Kocken Niklas Ekstedt: Jag fick bo gratis mot att jag tvättade hennes hår

Din nya kokbok tar avstamp i ­maten du växte upp med. Vad präglade den?
– Framför allt råvarorna. Mina föräldrar träffades när de sålde ­grönsaker på Medborgarplatsen i Stockholm. Det var 70-tal, gröna ­vågen, och de drömde om att bo i Norrland och leva närmare naturen. Så de flyttade till Järpen i Jämtland, där jag föddes, och eftersom de var vana vid bra och färska råvaror ansträngde de sig för att ta vara på det som fanns nära, som bär, svamp och grönsaker i säsong. Det präglade min uppväxt.

På vilket sätt blev du involverad i familjens mathållning?
– Mina bröder och jag hjälpte ­alltid till. På hösten var vi med i skogen och plockade svamp och sedan satt vi vid köksbordet och rensade den innan den förvälldes, torkades eller lades in. Som liten tyckte jag att det var jättetråkigt – jag ville ju hellre åka skateboard. Det var först när jag kom upp i 19-årsåldern som jag förstod vilken fantastisk barndom vi hade haft. Pappa hade lärt oss att både rensa fisk och att stycka kött. När jag började jobba på finkrogar i Europa var kökscheferna nästan i chock över att jag redan kunde detta.

Läs ocksåSkådespelaren Adam Lundgren: Hemkänsla är mysbelysning och doften av nybryggt kaffe

Vad lagar du hemma en ­vardagskväll med ont om tid?
– Mycket grönsaker och kyckling och stora volymer av någon form av kolhydrat som pasta, potatis eller ris eftersom jag har två aktiva tonårs­killar som äter mycket. Men jag testar nya grejer hela tiden. ­Senast i går provade jag att göra ett snabbt recept på finhackade grönsaker som man bara behöver slå varmt vatten över. Tanken är att det kan bli ett alternativ till snabbnudlarna som mina söner brukar äta som mellanmål.

Vad är hemkänsla för dig?
– Det är när jag kommer hem från en lång jobbresa och får lägga mig i min egen säng i nytvättade lakan som har fått torka utomhus. Det är det bästa som finns. Doften av nybryggt kaffe på morgonen är också underbar. När man som jag är ute och reser mycket ­längtar man inte efter hotellnätter. ­Tvärtom. Jag längtar alltid hem.

Berätta om en granne som du minns!
– Det måste bli mina föräldrars vänner – Rune och Birgitta Lindström – som var grannar med oss i Järpen. När mina föräldrar flyttade ner till Skåne köpte de vårt hus. Jag trivdes inte i Skåne så i slutet på högstadiet fick jag flytta upp till Rune och Birgitta – och bo i mitt gamla pojkrum. Som personer var de väldigt jordnära men de hade samtidigt varit ute och rest mycket så de hade en stor förståelse för min nyfikenhet på världen.

Läs ocksåKomikern Marika Carlsson om klimakteriet: Jag grät och ville mest vara ensam i skogen

Vilket är det värsta stället du har bott på?
– Efter kockgymnasiet i Åre fick jag praktik på restaurangen Charlie Trotter’s i Chicago och blev inne­boende hos en svensk gammal dam som var engagerad i Svenska kyrkan. Jag minns att det luktade rätt illa i den där lägenheten och jag hade en liten barnsäng i ett rum utan fönster. Jag fick bo där gratis mot att jag ­tvättade hennes hår en gång i veckan. Det blev några ganska hemska men lärorika månader där – jag sov dåligt och jobbade jämt.

Om du var bostadsminister, vad skulle du göra då?
– Då skulle jag göra det enklare för de som odlar, plockar och jagar att leverera sina råvaror direkt hem till folk. I dag är det dyrt och krångligt.