Kristin Brorsson skriver om otrohet i tvättstugan: ”En tilltalande kontrast”
Den gemensamma tvättstugan är centrum för berättelsen i din nya bok. Varför valde du denna plats?
– Jag tilltalades av kontrasten i att skapa en kärleks- och otrohetsaffär i den avskalade miljö som en tvättstuga är. Det är lite roligt att de här känslorna kan växa i en lokal som på inget sätt anspelar på romantik.
Det sägs att den gemensamma tvättstugan riskerar att försvinna i takt med att allt fler vill ha egna maskiner i lägenheten. Vad tänker du om det?
– Det är tråkigt. Jag har i och för sig själv en egen tvättmaskin i dag men i min ungdom, under åren som jag pluggade till lärare i Stockholm, hyrde jag både studentrum och lägenheter med gemensam tvättstuga – och älskade det. Jag har en lite fyrkantig personlighet och gillar ordning och reda. Det passar mig med ett system där man bokar sin tid och sedan har man sina timmar då man kan få allt tvättat på en gång. Dessutom kan man använda både torktumlare och torkskåp och slipper hänga blöt tvätt i lägenheten.
Historien i din bok börjar med en handskriven lapp om att någon inte har tömt luddet i torktumlaren. Har du själv skrivit en anonym, arg lapp någon gång?
– Det har jag faktiskt inte. Jag bor på Malta med min familj sedan 15 år tillbaka och jag upplever inte att lapptraditionen är lika stark där. Folk är mer straight forward – du gömmer dig inte bakom en lapp utan ger uttryck för dina känslor mer offensivt och verbalt. Sverige känns som ett typiskt lappskrivarland.
Vilket är det värsta stället du har bott på?
– Under perioden då jag pluggade bodde jag två år i ett kollektiv utanför Stockholm. Vi var fem personer som delade på kök, badrum och vardagsrum. För en ensamvarg som jag var det många speciella situationer att tackla hela tiden, av naturliga skäl när människor från olika kulturer och med olika mat- och levnadsvanor ska samsas på liten yta. Det fanns ett badrum plus en pytteliten toalett med Stockholmsdusch, vilket ställde till vissa problem när vi alla skulle i väg på morgonen. Jag har samtidigt många roliga minnen från den tiden och skulle aldrig vilja ha det ogjort – men jag hade inte velat göra om det i dag.
Berätta om en granne som du minns!
– På Malta hade vi för några år sedan ett ungt spanskt par i lägenheten bredvid oss. De bråkade extremt mycket och till slut eskalerade det till den grad att jag faktiskt ringde polisen. Det hade varit gråt, skrik och höga röster ett par kvällar i rad. Även om det inte var något allvarligt ville jag känna att jag att hade gjort vad jag kunde. Det lugnade faktiskt ner sig efter det. Kanske gick de bara igenom en tuff period men det är svårt att veta när man bara hör röster genom väggen – särskilt om man inte förstår språket.
Hur ofta möblerar du om?
– Aldrig. Jag förstår inte alls varför man skulle göra det. När jag kommer in i ett rum tycker jag att det är tydligt hur möblerna ska stå – och sedan får de stå kvar där. Däremot har jag en 12-årig dotter som gärna möblerar om i sitt rum. Då får jag bita ihop och låta henne experimentera.
Om du var bostadsminister, vad skulle du göra då?
– Förmodligen avgå ganska snabbt.
Ålder: 43 år.
Yrke: Författare.
Aktuell: Med feelgoodromanen En smutsig affär.
Familj: Make och döttrarna Majken, 12, och Selma, 9.
Bor: I lägenhet på Malta.
Okänd talang: Bra på att måla och teckna.

