Skådespelaren Adam Lundgren: Hemkänsla är mysbelysning och doften av nybryggt kaffe

Biodlaren är ett lågmält drama om en far och en dotter som bär på en gemensam sorg. Du spelar pappan – hur skulle du beskriva honom?
– Han heter Olof och är ganska ensam med sina egna känslor och tankar. Han håller det mesta inom sig vilket har påverkat hans dotter och relationen till henne. De bär båda på en sorg efter att mamman till dottern tagit livet av sig. I stället för att tillsammans bearbeta traumat har Olof begravt känslorna i sig själv.

Hur bra är du själv på att ta upp svåra ämnen med nära och kära?
– Jag kan relatera till Olof på så vis att jag också kan vara fåordig om vissa saker – särskilt sådant som går långt tillbaka i tiden. Men i övrigt babblar jag nog på rätt mycket med folk i min omgivning om vad som ­försiggår i mig. Ironiskt nog kan jag nästan tycka att det är svårare att prata om jobbiga och ­personliga saker med dem som står mig allra ­närmast.

Läs ocksåKomikern Marika Carlsson om klimakteriet: Jag grät och ville mest vara ensam i skogen

Filmen hade världspremiär på Göteborgs filmfestival i januari och du belönades med priset för bästa skådespelare. Vad betyder det för dig?
– När jag vaknade dagen för prisutdelningen var jag inställd på att det inte skulle bli något pris och tänkte: ”Vad spelar ett pris för roll, det är ändå bara en ego-boost-grej – det viktigaste är ju att filmen går bra.” Så när jag sedan vann hade jag ­redan hunnit övertyga mig själv om att priset inte var så viktigt. Men jag blev ändå jätteglad så klart. Jag försöker stanna upp och njuta, även om tankarna lätt uppfylls av nästa sak jag vill uppnå. Priset har i alla fall fått en plats hemma i bokhyllan.

Vad är hemkänsla för dig?
– Mysbelysning och doften av bryggkaffe. För mig är det viktigt att hemmet är ombonat. Jag vill gärna ha snygga möbler men det får inte bli för designat och ­opersonligt. Min mamma är ­keramiker så jag har några koppar och ljuslyktor som hon har gjort – och två trähurtsar av min morfar som jag har slipat och oljat in. I köket står också några träfat och slevar som farfar har täljt. Oftast använder jag ändå en ­köpe-slev när jag lagar mat men det är mysigt att ha farfars slevar framme. Sådant skapar hemkänsla.

Vilket är det värsta stället du har bott på?
– Vi var ett stort kompisgäng som var ute och reste 2014. I Rio i ­Brasilien hamnade vi på ett hostel med våningssängar och takfläkt och det var så varmt där att till och med de brasilianska gästerna klagade. Jag sov i underslafen och försökte ligga med halva kroppen utanför sängen för att inte få värmeslag. Det var fruktansvärt. Efter några dagar stod jag och en kompis inte ut längre och vi bytte till ett nybyggt hotell med AC. Där möttes vi i stället av ett djur på toaletten som såg ut som en blandning av en kackerlacka och en mus.

Läs ocksåBianca Kronlöf: Gör ont i mig att se att vården inte ges bättre förutsättningar

Om du var bostadsminister, vad skulle du göra då?
– Jag skulle vilja låta bygga fler ­hyresrätter i attraktiva områden och på något sätt se över marknaden för bostadsrätter – dagens priser är ju helt sinnessjuka. Att jag nu vågade köpa min första lägenhet beror enbart på att jag hade flax och fick in mycket pengar på några korta jobb. Men det är egentligen helt galet att du ska ge alla dina sparpengar till banken och skuldsätta dig för resten av livet – med hopp om att inte ­räntan går upp.