Daniel älskar sina råttor
När Daniel kommer hem till trean i Västerås och närmar sig en av burarna kommer råttorna fram. De vill leka.
Han tar ut dem, fem i taget, så att de får rasa av sig, springa i soffan och klättra i sin klätterställning. Sedan kommer de gärna fram och gosar lite, vill bli kliade och “mysryser” – darrar till – när de har det gott.
– De är som hundar i miniformat. De är lättlärda, lyhörda och framåt och de är väldigt sällskapliga, säger han.
Dessutom är råttor intelligenta, enligt Daniel. Han tränar och tävlar med dem i agility – hinderbanor som råttorna ska ta sig igenom på tid. Träningen går ut på att utveckla kontakten mellan människan och råttan, så att den går åt rätt håll.
– Jag bara visar vart den ska. Hur den tar sig förbi hindret löser den oftast själv. De är fenomenala på att hitta lösningar.
De är också personligheter med olika karaktärsdrag och preferenser. Någon gillar att bli kliad bakom örat, en annan att bli klappad över ryggen. En råtta älskar lax.
– Att de skulle föredra ost är bara en myt. De är allätare och tycker om grönsaker, kött, torrfoder, nästan vad som helst. Olika råttor kan ha olika favoriträtter.
Tamråttorna har samma ursprung som de avskydda, vilda brunråttorna. Sedan 1800-talet har man avlat fram djur med tamt sinnelag och fina färger.
Mycket av vildråttans beteende finns ändå kvar. De kvicka rörelserna, förmågan att klättra uppför lodräta väggar, flockbeteendet, tuffheten.
– De kan bita ifrån om de blir trängda eller inte mår bra, så det är kanske ingenting för småbarnsfamiljer att ha. Men annars är de lättskötta och roliga.
Som ordförande i Svenska Råttsällskapet har Daniel märkt av en allt större acceptans för tamråttor och att antalet råttägare är på uppgång. Själv har han, förutom de 15 råttorna, en ödla, två kaniner, lite möss och två katter i lägenheten.
Vänta nu. Katter? Äter de inte upp råttorna?
– Nej, katterna bryr sig inte. De skulle ändå inte ha en chans mot råttorna.
