Kaniner och ull höll på att kosta Solveig lägenheten – förlikning blev räddningen. ”Saknar mina angorakaniner”
Solveig Larsen ägnar i stort sett all sin vakna tid åt hantverk. Hon kardar, spinner och stickar med ull från både kaniner och får. Resultatet blir mjuka och varma sockar, vantar, sjalar och sulor. Alster som Solveig ställer ut och säljer på hantverksmässor.
– Jag har tyckt om att arbeta med händerna i hela mitt liv. Redan som liten flicka började jag sticka och handarbeta, säger Solveig.
Vi träffas i hennes kök i hyresradhuset i Bohuslänska Hunnebostrand. Det är en hörnlägenhet på nittio kvadratmeter i två plan med tre rum och kök. På framsidan finns en uteplats och på baksidan en rejält tilltagen insynsskyddad trädgård.
– Det var främst trädgården som gjorde att jag ville flytta hit. Här kunde jag få plats både för min hund och mina tre angorakaniner, säger Solveig.
Gav bort kaninerna
Hon är kort i rocken. Endast 144 centimeter i strumplästen och har storlek 33 i skor. När Solveig ska bjuda på kaffe kliver hon upp på en liten specialbyggd pall för att nå upp till bryggaren.
– Det är lite lustigt. De största storlekarna av mina populära sulor i tovad fårull är nästan dubbelt så stora som mina små fötter, skrattar hon och visar upp ett par rejäla ullsulor.
I dag bor hon ensam i lägenheten. Hunden, en bostonterrier, har dött av ålder. Kaninerna har hon fått ge bort till en kvinna i Hedekas. Bakgrunden till det är klagomål från grannar krav och från hyresvärden, Sotenäsbostäder.
– Jag kan förstå att de hade synpunkter när kaninburarna stod på altanen på framsidan. Men efter att jag flyttat dem till trädgården på baksidan tycker jag inte att de borde ha varit ett problem, säger Solveig.
”Min ensak hur jag det i lägenheten”
Men det var inte bara angorakaninerna, vars ull Solveig tog hand om, som var problemet. Sotenäsbostäder ansåg att hon, genom att förvara ull inomhus samt missköta städningen, åsidosatte sin vårdplikt av lägenheten. När Solveig, trots påpekanden, inte vidtog rättelse sade värden upp hyreskontraktet. Något som Solveig motsatte sig.
– Jag höll inte med om att det var ett problem. Hur jag har det i min lägenhet borde bara vara min ensak. Och jag anser inte att kaninerna, i burarna på baksidan, störde någon, säger hon.
Förlikning
Som medlem i Hyresgästföreningen fick Solveig hjälp av ett ombud som förde hennes talan. Resultatet blev en förlikning mellan henne och Sotenäsbostäder. I överenskommelsen ingår att Solveig inte längre ska förvara ull inne lägenheten, att hon ska fortsätta röja undan saker, att hemtjänst ska städa lägenheten minst var fjortonde dag samt att Sotenäsbostäder får göra löpande tillsynsbesök. Besök som först ska aviseras till Solveigs familj.
Under det kommande året förlängs hyresavtalet med en månad i taget. Om inga nya problem uppstår ska ska hyresavtalet återgår till ett tillsvidarekontrakt.
– Jag saknar kaninerna och ullen, som jag tog vara på för mitt hantverk. Men jag trivs ju så bra här och hoppas verkligen att jag får bo kvar nu, säger Solveig.
Nöjda
På Hyresgästföreningen och Sotenäsbostäder är man nöjd med förlikningen:
– Alla förtjänar att ha någonstans att bo och Solveig har vidtagit de rättelser som hyresvärden krävde. Vi är nöjda med förlikningen och jag är glad över att Solveig får bo kvar, säger Karl-Johan Gustavsen jurist på Hyresgästföreningen.
– Vi uttalar oss inte i enskilda ärenden, men är nöjda med den förlikning som blev, säger Margareta Björk, uthyrare på Sotenäsbostäder.
