor krafsa på fönsterblecket utanför.
Det är kvavt i Abodis rum. En kupévärmare blåser ut varm luft och det rinner kondensvatten längs rutan. Ventilationen tycks obefintlig.
– Det är okej att vara här på dan, men på nätterna sover jag på övervåningen.
Abodi och hans fem syskon bor tillsammans med mamma Mona Sheikmousa och pappa Mohammad Tammo.
De hyr en villa av kommunen i utkanten av stan. Det har varit deras hem sedan de flydde kriget i Syrien 2016 och kom till Sundsvall som kvotflyktingar.
Huset var nedgånget redan då.
Men de var inte ensamma om att fly från krig och under den flyktingvåg som rådde hade kommunen svårt att skaffa fram bostäder åt alla.
Villan är ett av flera rivningsobjekt som köptes upp för att täcka bostadsbehovet.
Men sedan dess har heller inte bostadssituationen förändrats för den barnrika familjen. När de flyttade in var de tio i hushållet, nu har två av barnen flyttat hemifrån.
– Vi är fortfarande många och det är svårt att hitta något som är tillräckligt stort och det måste funka för barnen att komma till skolan också, säger pappa Mohammad.
Han jobbar med markanläggning och hans fru Mona kombinerar studier med ett arbete i ett kök på en förskola.
Familjen står i allmännyttans bostadskö och säger att de letat aktivt efter ett annat boende.
Men situationen börjar bli allt mer akut. Bristerna i huset skapar nya brister.
Det är mitt i vintern och eftersom elementen inte fungerar har Mohammad köpt fem extra element och en kupévärmare. De är uppvridna på max större delen av dygnet och i kombination med den dåliga ventilationen är luftfuktigheten hög. I badrummen har svartmögel blommat upp på väggar och tak.
Varmvattnet räcker heller inte till för att försörja det stora hushållet och elnätet kollapsar gång på gång på grund av överbelastning. Flera tvättmaskiner och spisar har kasserats.
Familjen får ingen hjälp av kommunen eftersom de avsagt sig förvaltningen och kompenserat med att sänka hyran från 7 000 till 5 500 kronor, el och sophämtning inräknat.
Men att klara underhållet själva har visat sig vara en övermäktig uppgift för familjen.
Som att hantera det växande antalet råttor inte minst.
Filmen här nedan visar ett par gnagare som hamnat i fällan.
– Vi brukar fånga en fem sex stycken råttor i veckan, men de förökar sig hela tiden och Anticimex gav oss bara fler fällor när de var här. De sa att det inte går att bli av med råttorna helt, berättar pappa Mohammad.
På källargolvet ligger ett tiotal gillrade råttfällor, strategiskt utplacerade i vrår och längs väggar, nära de stora hålen där gnagarna huserar.
Ingen i familjen vill gå ner hit mer än nödvändigt.
Medya, 9 år, visar ett par gummistövlar som de hittade levande råttor i en gång och berättar att råttorna äter upp burfåglarnas mat.
– De är läskiga och jag vågar inte vara ensam här nere, säger hon.
– Det är kallt på morgonen när vi vaknar. Det gör inte mig så mycket. Men det är äckligt att se råttorna springa omkring runt huset när vi ska gå till skolan. De finns överallt.
Så hur kan Sundsvalls kommun låta barnfamiljen bo så här, kan man undra?
När det gäller att ta hand om nyanlända och kvotflyktingar som fått uppehållstillstånd så får kommunen ersättning i två år, under den så kallade etableringstiden.
Kommunen ska då se till att skaffa fram en bostad och arbeta för integration. Efter två år, när kommunen inte längre får någon statlig ersättning, ska individen kunna stå på egna ben.
– Därför är det inte längre vårt uppdrag att ordna med en bostad till den här familjen eftersom de här två åren har passerat för länge sen, säger Lena Eriksson, bostadsförvaltare för kommunägda Drakfastigheter.
Men trots det har kommunen förlängt familjens kontrakt flera gånger eftersom det varit svårt att hitta något alternativ.
– Vi har gjort det vi kan för att hjälpa dem. Vi har erbjudit dem flera lägenheter, men de har varit för små. Vi har ju inte något lager av lägenheter att tillgå och det är ont om större bostäder. Den här familjen har uttryckt att de behöver en femrummare och det har vi inte lyckats hitta.
Eftersom huset är utdömt och ingår i en större rivningsplan sades familjens kontrakt upp den sista oktober i år. Familjens nödläge har även uppmärksammats i Sundsvalls Tidning och när Hem & Hyra ringer upp Lena Eriksson meddelar hon att de nu, åter igen, skjutit upp utflyttningsdatumet ett halvår.
Men vad händer sen, om inte familjen lyckas hitta nån bostad inom ett halvår?
Den frågan landar istället på Anna Åkerlunds bord. Hon är enhetschef för den så kallade Bos-gruppen, som har hand om bostadssociala frågor inom kommunen.
– Såklart att ingen vill väl bo med råttor runt benen, men i första hand ska de själva kontakta hyresvärdar eller på andra sätt få tag på en annan bostad. Eftersom de har en stadigvarande inkomst borde det inte vara en omöjlighet som jag ser det.
Riskerar de att hamna på gatan?
– Nej, vi har nolltolerans mot bostadslösa barn. Så kan de inte lösa situationen så är de välkomna att lämna in en ansökan om bostadssocialt kontrakt till oss.
– Men det är viktigt att understryka att Bos-gruppen jobbar främst för skuldsatta, arbetslösa och direkt hemlösa individer. Familjen måste göra en riktig ansträngning själva för att lösa situationen på egen hand.
• Nomor är ett företag som bekämpar bland annat råttor.
• De använder sig av mekaniska fällor, burar, råttstopp i form av automatiska fällor eller speciellt anpassade avloppsrör.
