En anekdotens mästare
”Ända sen mina tidiga tonår hadd ja drömt å fantisere om att ja sku få fära ut å res å si mä om häre väla.”
Så börjar kapitlet om Lars-Eriks tid som FN-soldat i Kongo, i en av två böcker på västerbottensmål där han satt sitt liv på pränt. I Kongo blev han livvakt åt en svensk officer från Norrbotten.
– Vi hadd allti skarpladdade k-pistar. Hä va mång som int tyckt om oss å hä va ofta dem sköt på oss, men man vart van, berättar Lars-Erik där han sitter i en fåtölj högst upp i samlingslokalen på plusboendet i Nacksta, med utsikt över hela stan.
Han är uppvuxen i Nordviken utanför Lycksele, skogsarbetarson och en av sju i barnkullen.
– Järnspisen hä va 40-talets tv, ve satt där runt spisa å titta på när mamma laga maten, baka kakkun å hä va lika bra som Dallas!
Matlagningen bestod ofta av kolbullar, potatis doppade i ansjovisspad, ungsbakad ekorre och blodpalt.
– För mig va palten som nappen för småbarna. Enklaste sättet att ta ihjäl en norrlänning ä å kast ut palta på svagisen! Int vet ja om ja sku våg live för na palta men no sku man funder ett tag…
Lars-Erik flyttade till Sundsvall på 80-talet och jobbade som snickare och kringresande försäljare. Men ända sedan han som 18-åring köpte sin första kamera, en Yashica, har fotot varit hans stora intresse. Väggarna runt omkring oss är smyckade med Lars-Eriks fotografier. Men en stroke för tre år sedan tog hårt på hobbyn.
– Hä ä svårt att håll i kamera nuförtin, säger han med ett leende, men med sorg i blicken.
Flera hälsar glatt på honom när de går förbi. Och Lars-Eriks anekdoter är ett tydligt uppskattat inslag vid fikat med grannarna.
– Får vi höra nån historia ikväll då, undrar en förbipasserande granne förväntansfullt.
Här kan du höra Lars-Erik berätta: http://youtu.be/pN4sIBQKq0w
Ålder: 77.
Bor: Nacksta, Sundsvall.
Yrke: Pensionerad flottare, soldat, livvakt, skogsarbetare, snickare.
Familj: Fru Monica, dotter Gunilla, två bonusbarnbarn.
Övrigt: Skrivit böckerna ”Oglömt” och ”Otroligt”. (ej i butik)
