Gemensam önskan om ny bostadspolitik
– Bostaden som samhällsnytta måste in mer i debatten. Det är konstigt att vi använder ordet ”bostadsmarknaden”. Det är ju ingen marknad utan ett grundläggande mänskligt behov, sade Tinna Harling, projektledare för Egnahemsfabriken och processledare på Tjörns kommun.
Hon var en av deltagarna i seminariet ”Bostaden – en välfärdsfråga” som ägde rum på Arena Första Lång under onsdagsförmiddagen. Seminariet var en del av den pågående Hållbarhetsveckan i Hyresgästföreningens regi.
Arrangörer var Hyresgästföreningen, Framtidenkoncernen och Centrum för boendets arkitektur på Chalmers.
Deltagarna kom från ett antal olika håll och var inte alltid eniga om lösningarna. Men problemformuleringen var förvånansvärt samstämmig.
Det byggs för lite och för dyrt i Sverige, bostadsbristen är akut. Framför när det gäller billiga hyresrätter.
Orsakerna stavas bland annat skyhöga byggpriser, byråkratiskt krångel, kortsiktigt vinstintresse och orättvist politiskt gynnande av ägt boende framför hyrt.
Samtidigt kan man också ifrågasätta kvaliteten på mycket som byggs.
Ola Nylander, professor i arkitektur, konstaterade att för första gången på hundra år så krymper boytan i de nya bostäder som byggs.
– Vill man göra en bostad överkomlig i pris i dag så är enda sättet att krympa ytorna. Det är oroväckande. Politiker och institut diskuterar hur man ska kunna ta bort regelverk och göra det ännu enklare att bygga billigt och dåligt. Vad händer med de kvaliteter vi kämpat oss till under 1900-talet, undrade Ola Nylander.
Det största problemet är dock att många människor inte har någon bostad alls.
Tove Samzelius, doktorand i socialt arbete och rådgivare åt Rädda Barnen, berättade om sitt arbete med hemlösa barnfamiljer. Hon vittnade om barn och vuxna som lever under extrem press.
– När jag började med mitt arbete blev jag chockad över vad jag fick se och höra, sade hon.
Utlandsfödda, ensamstående med barn är den grupp där fattigdomen ökat snabbast det senaste decenniet.
– Det grundläggande problemet i Sverige är att klyftorna ökar alltmer, samtidigt som det blir allt svårare att komma in på bostadsmarknaden, sade Tove Samzelius.
En annan talare var Marie Lindén, bostadspolitiskt sakkunnig på Hyresgästföreningen Västra Sverige. Hon skickade en önskelista till bostadsministern:
* Nationellt ansvar för bostadspolitiken och en nationellt samordnad bostadsförsörjningsplan.
* En skattereform som ger neutrala villkor för alla boendeformer. Idag sponsras ägt boende med miljardbelopp genom ränteavdrag och ROT-bidrag, medan hyresrätter inte får något.
* En finansieringsreform med statligt stöd till bostadsbyggande och renovering.
* Moderniserat bostadsbidrag.
* Skattefria underhållsfonder, så att bostadsbolagen återigen kan spara pengar till kommande renoveringar.
– Vi behöver komma tillbaka till en social bostadspolitik. Staten måste bli en mycket tydligare aktör och alla kommuner där det finns brist måste bygga, ingen ska slippa undan att ta ansvar för sin bostadssituation, sa Marie Lindén.
Hennes kravlista applåderades av Lena Liljedahl från Sveriges allmännytta (tidigare SABO), de kommunala bostadsbolagens samarbetsorganisation.
– Vi är med på allt det som Hyresgästföreningen nämnde nyss, de sakerna vill vi också hälsa bostadsministern, sade Lena Liljedahl.
Enigheten bland talarna minskade först i seminariets sista del, ett samtal mellan två politiker från Göteborgs byggnadsnämnd och seminariets moderator Kaj Granath, från Centrum för boendets arkitektur.
Att de båda politikerna, Johan Zandin från Vänsterpartiet och Carl Otto Lange från Moderaterna, var oeniga om vissa saker var kanske inte så överraskande.
Mer iögonfallande var att de var påfallande eniga om vissa saker, framförallt att regelkrångel måste minskas.
Det fick istället Kaj Granath att lämna sin moderatorsroll och gå i polemik.
– Jag oroas när jag hör er prata om att ta bort krav när det gäller ljusinsläpp, buller och liknande. Det finns mycket forskning som visar varför de här sakerna är viktiga, sade Kaj Granath.
Johan Zandin (V) replikerade att det handlade om urval.
– Vi måste identifiera vilka regler som handlar om hälsoproblem och vilka som inte gör det. Är det till exempel ett problem att höra en gnisslande spårvagn var tionde minut? Jag tror att många göteborgare inte tycker det. I Högsbo industriområde har vi problem att bygga bostäder för att det ligger ett kafferosteri på ena sidan och ett bullbageri på den andra. Men jag tror det går att hitta människor som står ut med lukten av kaffe och bulle, sade Johan Zandin.
