De lever som labbråttor
Hampus Sandquist pekar upp mot en vit liten puck-formad dosa uppe i taket.
– Det där är en rörelsedetektor, den mäter var vi rör oss och under vilka tider. Åtminstone tror jag det, lägger han till.
– Det är så många mätinstrument härinne att jag inte alltid kommer ihåg vad som är vad. Där, till vänster om ytterdörren, finns ett skåp där man kan se varm- och kallvattenförbrukningen för varje enskild kran.
Hampus går runt och pekar i ett stort, ljust rum. Det är luftigt, och väggen framför den massiva köksön utgörs av ett enda stort fönster som går från golv till tak. Utanför syns Guldhedens 50-talsskrapor sticka upp genom grönskan.
Längs väggarna i det stora rummet finns dörrar som leder in till små sovrum. Totalt bor fem personer i kollektivet som mest liknar ett penthouse i någon världsstad. Byggnaden, som kallas ”HSB Living Lab”, är ett projekt som drivs gemensamt av bland annat Chalmers och HSB.
– Tanken är att forskare ska kunna testa olika byggmaterial, se hur man kan spara in på energianvändningen och så. Hur vi ska bo i framtiden, förklarar Hampus entusiastiskt.
Men för att forskarna ska kunna få information om boendemiljön i huset måste man mäta. Därav de tusentals sensorer som sitter uppsatta runt om i huset, både i de stora allmänna utrymmena och i de 13 kvadratmeter små privata rummen. Men att den digitala övervakningen skulle kunna kännas olustig håller Hampus inte med om. Tvärtom.
– Jag tycker det är ballt! Helt ärligt, för min del hade de kunnat sätta upp filmkameror här inne, säger han.
Medan vi sitter och pratar öppnas ytterdörren. Henrik Hildebrand, som också bor i kollektivet, kommer fram och hälsar.
– Jag vill bara klargöra: oavsett vad Hampus har sagt är det jag som städar och diskar mest här i lägenheten, säger Henrik gravallvarligt, innan han spricker upp i ett leende.
Det märks att grannarna, som delar både kök, vardagsrum och duschrum, kommer bra överens. Det är kanske heller ingen slump. Innan Henrik, Hampus och de andra kunde flytta in i experimenthuset fick de genomgå en lång procedur av ansökningar och auditions.
– Vi sökte via Boplats, som för en vanlig lägenhet. Sedan blev vissa utvalda och fick svara på en massa frågor, förklarar Hampus. ”Vad är hållbarhet för dig? Hur tar du konflikter?” Sådana saker.
Att mycket av det de boende gör registreras var en del av upplägget. Inte heller Henrik har några problem med det, säger han.
– Nej, jag störs inte alls av alla mätinstrument. Jag sökte den här lägenheten eftersom jag såg det som en kul grej.
Hampus nickar och flikar in:
– Om den här lägenheten är någonting så kanske det är den gamla tv-serien Seinfeld. Det här stora rummet blir en naturlig mötesplats. En tjej under oss är rätt lik Kramer, faktiskt. Hon brukar glida in lite opåkallat och börja berätta om sin dag.
Läs mer:
Här blir de boende testpiloter
USA:s rymdfartsmyndighet, NASA, varit involverad i projektet.
De boende utgörs av studenter på Göteborgs universitet och på Chalmers, gästforskare och doktorander.
Hyran för en lägenhet på 13 kvadratmeter och del i gemensamhetslokalen ligger på 4 648 kronor i månaden. Läs mer här.
