Forskaren Emma Frans: ”Det sprang runt kackerlackor på heltäckningsmattan”

Din bok handlar om hur vi ska ­förhålla oss till den moderna ­tekniken. Varför ville du skriva den här boken?
– Det här känns som en av vår tids största frågor. Boken bottnar ­också i min egen erfarenhet på senare år: jag konsumerar mer ­information än ­någonsin samtidigt som jag ­känner att det inte gör mig ­smartare. Den nya tekniken både hyllas och ­kritiseras och jag ville göra frågan mindre svartvit och undersöka hur och när automatisering och artificiell intelligens kan vara av godo för oss människor – och när den inte är det.

Gör den nya tekniken oss ­dummare?
– Ja, om den används på fel sätt. Problemen uppstår när vi ­ut­lokaliserar just den typ av upp­gifter som vi själva behöver genomföra för att utvecklas – som när vi låter språkmodellerna skriva alla våra texter eller sammanfatta böcker som vi inte orkar läsa. Ny teknik innebär fler genvägar, men vi människor behöver friktion. Precis som att vi tränar för att bygga muskler måste vi utsätta oss för en viss typ av ansträngning för att stärka vår hjärna och underhålla våra färdigheter. Människan är mot­sägelsefull – vi söker oftast den ­lättaste vägen samtidigt som vi mår bäst när vi utmanar oss.

Läs ocksåKocken Niklas Ekstedt: Jag fick bo gratis mot att jag tvättade hennes hår

Vad är hemkänsla för dig?
– Det är det där lugnet som bara uppstår när jag är hemma. Jag har inget emot att resa, men det är något speciellt med det friktionsfria och ­bekanta i hemmet som gör att man får landa – och sedan vågar sig ut igen. Jag jobbar mycket ­hemifrån och gillar allra bäst stunden på morgonen, innan resten av ­familjen vaknar. Då tar jag min första kopp svart bryggkaffe och sätter mig vid datorn vid köks­bordet. Under morgontimmarna har jag mitt flow och får det mesta av dagens arbete gjort.

Vilket är det värsta stället du har bott på?
– Det var ett hotell som min man och jag bodde på i Venezuela för 20 år sedan, innan vi fick barn. Vi åkte runt mellan några av öarna norr om fastlandet och ­hamnade på ett ställe i Porlamar på Isla Margarita. Lobbyn var jättefin med marmor och AC. Men när vi kom upp till rummet fungerade inte luft­konditioneringen och det sprang runt kackerlackor på heltäckningsmattan. Vi fick gå upp mitt i natten och ta en kall dusch för att stå ut i värmen. Det var ganska hemskt. Som tur var ­behövde vi bara stanna en natt eftersom vi skulle åka hem nästa dag.

Berätta om en granne som du minns!
– Jag minns med värme hur ­oerhört toleranta grannarna under oss var när vi hade småbarnsåren. Barnen lät ju ganska mycket, ofta tidigt på morgnarna, men det var ­aldrig några problem och våra ­grannar hävdade att de inte blev ­störda. De var väldigt gulliga mot barnen och kom med påskägg vid påsk.

Läs ocksåSkådespelaren Adam Lundgren: Hemkänsla är mysbelysning och doften av nybryggt kaffe

Om du var bostadsminister, vad skulle du göra då?
– Jag tänker att svensk bostadsmarknad har skapat stora klasskillnader de senaste decennierna och att det finns en poäng med att försöka jämna ut dem. En del av befolkningen har fått en räkmacka för att de har köpt en lägenhet på rätt plats, vid rätt tidpunkt. Samtidigt är en stor del av de nya hyresrätter som byggs så dyra att många inte har råd att bo där. Jag är av åsikten att samhället måste kännas rättvist och att alla ska ha råd att bo.