Känslan att hjälpa andra är härlig

Det är en torsdagskväll i början av maj. Det är inte riktigt en strid ström av människor som kommer till Återbruket i en källare på Örnäset i Luleå, men en jämn ström är det. Lokala hyresgästföreningen i stadsdelen håller öppet ett par gånger i veckan och verksamheten är populär.
Många kommer för att lämna in saker en inte behöver eller använder längre. Alla som tittar in, tar ett varv i lokalen för att se om det finns något att ta med hem.
Vid bordet intill köket, sitter Åsa Segerlund och Kicki Rämö. Stämningen är på topp, som i stort sett alltid. Många som kommer till Återbruket gör det för att prata en stund. Det var här Åsa Segerlund kunde utveckla sina tankar om hjälp till människor i nöd.
– Jag hade tänkt på det tidigare, att hjälpa människor som inte får livet att gå ihop. Nu har vi bildat föreningen Människor i nöd, säger Åsa Segerlund.

Det var Återbruket som tydliggjorde att behovet är stort. Dit kommer flera som har behov av både kläder, husgeråd och mycket annat, men saknar ekonomisk möjlighet. Människor i alla skeden i livet kan hamna i besvärliga situationer. Som att pengarna är slut när hyran är betald.
– Matkassar är en sak vi kan hjälpa till med. Hittills är det en matbutik, Willys, som hjälper till. En gång i veckan kan vi hämta någon eller några backar med mat, som vi sedan fördelar mellan de som behöver det bäst, säger Åsa Segerlund.

ANNONSGuide till hemförsäkringar

Gruppen som jobbar med hjälpen letar hela tiden efter fler sponsorer. Ännu är verksamheten inte riktigt känd. Men den kommer med säkerhet bli och då kommer många fler höra av sig.
– Vi har en sida på Facebook och vi pratar med människor runt omkring. Men vi räknar med att fler kommer höra av sig i takt med att vi syns och hörs mer, säger Åsa Segerlund.
– Då kommer så klart våra behov öka. Transporter är redan nu svåra att få ihop. Vi har inte tillgång till bil hela tiden till exempel, säger Kicki Rämö.
Skam är ett återkommande skäl till att alla inte söker hjälp. Att inte klara sin vardag är inte bara psykiskt påfrestande, det är också skamligt. Det är inget som luftas offentligt.
– Det är jätteskämmigt för de allra flesta. Då kan det vara lättare att prata med oss, vi som redan har en verksamhet som bygger på mänsklighet, säger Åsa Segerlund.

En förälder med två små barn, som har fått hjälp genom en av kyrkorna i Luleå, bekräftar bilden. Att behöva be om hjälp för att äta och ordna kläder känns skamligt.
– Jag vet att alla kan hamna snett eller få problem i livet. Men jag skäms ändå. Därför är det skönt att kunna få hjälp utan att bli registrerad någonstans. Det är oerhört tacksamt, säger personen, som ber att få vara helt anonym.
Åsa Segerlund berättar att utöver Återbruket, har gruppen kontakt med både härbärge och Kvinnojouren. Där finns också behov av möbler, husgeråd, leksaker och allt annat livet består av.
– Alla kan ta tag i sådant här där de bor. Hjälpa varandra är viktigt, säger Åsa Segerlund.