När vräkningshot slutar med döden: Hem & Hyra granskar Annicas sista dygn

Nyheter 19. Så många självmord i samband med vräkningar har Kronofogden rapporterat sedan 2017. Men det är bara en bråkdel. Forskning visar att självmord relaterade till vräkningshot sker i snitt en gång i månaden. Hem & Hyra har granskat 70-åriga Annicas sista dygn i livet.
Foto: Kristina Sahlén
Samma dag som vräkningen skulle ske hade Annica ingen aning om vart hon skulle ta vägen. Hennes sms till dottern blev allt mer desperata.

Åtta personer stod redo utanför lägenhetsdörren. Just som klockan slog 13.00 knackade de på. Ingen öppnade. Det var tyst där inne.

När kronoinspektören och en man från saneringsfirman går in måste de bana sig fram mellan kläder, matförpackningar, smutsig disk och prylar som ligger huller om buller på golv och möbler. Det stinker av sopor, i luften surrar flugor.  

Läs ocksåDärför kunde inte socialtjänsten rädda Annicas liv

Det är ingen tvekan om att hyresgästen inte har klarat av att sköta sig och sin lägenhet. Inte på länge. När hon dessutom hamnade efter med hyran var det ett solklart fall. Vräkningen skulle ske tisdagen den 14 mars 2017 klockan 13.00.

Den dagen måste Annica, som var multisjuk och beroende av permobil eller rollator, ha uppbådat sina sista krafter till att fästa repet hon köpt på Jula i lampkroken.

Annica skulle ha fyllt 70 i morgon. När kronoinspektören rör vid hennes hand är den fortfarande lite varm, men hon har ingen puls, händer och fötter är blåaktiga.

Läs ocksåForskning: Allvarliga brister i sjukvården bidrar till självmord

Utanför miljonprogramshuset i Nyköping står dottern Angelica. När hon fått veta vad som hänt, sätter hon sig i bilen och åker till sin bror. Mamma är död, hon har blandade känslor.

Patrik och Angelica Johansson hade båda brutit med sin mamma. Hon ville inte heller veta av dem, men bad om hjälp några gånger. Då ställde de självklart upp.

Fyrdubblad självmordsrisk

Att bli vräkt är kanske, förutom fängelse, det kraftigaste ingreppet samhället kan göra mot en människas privata sfär. Du blir tvingad ut ur ditt hem, låset byts ut, ditt namn tas bort från dörren och du har små chanser att få ett nytt förstahandskontrakt på många år. Läs om hur det gick till när ”Tina” vräktes här.

I fjol gick det så långt för 2 506 hushåll, motsvarande 50 i veckan. Men många, många fler fick känna av hotet.

Läs ocksåReportage: Dagen då Tina blev vräkt - "Hänt så mycket dåligt"

Under 2019 skickade Kronofogden ut 29 000 betalningsförelägganden till hyresgäster med besked att hyresavtalet var uppsagt. Ytterligare 3 000 kallades till hyresnämnden. Hur många därutöver som fick varningar och informella uppsägningar finns det inga siffror på, men cirka 7 000 personer fick ett utslag från Kronofogden att värden hade rätt att begära en vräkning (se faktaruta nedan).

I genomsnitt en gång i månaden slutar det med att den vräkningshotade tar sitt liv, enligt en stor studie från 2015 från Institutet för social forskning, Sofi, på Stockholms universitet.

Sten-Åke Stenberg är professor där och har forskat om vräkningar sedan 1980-talet. Genom åren hörde han kronofogdar berätta om skakande upplevelser när de hade hittat den som ska vräkas död i lägenheten. Tillsammans med suicidforskaren Yerko Rojas bestämde han sig för att undersöka om detta var vanligt.

Professor Sten-Åke Stenberg har forskat om vräkningar sedan början på 1980-talet.

De fick tillgång till en rad uppgifter om de över 23 000 personer som mellan januari 2009 och mars 2012 fått ett beslut att hyresvärden hade rätt att begära en avhysning. Dessa jämfördes med över 770 000 personer som inte hade hotats av vräkning.

På 38 månader hade 41 personer tagit sitt liv efter att ha fått ett vräkningsbeslut. Det var nästan tio gånger vanligare än i jämförelsegruppen. När forskarna vägde in ett antal kända riskfaktorer för självmord, som depression, missbruk, schizofreni, arbetslöshet och ensamhushåll, återstod ändå en klart ökad självmordsrisk för de vräkningshotade.

– Självmord var fortfarande över fyra gånger vanligare än i kontrollgruppen. Om det är mycket? Ja, vi hade inte trott att det skulle vara så stor skillnad, men var går gränsen? Varje självmord är en katastrof, säger Sten-Åke Stenberg.

Brutna familjeband

Annicas dotter Angelica Johansson är fastighetsskötare i Nyköping på dagarna och tränar sin dotters fotbollsdag flera kvällar i veckan. Själv hade hon en jobbig ungdom. Sedan föräldrarna skilt sig och storebror Patrik flyttat hemifrån blev Angelica ensam med sin mamma. Hon hade alltid haft värk, legat till sängs mycket och inte skött något hushållsarbete. Nu blev det Angelica som från tolv års ålder fick ta hand om tvätt, städning och matlagning.

Hon minns inte så mycket av den tiden, förutom att mamma gömde undan smutsig disk i badkaret och att det ibland inte fanns mat hemma. Men det var bara så det var. Värst var nog ändå att inte känna sig älskad.

– Mamma tyckte jag var stökig och drog mig till socialen. Jag slogs med näbbar och klor för att få bo kvar. Mamma var ju min trygga punkt. Och hon kunde vara jättesnäll när hon fick som hon ville, men om hon inte kunde styra en blev hon elak. Hon spelade ut mig och Patrik mot varandra. Det var alltid en av oss som var boven, hon kunde inte tycka om båda sina barn samtidigt, säger Angelica.

– Det är ett märkligt beteende mot ens barn, fyller Patrik i.

Annica hade flera kroniska sjukdomar och tog sig fram med rollator eller permobil, men hon var noga med att se bra ut utåt.

Syskonen, som nu är 45 respektive 52 år, sitter hemma hos Patrik i en villa på landet någon mil utanför Nyköping. Där bor han med sin Ann-Christin och sonen som just har tagit studenten. Patrik är bilmekaniker och renoverar klassiska bilar i sin stora verkstad på gården. På andra sidan huset sträcker sig fridfulla fält och skogar ner mot en havsvik.

De får leta ett tag innan de hittar ett foto på sin mamma i ett album. Bilden är från ett julfirande och Annica sitter leende i en soffa, med blänkande röd blus och nätstrumpor. Hon var alltid mån om sitt yttre och det syntes nog inte utåt vilka problem hon hade, tror syskonen. Många andra tyckte om henne till en början, men själva har de inte så många goda minnen av sin mamma. Båda flyttade hemifrån så fort de kunde och till slut bröt de kontakten helt för att kunna leva sina egna liv. Annica ville inte heller ha kontakt med dem.

Men i kriser ställde barnen självklart upp. När elen bröts på grund av obetalda räkningar och när socialen ville få hjälp att röja upp i hennes lägenhet, då ryckte Patrik in. Och i december 2016, när Annica låg på sjukhus och behövde få hjälp att mata katten, åkte Angelica dit. 

Hon visste ju innan att lägenheten var ett kaos, men blev ändå chockad.

Annica tyckte om att skapa, sy kläder och måla porslinsfigurer, men i lägenheten var det ett kaos, upptäckte Angelica när hon skulle hjälpa till att mata katten.

– Det var ren misär. Det växte grejer i taket och köket var fullt av flugskit och mögel. Kylen hade inte fungerat på två år, men det fanns matförpackningar där och överallt, man kunde knappt ta sig fram. Det var inte konstigt att värden ville vräka henne, det var självklart med tanke på hur det såg ut och luktade, säger Angelica.

Men inget av syskonen visste att hon då ­redan var uppsagd. Inte heller visste de att Annica hade självmordstankar och hade gjort ett försök med tabletter. Det visste däremot psykiatrin och senare även vårdcentralen och ­socialen, visar dokument som vi tagit del av.

40 000 självmordsförsök

Var sjunde svensk har haft självmordstankar någon gång i livet, enligt Folkhälsomyndighetens nationella folkhälsoenkät från 2018. För de allra flesta stannar det vid tillfälliga tankar, men 3,3 procent hade det senaste året allvarligt övervägt att ta sitt liv och 0,5 procent hade försökt. Det motsvarar över 40 000 självmordsförsök på ett år.

I ungefär 1 500 fall per år dör personen – och trots att det finns en nollvision för självmord sedan 2008 ligger antalet kvar på samma nivå som då. 

I vintras kom en studie från Jönköpings universitet som visar tydlig att det finns brister i sjukvården när det gäller självmord. Chefläkaren och doktoranden Elin Fröding har granskat alla fall från 2015 där ett självmord inträffade inom fyra veckor efter en vårdkontakt. I mer än hälften av fallen bedömdes brister i vården ha bidragit till självmordet. Det handlade till exempel om dålig riskbedömning, samordning och uppföljning, patienter som hamnat mellan stolarna och ­personal som inte ställt frågor.

– I samband med livskriser är det vanligt med självmordstankar. Sjukvården måste bli bättre på att fånga upp dem men man ställer ofta inte frågan. Det är väldigt allvarligt, säger Elin Fröding. 

I kronofogdens incidentrapporter finns beskrivningar av alla självmordshot, försök och fullbordade självmord som personalen har upplevt. Postit-lappar markerar vilka som handlar om vräkningar.

Kronofogdens självmordsrapporter

I maj 2020 dimper ett tjockt kuvert från Kronofogden ner i brevlådan. Det innehåller utdrag av de incidentrapporter som kronofogdens anställda ska skriva när någon skuldsatt person har tagit sitt liv eller hotat att göra det.

Totalt är det 229 sidor med 794 rapporterade händelser.

Det är svårt att läsa dem. Så mycket desperation och hopplöshet ryms på varje sida. Så många människor som säger sig inte vilja leva efter att ha fått beslut om löneutmätning eller avslag på sin ansökan om skuldsanering. Några vill påverka kronofogden: Om du inte sänker utmätningsbeloppet tar jag livet av mig. Andra är helt uppgivna. Vissa säger rent ut att de ska hänga sig, många är mer vaga.

Jag markerar med post-it-lappar i olika ­färger vilka rapporter som har samband med vräkningar. Tillsammans är det 131 händelser, varav 97 handlar om självmordshot och 15 om självmordsförsök. Varje lila lapp är ett männi­skoliv.

Till slut blir det 19 lila lappar. Det är de som har  väntat in i det allra sista, men tagit sitt liv precis innan  kronofogden knackat på. 

En rapport känner jag igen. Den är från Nyköping, den 14 mars 2017. 

Sökte upp psykiatrin

Annica hade fått stöd från socialen i många år. Lägenheten i Brandkärr hade hon tack vare ett så kallat socialt kontrakt, där kommunen gick in som mellanhand och garant för att hyresvärden skulle få in hyran. Socialen försökte också flera gånger hjälpa henne att få ordning i sitt hem, men Annica blev varje gång missnöjd och vägrade att släppa in städarna igen.

I augusti 2016 sade Nyköpings kommunfastigheter upp hyresavtalet på grund av två obetalda hyror och skickade ärendet till Kronofogden och socialtjänsten. Enligt Kronofogdens anteckningar gjordes flera försök att hitta en annan lösning. Nya ­saneringsförsök misslyckades och när ­Annica själv inte tog uppsägningen till tingsrätten för att få den ­prövad där beslutade kronofogden att ­vräkningen skulle genomföras den 14 mars 2017.

 

Dagen före utsatt vräkning från trean i Brandkärr skickade Annica oroliga sms till sin dotter.

Under hösten och vintern mådde Annica allt sämre. Hon kände sig ensam och otrygg och hade svårt att sova. I december sökte hon själv till psykiatriakuten för oro och ångest. Hon berättade då att hon hade gjort ett självmordsförsök med tabletter för några månader sedan, men att hon nu inte hade några sådana planer. Hon fick diagnosen måttlig depression, recept på antidepressiv medicin och en remiss till vårdcentralen.

Sedan följde en rad olika vårdkontakter. Ibland berättade Annica om stark ångest och självmordstankar, ibland sade hon att tankarna var under kontroll. Ibland svarade hon inte i ­telefon.

Dagen före utsatt vräkning skulle en sjuk­sköterska ringa upp, men samtalstiden sköts upp på grund av hög arbetsbelastning.

De anhöriga visste ingenting av detta. Sekretessen är stark om inte den det handlar om själv går med på att häva den. Först några dagar ­innan utsatt vräkningsdatum berättade Annica för sin dotter om vad som var på gång. Deras sms visar hur mamman blev allt mer desperat:

På kvällen åkte Angelica till mamman och hämtade ett par kartonger som hon ville att ­dottern skulle förvara. De var fyllda av udda saker, inget fint eller värdefullt, som om de plockats ihop utan plan, i all hast.

Nästa morgon plingade det till i mobilen tidigt.

Angelica försökte uppmana mamman att ringa socialen igen och att ta den hjälp hon ­kunde få, men vid niotiden slutade Annica att svara. ­Angelica fick sluta tidigare på ­jobbet och åkte och satte sig i bilen utanför ­mammans ­lägenhet.

Hon såg folk från socialen, hyresvärden och en saneringsfirma samlas utanför huset. Själv ville hon bara kolla vad som hände och vart mamman skulle ta vägen, i värsta fall ta med henne hem själv.

– Jag tänkte att mamma kunde göra värsta scenen om jag visade mig. Men strax före ett gick jag ut och frågade soc-tanten om de hade hittat någonstans för henne att bo. Det hade de inte, sa hon.

Sedan gick gruppen in i huset. 

Annica hade aldrig nämnt självmord för sina barn. Något sådant har Angelica inte en tanke på när hon väntade där utanför på ­parkeringen. Men när kronoinspektören kom ut och ­skakade på huvudet, förstod hon. 

Annica tog sitt liv dagen före sin 70-årsdag. Hon hade sökt äldreboende men fått avslag tre gånger för att hon inte uppfyllde kriterierna, ett av dem är att vara minst 70 år.

Anmälde kommunen

Nu har det gått drygt tre år sedan Annica tog sitt liv i sitt vardagsrum. Patrik och Angelica bråkade ett tag med kommunen och sjukvården, begärde ut handlingar, JO-anmälde och berättade i Södermanlands Nyheter om vad som hade hänt. Men anmälningarna ledde ingen vart och de hade bestämt att lägga allt bakom sig. Nu väljer de ändå att berätta igen, för de tycker att ämnet är angeläget.

– Vi är inte ute efter att hänga någon, men tycker det är viktigt att fakta kommer fram så att det inte händer igen, säger Patrik.

Han tycker att ansvaret för hur det gick först och främst låg på mamman, som inte sökte eller tog emot stöd. Men även människor med knepig personlighet eller psykiska sjukdomar behöver kunna få hjälp. Det är det som är själva meningen med vårt sociala samhälle, menar sonen. Hon borde fått stöd att klara sig själv i lägenheten eller fått flytta till ett äldreboendet som hon ville. Och i vilket fall som helst inte ha lämnats att tro att hon skulle bli hemlös.

– Nyckelfrågan är att hon inte fick reda på vart hon skulle ta vägen efter vräkningen. Hennes desperation måste ha varit vara enorm! I papperna vi begärde ut stod det att soc hade bokat rum på Clarion hotell åt henne samma dag, men hade hon fått veta det, då tror jag inte det här hade hänt, säger Patrik.

Läs kommunens svar här.

I kommunens anteckningar står att två personer samma morgon varit och tittat på ett boende som ligger lite utanför stan, nära E4:an. Flera personer med aktivt missbruk bor i området, konstaterar tjänstemännen, men kunde kanske vara en lösning. I så fall måste det handikappanpassas först och därför bokade man in Annica på ett hotellrum så länge.

Syskonen tror att hotellbokningen är en efterkonstruktion från socialens sida. Minuterna före vräkningen fick ju Angelica besked att de inte hade någon lösning för mamman. De är övertygade om att Annica såg framför sig att bli hemlös. Hon hade varit överlycklig om hon fått veta att hon skulle få bo på hotell.

De ser framför sig hur mamman skulle ha glidit in på Clarion i Nyköping, piffig och finklädd, och glatt sig åt att få bo bra och äta riktig mat ett tag. Hon hade ju inte bott på hotell på decennier.

I stället pratade hon om att hon skulle hamna under en gran i skogen. Hon oroade sig för hur hon skulle kunna ladda permobilen där.

Vräkningarna minskar

Vräkningarna har minskat kraftigt sedan kris­åren i början av 1990-talet. Allt fler kommuner arbetar förebyggande genom att söka upp alla personer som riskerar att förlora sin bostad, men fortfarande saknas sådana rutiner i mer än var tredje kommun, enligt Socialstyrelsens senaste kartläggning. På vissa håll är socialen inte med ens när barnfamiljer vräks.

Sten-Åke Stenberg betonar att ­vräkningar kan vara nödvändiga. Om inte hyresvärdarna hade den möjligheten skulle det troligen bli ännu svårare att få bostad för den som inte i förväg kan visa en fläckfri ekonomi och skötsamhet. Men han tycker att alla måste vara medvetna om hur uppslitande ett vräkningshot är och att den drabbade helt kan tappa fotfästet. 

– En människa är väldigt ensam och maktlös i det läget. Kronofogden, socialen och sjukvården – men även vi medmänniskor – måste vara uppmärksamma på det och försöka hjälpa till att öppna vägar till andra lösningar än den definitiva, självmordet, säger professorn.

Patrik och Angelica var inte med vid sin mammas begravning. Hon hade bestämt sagt ifrån att hon inte ville det. Men Angelica åker ibland till Stigtomta kyrka och tittar till graven.

Angelica och Patrik tar med oss till kyrkogården i Stigtomta, samhället där Annica växte upp. Här begravdes hon utan några andra närvarande än prästen, helt enligt hennes sista vilja.

Majestätiska lindar skuggar gravstenarna. Det fanns inga pengar till en egen sten eller inskription av hennes namn, så Annica symboliseras av en liten duva på familjegravstenen. Angelica och Patrik Johansson är fortfarande upprörda över att hon inte fick hjälp till ett värdigt liv.

–  Det är bara att hoppas att hon har fått frid. Ingen människa är värd att leva så som hon gjorde. Men det var så många som visste om hennes problem. Varför kunde man inte hjälpa henne? undrar Angelica.

Fotnot: Reportaget bygger på flera olika källor: Intervjuer med Annicas barn, samt ­ansvariga personer på socialtjänsten, ­kronofogden och Nyköpings kommunfastigheter. Aktanteckningar från socialtjänsten. Kommunens intern­utredning om händelsen, plus beslutsunderlag och beslut.  Intern­utredning från patientsäkerhetsenheten i ­Region Sörmland. Utredning och ­beslut från Inspektionen för vård och omsorg, IVO. Forskningrapporter om självmord, med mera.

Har du självmordstankar? Här finns hjälp:

  • Akut hjälp: Ring 112
  • Vårdguiden: Ring 1177
  • Mind – Självmordslinjen: Ring 90101
  • Jourhavande medmänniska: Ring 08-702 16 80
  • Jourhavande präst: Kopplas via 112
  • Bris – Barnens rätt i samhället: Ring 116 111
Fakta: Ur Kronofogdens rapporter

Hem & Hyra har gått igenom Kronofogdens incidentrapporter där alla anställda ska rapportera när de kommer i kontakt med självmordshot eller självmord. Här är utdrag ur några av rapporterna:

Vintern 2019: Jag öppnade dörren och såg gäldenären med tårar i ögon närma sig dörren. Gäldenären berättar att han precis har försökt att hänga sig och att repet gick sönder. När jag kom in i köket såg jag att personen hade skrivit en lapp där det står ”Förlåt mig”. Jag gick in i sovrummet och såg repet hänga över dörren till sovrummet. Personen fick lugna ner sig lite innan han började packa, han tog med sig repet när han lämnade lägenheten.

Våren 2019: Vid verkställande av avhysning, handräckning med polis, begick svarande självmord genom att skjuta sig själv i huvudet med en hagelbössa precis när vi öppnar ytterdörren.

Hösten 2019: Kollegan säger att vi måste få upp dörren, tar i ordentligt hör en rejäl duns dörren öppnas ca 25 centimeter och en fot syns i öppningen. Klämmer in huvudet i springa som blir ser en person liggandes på mage, med något runt halsen.

Våren 2020: Svaranden fanns på adressen ståendes i hallen med en förskärare mot halsen. Han hotade att skära av sig halsen om vi gick in i lägenheten.

Fakta: Tiotusentals hotas av vräkning
  • 29 000 får betalningsföreläggande med hot om avhysning från kronofogden.
  • 3 000 hyresavtal prövas i hyres­nämnden och ­ytterligare mellan 1 000 och 2 000  i tings­rätterna.
  • 7 000 får ett utslag som innebär att hyresvärden har rätt att vräka hyresgästen.
  • 2 500 blir vräkta.

Det här gäller vid vräkningshot

  • Du kan ha tid på dig att betala din skuld och få rätt att bo kvar.
  • Det kan också gå att få en uppgörelse med hyresvärden, flytta självmant eller bestrida uppsägningen och få den ­prövad i domstol.
  • Om hyresvärden får sin vilja igenom kan hen begära att kronofogden vräker den boende.
Läs också Coronan raderade Ulfs inkomst – vräks efter 44 år i samma lägenhet I skuggan av coronapandemin: Olam orolig för att bli vräkt på dagen

Copyright © Hem & Hyra. Citera oss gärna men glöm inte ange källan.